Igår kväll blev klockan alldeles för mycket för att jag skulle vilja ta mig ut i spåret igen. Jag hade ingen lust att varva upp vid 22 för att sedan inte somna förens efter midnatt. Istället gick jag och la mig och ställde klockan på 05:50 och gav mig ut för en springtur då. Ibbe vaknade av min klocka och när han sneglade upp på mig iklädd träningskläder väste han ”Kör hårt Paulo!”. Bästa jag hört på länge. Ibbe syftade på Paulo Roberto som går upp svintidigt varje morgon för att träna. Innan man kommer iväg känns det ju omänskligt att vara uppe så tidigt och att man dessutom ska utföra någon form av fysisk aktivitet.
Väl ute i spåret tänkte jag först ”guuuud varför har alla så olika taktik för att orka komma igång med springandet. Hur svårt kan det vara? KÖR bara! 100 meter in i min snigeltaktiga löpning som inte ens kan kallas löpning förstod jag bättre. Att gå från att knappt orkat springa till bussen till att tro att jag ska klara av att springa flera kilometer är ju helt galet. Jag är nu lite mer ödmjuk inför olika taktiker, men tilläggas ska att jag helt ärligt tror att det mesta sitter i huvudet. Vill man så kan man. Det är mitt motto när det gäller allt. Och som jag ville. Jag sprang (läs rörde på benen i studsiga rörelser) i 23 minuter! Jag tänker inte avslöja hur långt jag kom på 23 minuter, för det är inte grejen. Grejen är att jag genomförde det jag gick ut för att göra – och överlevde. Att jag fortfarande känner mig lite yr, mår illa och har helvetesont i höften hör inte hit. Jag klarade det! Men hörrni, det här med att man rensar huvudet när man springer? För mig är det snarare tvärtom. Jag springer så jäkla långsamt att varenda liten tanke hinner ikapp mig.
När jag skrev om min ordentliga dipp i måndags var det många som sträckte ut en hand till mig. Jag fick bland annat mail från en coach som erbjöd sig sin hjälp. Jag tog emot hjälpen och är så glad för det! Ett av hennes förslag var att jag skulle byta ut min frukost och känna efter om det känns annorlunda. Idag är första dagen som jag har bytt ut frukosten så jag ska vänta ett tag tills jag ger er mitt utlåtande. Istället för vaniljkvarg, jordgubbar och banan ska jag äta havregrynsgröt och ägg. Hon menade på att det kan vara bättre att inte starta dagen med sötningsmedel och söt frukt. Jag tänker att det istället är helt perfekt att äta min älskade vaniljkvarg efter middagen om jag är sugen på någonting. Jag är på väg upp på banan igen och det känns så skönt. Ibland måste man klyschigt nog må dåligt för att veta hur det känns att må riktigt bra.
Såhär vill jag att det ska kännas när jag springer….!
Heja dig!
Trist med elaka kommentarer. Om det stämmer att du får ont i höften dock, så kan det bero på att styrkan saknas i andra delar av kroppen. Har du tränat mage efter förlossningen? Kan tipsa om appen mammamage, det finns även instruktörer certifierade av dem och det var instruktören som sa att man kan få ont i höften av löpning om man inte tränat upp magen ordentligt. Det handlar inte om tunga övningar utan bara om att hitta muskelkontroll. Tips bara i all välmening om du får ont.
Löpning (jogg) är för övrigt nånting jag är sjukt dålig på! Jag gillar programmen där man börjar med att jogga en liten (bestämd) bit och varva det med gång. Absolut att det mesta sitter i huvudet, men när det gäller att springa har jag inte så mycket pannben så då är det toppen att få lyckas istället för att springa så länge man orkar, då slutar det ju gärna med att man ”misslyckas”.
Rensa tankarna när jag springer kan jag inte (det är för jobbigt) men promenader är toppen till det tycker jag! Man hinner tänka klart tankarna och sen lämna de ute i skogen.
Jag förstod inte heller det där som folk säger om att rensa huvudet när man springer. Ända tills jag gjorde som du… jag bestämde mig för att göra mitt bästa för att se hur långt jag kunde komma. Det tog mig ca.4 månader för att jag skulle kunna springa några kilometer utan att allt gjorde ont och negativa tankar dränkte mig. Helt plötsligt förstod jag när andningen gick av sig självt, benen flöt i behaglig takt, ett leende på läpparna när jag ser mig omkring på den gröna naturen och tankarna lixom försvann. Jag var där… här… i nuet. Fortsätt att kämpa! Jag hoppas att du en dag kan få uppleva lättnaden och tillfredsställelsen av att ha uppnått det som jag trodde var omöjligt.
