Jag har ju funderat en hel del över amning, och förut kände jag en obehagskänsla över amningen. Ja, det är helt naturligt, men jag har en liten fobi för bröstmjölk så för mig har tanken av att en liten bebis ska suga bröstmjölk ur mina bröst äcklat mig lite. Men ju mer förlossningen närmar sig så har jag slutat känna oro och smått äckel för det. Jag hoppas och tror att det kommer komma helt naturligt för mig när min lilla tjej väl är ute. Att jag inte ens kommer tänka ”bröstmjölk, äckligt, fy”. Hur gjorde ni med amning? Är det fler än jag som tycker att just bröstmjölk är lite obehagligt?
Man kanske blir helt hooked på amning och ammar lika länge som Catelyns syster i Game of thrones?
Hej!
Jag heter Tomas Johansson och är frilansjournalist. Jag producerar bland annat podcasts för vårdportalen Wacano och har gjort ett program som kan intressera föräldrar och blivande föräldrar. Det är ett samtal med forskaren Sofia Zwedberg på KI och handlar om amningens positiva fördelar. Jag testar henne också på vad som är fakta respektive myter. Såsom att barn som ammas kan bli mer intelligenta, vilket faktiskt visat sig sant, eftersom fettsyrorna i bröstmjölken påverkar hjärnans utveckling positivt.
Vi ser gärna att programmet sprids, så länka gärna till det eller bädda in det i er plattform. Det också helt ok att göra en re write på programmet så länge källan uppges.
https://wacano.se/amningens-positiva-halsoeffekter
Med vänliga hälsningar
Tomas Johansson
Jag har en dotter på 5 veckor. När jag var gravid så var jag väldigt positiv till att amma, minst 6mån. Såg fram emot det och hur mysigt och bekvämt det skulle vara.. Tills hon låg där och försökte och försökte och aldrig fick nåt tag, BB sköterskan kom med amningsnapp på en gång och då funkade det, ett tag.. sen började hon krångla och riva bort amningsnappen hela tiden så att både hon och jag blev frustrerade heeeela tiden.. Började ge ersättning lite då och då när hon var 3 veckor och nu äter hon enbart ersättning sen några dagar och vi är nöjda och glada hela familjen. Den där mysighetskänslan hade jag väl några gånger första veckan men efter det så blev det bara ångestkänslor så fort hon ville äta. Håller tummarna för att det funkar bra med amningen för dig, för om det funkar så är det ju toppen! 🙂
jag valde att pumpamma. Hyrde en pump från BB och hälde mjölken på flaska. Kan rekommenderas! Ni båda kan mata och bebisen får bröstmjölk 🙂
Jag har aldrig haft en fobi eller så. Men är väldigt privat med min kropp. Bara min mam har sett mig naken, jag byter inte ens om på gymmet! Så amning kändes äckligt och helt fel för mig. Hur skulle jag kunna dra fram ett bröst inför min svärfar? Eller på stan?! Men så föddes han i söndags och allt är så naturligt. Vi var kvar på bb ett par dagar för stt verkligen veta att han blev mätt av amningen. Och nu tycker jag att det är det mysigaste av allt med att ha vår son. Hans lilla mjölkiga ansikte är se bedårande att kärleken spritter omkring i hela kroppen på mig! Hade aldrig trott detta!! Hoppas du kommer bli bekväm med det du bestämmer dig för är rätt för er. Ingen Anna ska få pressa på en vad man borde göra. Detta är ditt beslut. Lycka till.