Smart att springa fast du får ont i höften… Viktnedgång eller ej så är du fortfarande fet och kommer alltid att vara…
Hvem skriver noe sånt til et annet menneske?! Usj!! Du kan ikke ha det godt med deg selv altså.
Keep up the good work, Jessica! Heier på deg helt fra Norge:)
Men herrgud vad är det för kommentar?!? Jag hoppas att du inte tar åt dig Jessica även om det kan vara svårt att låta bli. Blir så inspirerad av din resa och jag tycker verkligen inte du ser fet ut. Snarare väldigt vacker!
Men herrgud vad är det för kommentar?!? Jag hoppas att du inte tar åt dig Jessica även om det kan vara svårt att låta bli. Blir så inspirerad av din resa och jag tycker verkligen inte du ser fet ut. Snarare väldigt vacker!
Men Clara! Hur tänkte du nu??? Fort och väldigt fel. Har man inget snällt att skriva/säga då ska man vara tyst. Det fick du nog lära dig av dina föräldrar när du var liten.
I sånt fall är jag en flodhäst för jag har haft ont i höften i ett år sen min dotter föddes. Du mår nog inte så bra gumman, hoppas du hittar vänner och lite hjälp. Det lönar sig inte att vara elak, då är man oftast avundsjuk.
Stort hurra till Jessica! Jag vill också lära mig att älska springa, det ser så härligt ut, men snart kommer min dotter gå så då blir det nog löpning till tusen att springa efter henne!
Kramis
Hej Clara. Bara en fråga. Mår du bättre av att skriva sådär? Känns det härligt liksom? Hur får det dig att känna? Jag är på riktigt nyfiken. //J
Du är en genomrutten människa!
Du är en genomrutten människa!
Fy vilken nedrig kommentar.
Spontant känner jag bara. Gå och dra nåogt gammalt över dig!
Bry dig inte om elaka kommentarer Jessica, personer som Clara vill bara ha uppmärksamhet å mår nog inte särskilt bra! Och jag hoppas innerligt att du vet att du inte är fet!! Du är så fin och har alltid varit oavsett vikt!! Och du är sjukt duktig och motiverande i din viktnedgång, jag längtar tills min lilltjej kommer ut i september och ja kan fortsätta med vv, så länge nöjer jag mig med att inspireras och heja på dig. Massa kramar
Må du brinna i helvetet, Clara!
Clara. Stirra ner i marken och skäms! SKÄMS SA JAG!!!
Clara, alltså vad är du för en människa som får för dig att skriva något sådant??!!!! Vad är det som får dig att ta dig friheten att sprida hat till en annan människa? Clara det är sorgligt att du har så låg självkänsla att du måste ge dig på någon annan för att du ska må bättre. Jessica du är är en tjej som sprider glädje, inspiration, och är inte rädd för att berätta om grejor som är jobbiga och som ligger i ditt hjärta. Fortsätt att vara den underbara tjej du verkar vara. Kram
En rutten människa är du, Clara! Tvi!
Jessica. Du är otroligt vacker och du ser inte det minsta fet ut! Inte alls. Denna människa är bara ute efter att såra och hen vet vad hen ska skriva för att såra dig. Du är så fin!
En genomrutten människa är du, Clara! Tvi!
Jessica. Du är otroligt vacker och du ser inte det minsta fet ut! Inte alls. Denna människa är bara ute efter att såra och hen vet vad hen ska skriva för att såra dig. Du är så fin!
Du är så jävla du i huvudet Clara och det kommer du alltid att vara,,,
Vad är det för fel på dig?? Liksom, vad får du ut av att skriva nåt sånt? Känns det skönt? Gör det din dag, eller? Alla får ha sina egna åsikter, men jag kan verkligen inte förstå att du tar dig tiden att följa en person, läsa ett blogginlägg och sen skriva nåt sånt. Gör nåt bättre av dig själv så kanske du kommer må bättre i ditt liv. Herrejävlar.
Osanning. Tvi dig Clara!
Love you Jessie❤️
Men herregud vilken vidrig kommentar, noll uppfostran verkar du ha fått för så säger man verkligen inte, så enormt elakt! Jessica du är så fantastiskt duktig och varje gång vi ses blir jag påmind om vilket enormt jobb du åstadkommit hittills, heja dig fantastiska du <3
Du är ju fan helt jävla dum i huvudet!! Stackars de människor som har dig i sina liv. Du är patetisk! Och förmodligen jävligt ful och avundsjuk. Tönt. Hejdå
En sån vidrig kommentar, att du inte skäms över dig själv Clara! Du har jobbat så enormt hårt jessica och jag ser för varje gång vi ses hur duktig du är och hur mycket ditt kämpande har resulterat i. Heja dig <3
Vilken jävla korkad kommentar. Måste vara trist att vara du o leva med all den negativa energin du utstrålar. Tycker du kan behålla den för dig själv.
Heja alla tjejer med mål av ett eller annat slag och tack Jessica för att du sprider massor med positiv energi o inspo?
Hej Jessica,
Jag har en fråga angående din och Angelicas relation. Hur har den sett ut genom åren? Har ni alltid varit så nära och haft samma kompisar? Jag har själv en enäggstvilling och vi är väldigt nära varandra samtidigt som våra likheter gör att vi i perioder blir väldigt osams. Jag har för mig att ni har nämt i något poddavsnitt att ni hade separata födelsedagsfiranden, hur kom det sig och kändes det inte väldigt konstigt att vara utan sin andra halva? Jag och min tvilling kommer för första gången har separata firanden i sommar just för att vi inte kan kompromissa eller komma överens om hos vem vi ska vara, Jag vet inte om det är normalt att man känner att man måste testa på att få vara ’själv’ när man blir äldre eller om det bara är vi som behöver finna ett nytt sätt vara mot varandra?! Jag kan tänka mig att det måste ha blivit en stor förändring även i er relation när Angelica träffade Stefan och du inte var nummer 1 längre? Hur hanterade ni det? Berätta gärna mer er relation och hur den har utvecklat sig genom åren, det vore jätte spännande att höra. Att ha en tvilling är det finaste man kan ha men samtidigt väldigt svårt att vara en egen individ och fatta egna beslut utan att dubbelkolla med sin andra halva..
Älskar er podd och ni båda verkar vara sådana härliga människor!
Kram
Wow! Bra jobbat så tidigt på morgonen!! 🙂 Jag bryr mig inte heller om hur långt jag kommer utan BARA om hur länge jag är ute. Sen om jag går, joggar eller springer spelar mindre roll. Jag har en minimigräns på 20 minuter. Allt däröver är bonus! 🙂
Läste ”omsprungen av singlar” ??? Alltså heja dig!!! Bra jobbat!!! Jag laddade ner en app som heter ”learn to run”. Där kör man intervaller med gång och att springa. Tycker att det är astråkigt att springa men att successivt springa mer och mer har faktiskt funkat riktigt bra för mig. Älskar gruppträning på gym men som småbarnsförälder är det inte alltid man hinner till gymmet så då är det skönt att bara snöra på sig skorna och sticka ut när det passar ?
Wow! Bra jobbat så tidigt på morgonen!! 🙂 Jag bryr mig inte heller om hur långt jag kommer utan BARA om hur länge jag är ute. Sen om jag går, joggar eller springer spelar mindre roll. Jag har en minimigräns på 20 minuter. Allt däröver är bonus! 🙂
Haha… Så himla kul! ?
Heja dig!
Att träna på morgonen är grymt! Det kan va kämpigt att kliva upp, men man vänjer sig.Man får liksom bara kliva upp och göra det. Sen är det klart och man ör grymt nöjd. Väntar man till eftermiddag eller kväll är det så lätt att det inte blir av.
Haha, heja dig Paulo! Följer också honom på IG och fattar inte hur han orkar vareviga dag men har tagit till mig vissa av hans grejer, speciellt den att när man tränar varvar man alla som sitter kvar hemma i soffan och att alla har tid att träna och ta hand om sin kropp.. Det känns motigt många gånger att ge sig ut men såååå skönt efteråt. Eller kanske inte skönt alltid, men duktigt. Det är bara att bestämma sig och göra det. Skit samma hur långt det blir och hur fort det går, du tar dig ut. Jag är likadan, jag vägrar gå. När jag är trött kör jag ”tant-lunk” vilket nog går långsammare än att gå men jag klassar ändå tantlunk som jogging. Du är gryyyyym! ?