Bra inlägg men måste få säga mitt. Amningen är det bästa för våra barn, så så länge det funkar tycker jag det är en självklarhet att amma. Får man inte igång det så är det ju tråkigt men ändå varför vara egoistisk och inte göra det om man kan? ( men håller med ville också sluta pga smärta innan tuttarna vant sig ) men alla är vi ju olika och tur är väl ändå det. Man vill ju ge sitt barn det bästa möjliga. Hoppas dom där ”äckel” känslorna försvinner för dig och att allt går bra
Egoistisk?! Jag hade bestämt innan bebis kom att jag inte ville amma. Fick panikattack av bara tanken. Är jag ego då för att jag väljer ersättning? Jag kunde amma men valde bort det. För att jag skulle må bra och inte lida av panikäckelattack!! Sådana som du som gör att mammor skäms om de väljer bort amning.
Mycket tankar å frågor har man innan bebis kommer,känn efter när du
Väl är där med liten i famnen, och försök inte känna pressen på vad som är ”bra eller inte”, gå på hjärtat och vad du själv tycker känns bäst för dig ❤️
Amningen är inte tillverkad/framställd som ersättning = naturligt
Jag var inställd på att amma vår son. Jag verkligen längtade till att få göra det. Är så himla glad att det fungerat/fungerar bra(är snart 8 mån). Svårt att sätta mig in i din situation med dina tankar. Tycker att du ska ge det en chans i alla fall. Inte för gravidkilona ska försvinna (det funkade inte för mig, min ämnesomsättning sjönk så jag gick inte ner ett dugg) men för att det kan vara fantastiskt. Men om du känner att det inte är fantastiskt, kanske rent av psykiskt dåligt för dig, så lägg ner det. Mår inte du bra av amningen så kommer inte er lilla tjej heller må bra av det, de är jädrans smarta de små! Lycka till och stor kram!
Hade lite liknande ”äckel” känslor men inte för mjölken utan själva tanken på att någon skulle ”sitta fast” och äta från mig, men när sonen föddes ammade han det första han gjorde och nu har jag ammat honom över 7 månader och känner faktiskt lite sorg över att det snart är slut (han blir mindre och mindre intresserad för varje dag) det har ändå varit våra små stunder och känslan av att vara behövd (vilket man självklart är ändå hur man än matar sitt barn) har varit viktig för mig! Tänk inte så mkt på det utan gör det som känns bäst, känns det konstigt så lägg ner amningen och känns det bra så amma på 🙂 Kramkram
För mig har det varit otroligt bekvämt med amningen, maten har alltid funnits där. Sen tog det nästan 4 dagar innan min mjölk rann till, och mest på högra bröstet. Använder även amningsnapp. Men det har gått toppen och min 6 månaders väger idag drygt 8 kg och är 67 cm lång 🙂
Speciellt på natten har det varit skönt (och när hon blivit tokig i vagnen och jag bara kan lyfta upp henne å slänga fram tutten ist för att blanda en flaska. Lovar att allt går bra vad du än väljer!
Har en kille på snart 11 månader och kände redan innan jag blev gravid att jag absolut inte ville amma. Testade en gång på BB men det kändes inte naturligt för mig, inte mysigt och härligt utan enbart obehagligt och jobbigt. Han har fått ersättning från start och både han och jag har mått väldigt bra. Det var även kul för min man att kunna mata sin son och dela på ansvaret mer lika. Dessutom har han sovit hela nätter sedan har två månader. Det kanske inte har någonting med ersättningen att göra, men otroligt skönt var/är det iaf. Ångrar det inte en sekund att jag inte ammat, vi har en otroligt bra relation. Nu är jag gravid med vårt andra barn och denna gång känner jag annorlunda. Jag är inte lika anti som jag var förra gången, samtidigt som jag inte heller längtar efter att få kunna amma vårt nästa barn. Jag tänker helt enkelt försöka amma de första två månader (om jag trivs med det) och sedan övergå till ersättning. Så min man och jag kan dela på matningen och jag inte blir lika låst. Jag tycker att alla ska utgå från sig själva och sina egna familjer. Vill och kan man amma är det väl fantastiskt! Vill eller kan man inte och ger man ersättning är det också fantastiskt. Jag tror att det bästa ett barn kan få är en lycklig mamma. Blir man det av att amma är det bara att köra på, blir man det genom att välja bort amningen ska man absolut göra det!