Jag håller med dej angående det där med att rensa tankarna! Händer inte mej heller. Jag springer, å älskar det men hinner ungefär avhandla tusen ämnen i huvudet innan jag är klar. 😛
Kom ihåg styrketräningen! Den gör det verkligen enklare att löpa. Det är viktigt att bygga upp muskelstyrka parallellt. Jag lovar dig! Du kommer känna skillnad bara du börjar göra t.ex knäböj och utfall varje dag. Samt t.ex plankan – viktigt att ha styrka i sin core och det gör det dessutom lättare att löpa. Heja dig!
Kom till Hudik Jessica så ska jag övningsköra med dig! Jag har haft körkort i 10 år, är relativt pedagogisk och kör bra förutom att jag har en vana att köra in i saker lite då och då ?
Jag springer bara periodvis (tycker det är alldeles för meckigt att ta sig ut på vintern), men vill tipsa om en app som jag tycker är bra när man vill komma ihåg! Get running heter den (finns flera liknande, typ 10K m fl) och den utgår också från tid och inte från kilometer. Från början är det växlande gång och jogg med nån minut av varje, men sen stegras springtiden ut undan för undan. Jag gillar den för att den inte går ut för hårt, utan känns ofta som en lagom start. Annars är det bara att spola fram i planeringen och höja svårighetsgraden!
Du har tagit största steget nu när du varit ut första gången! Jag vill bara passa på att tipsa om Stora löparboken för kvinnor som fick mig att klara av att springa en mil från att aldrig sprungit (deltog inte på idrotten och har aldrig utsatt mig för löpning annars heller). Förra året i april kom jag på att mitt mål var att klara att springa en mil innan jag fyllde 30, vilket jag gjorde i november. Eftersom jag gillar struktur och är teoretiker började jag med att läsa mig till hur man skulle göra och sen testa i praktiken. Det tog från juni till oktober men jag klarade milen OCH jag tyckte att det var KUL och blev pepp på mer. Nu är jag gravid och har fått tagit paus i löpning men jag ser framemot att börja om från början med passen i boken 🙂
Heja dig!!!
Du är underbar! Ja så där vill jag också känna mig när jag springer.. Det är otroligt långt dit! 😀 Däremot kände jag mycket väl igen mig i detta: ”Jag springer så jäkla långsamt att varenda liten tanke hinner ikapp mig.” Nu finns det som ett Jessicacitat i min kalender.
Du är så grym!!
Heja dig! Jag kämpar själv med löpningen och blev så inspirerad av Johanna Kajsons springning. Hon ökade med en minut varje gång. Mycket mer rimligt än 1 km per gång. Och man kan springa huuuur långsamt som helst bara man inte stannar. Funkat för mig!
Bra gjort!
Det är ju inte det lättaste att börja dagen med en löptur. Min kropp har tvärvägrat löpning på morgnarna jämt, jag har gjort några tappra försök, men nej nej nej. Alla organ verkar sitta löst då. Men sedan en tid innan jag fick barn och nu med en ettåring insåg jag att ska jag träna får det bli på morgnarna så har jag succesivt börjat trappa upp morgonträningen så kroppen vänjer sig vid att vakna på det sättet. Nu kan jag äntligen springa på morgnarna (men bara vissa dar och max 5km). Det jag vill få fram är att det är inte självklart att det är skönt att springa på morgonen för alla, men jag tror man kan vänja sig så keep up the good work. Kanske börja med att ställa sig på en crosstrainer, köra lite gym och sen gå på löpningen om ett tag om du nu inte har en morgonlöparkropp, för man mår ju bra av känslan resten av dagen 🙂
Och gröt till frulle är ju toppen, toppa med mjölk, banan, frön och en klick jordnötssmör. Mums!
Jag kommer att tänka på hur det var när jag började springa (blev plötsligt sugen på det efter att ha HATAT att springa hela livet, hur knäppt??) Då började jag med intervaller på min vanliga promenadrunda där jag sprang i uppförsbackarna och gick nerför (bor backigt), det var ganska knäppt så här i efterhand. . , Men det kändes bra! 😀 Jag kör fortfarande intervaller när jag springer och aldrig mer än 35 min, då tycker jag det blir lagom jobbigt och roligt och det finns nästan alltid tid för en springtur! Att ha som mål att må bra behöver inte betyda att man ska klara av att springa en mil utan att stanna – varför ska man? 😀 Jag tror det viktigaste är att man rör på sig och att det känns bra både under och efteråt 🙂 Du är grym Jesseca!!
Bra gjort!
Det är ju inte det lättaste att börja dagen med en löptur. Min kropp har tvärvägrat löpning på morgnarna jämt, jag har gjort några tappra försök, men nej nej nej. Alla organ verkar sitta löst då. Men sedan en tid innan jag fick barn och nu med en ettåring insåg jag att ska jag träna får det bli på morgnarna så har jag succesivt börjat trappa upp morgonträningen så kroppen vänjer sig vid att vakna på det sättet. Nu kan jag äntligen springa på morgnarna (men bara vissa dar och max 5km). Det jag vill få fram är att det är inte självklart att det är skönt att springa på morgonen för alla, men jag tror man kan vänja sig så keep up the good work. Kanske börja med att ställa sig på en crosstrainer, köra lite gym och sen gå på löpningen om ett tag du nu inte har en morgonlöparkropp, för man mår ju bra av känslan resten av dagen 🙂
Och gröt till frulle är ju toppen, toppa med mjölk, banan, frön och en klick jordnötssmör. Mums!
Både som tvåbarnsmamma och som PT känner jag bara men HEJA dig! Så klok och snäll mot kroppen att du firar att du kom ut och iväg istället för att göra som så många ofta gör ”jag borde också ha/borde sprungit längre/mer/fortare”. Att gå ut i lugnare takt och att sätta fokus på genomförande ger långsiktigt riktigt bra resultat. Jag har sommarerbjudande nu med två timmar för en om du är sugen på att få kompletterande styrkeövningar för höfter, knän och core som ofta tar stryk när viljan att springa är större än styrkan i senor, leder och muskler. Men alltså, HEJA vad härligt att du är igång!
Jag har länge drömt om att kunna springa långt och att älska det, Tro mig… Jag har försökt, laddat hem appar, försökt trappa upp och de ena med de andra. Det funkar inte och de är säkert som du skriver. Det sitter i huvudet.
Det närmsta löpning jag kommit och som jag älskar är Indoor Walking. Provat de nån gång?
Jag tror på dig och jag hoppas du hittar din inre vilja och att du kommer på banan snabbare än snabbt igen!
Ett tips är att lyssna på poddar (jag lyssnar helst på er såklart) så slipper du alla tankar och tiden går konstigt nog fortare 🙂
Heja dig! Det är jobbigt och springa, och det tar minst åtta minuter innan du är uppvärmd så att hjärta och syreupptagning är i fas. Så det ska vara jobbigt i början, och är du inte van så kommer du ju dessutom bli trött efter ett tag, och då blir det jobbigt på slutet också. Om du tycker att det är roligt att springa, fortsätt kämpa och ge inte upp! Min personliga upplevelse är att efter typ fem kilometer släpper det, det är då jag får den där frihetskänslan.
Jag tycker ändå du ska ge långsam upptrappning en chans. Skaderisken är nämligen rätt stor när man som nybörjare börjar springa. Jag skadade höften illa (trots upptrappning) och det var en låååångsam (och smärtsam och dyr) väg tillbaka. Kolla in Runday, de har massa program 🙂 Kram!
Så klok du är Jessica. Om du fortsätter kämpa ska du se att det kommer kännas bättre och lättare ganska fort ? När man börjar få upp tempot och kunna ta lite längre steg känns det fantastiskt men jag vet oxå att det känns svårt att förstå att det faktiskt kan kännas bra. Speciellt när man lunkar runt i snigeltakt och har blodsmak i munnen!
Jag har precis börjat om att träna. I november hade jag väldigt bra kondition och nu efter all sjukdom och operationer som jag genomgått under vintern var det som att börja om på ruta 1 igen MEN nu när jag sprungit några pass börjar det redan kännas lite bättre!
Ge inte upp, kämpa på så ska du se att både konditionen och farten kommer! Kram ❤️
Heja!!!
Herregud vad grym du är!!! 😀 Älskar din inställning, det mesta sitter som sagt i huvudet 🙂
I början när jag började springa så tyckte jag också att jag tänkte mycket under tiden. Sen hörde jag någon som sa att det var för att man tänker bättre när man rör sig framåt, så det kanske är därför 🙂 Tycker att jag faktiskt har kommit på många bra saker och lösningar under mina löprundor 🙂 När jag sprungit regelbundet ett tag tycker jag att det är lättare och lättare att inte tänka så mycket utan bara springa. Heja dig!
När en ska lära sig springa en mil är inte avståndet heller det viktiga i början. Då springer man i 12min de första dagarna. Du sprang ju herregud det dubbla!
Heja dig Jessica!