Lycka till de sista veckorna & njut! Det kommer gå super bra! Och oavsett om du väljer att amma din lilla tjej eller ej så är du den bästa mamma hon kunde fått!
Kram
Jag ville verkligen amma och gjorde det på en gång (ammade medan jag syddes)
Vet dock inte om jag alltid är helt bekväm med det, ibland känner jag mig lite ”fast” och får en liten obehagskänsla och ibland är det typ det mysigaste jag vet!
Amningsnappen var dock vår räddning, nu ammar jag utan men de första två månaderna var den obligatorisk annars hade jag totalvägrat att amma pga av smärta
Obehagskänslan du känner kan vara D-MER. Fattade själv inte varför jag fick ångest när jag satte mig för att amma, men det är en slags tilfällig obalans mellan olika hormon (!) Du kan googla det, om du vill ☺
Åh!!!! Tack!!! Dessa känslor har jag haft i sex månader nu o kännt mig så konstig o ensam om men så var det tydligen en grej! Gud vad skönt att känna att man inte är ensam om sånna här konstiga känslor! Tack snälla du ☺️
Hej!
När jag var gravid med våran Elsa som nu är 17 månader så hade jag bestämt mig att jag skulle amma henne om jag kunde tills hon var 6 månader, varken mer eller mindre. Jag hade nån slags bild på näthinnan att efter 6 månader var det nog.
Men oj oj vad fel jag hade 🙂 Jag ammar henne än!!!! Att sluta vid 6 månaders ålder fanns liksom inte för oss. Hon ”slurkar” som vi säger när hon känner för det. Tror numera att det mest är en trygghet och att det är mysigt att vara nära mamma.
Vi kommer att sluta med dessa småslurkar när jag eller Elsa tycker att det får vara nog. Just nu är detta det bästa för oss.
Idag är det sån hets kring amning och jag tycker det är så viktigt att påpeka att alla mammor och familjer gör det som är bäst för dom utan att behöva utså moralpredikningar och en massa elaka påhopp. Vissa kan inte amma av olika orsaker, andra kanske inte vill men även om det är så så är det upp till dig att bestämma själv vad som är bäst. Det är ju JAG som bestämmer över min kropp och ingen självutnämnd expert som tror sig kunna allt.
Jag har skrivit mycket om amning i min blogg och det är ett ämne som jag brinner för och som jag tycker är väldigt viktigt att vi belyser.
Ha en fin helg och hoppas vi ses imorgon på LOPPI eventet.
Kram Jossan
Hej fina Jossan! Tack för ärlig och bra kommentar! 🙂 Vi syns tyvärr inte imorgon, jag ska på bröllop. Men nästa gång! 🙂
Stor kram och trevlig helg!
Åh va synd! Hoppas du får superdupermeggaskoj på bröllopet så ses vi nästa gång istället 🙂
Kramar!
Jag kände ungefär samma som dig, men kände ungefär i vecka 33-34 att jag låter tiden utvisa.
Väl på förlossningen så frågade bm om jag ville amma och jag provade. Det kändes konstigt. Precis som om det var det mest naturliga och mest onaturliga i hela världen.. Vi körde på iaf, och amningen fungerade inte till fullo, så efter 3 veckor fick vi lägga till ersättning och då kom en smäll jag inte var beredd på. Jag fick en depression för att jag inte kunde amma mitt barn.. Hade vi inte haft tillgång till ersättning hade mitt barn dött osv.. Det tärde enormt. Jag går fortfarande hos en psykolog och bearbetar detta och han är nu 8 månader.
Det låter som du drabbats av förlossningsdepression samt har katastroftankar. Bra att du får rätt stöd.
Ammade 4 veckor. Kändes aldrig naturligt..
Jag ammar inte, försökte, men fick det aldrig riktigt att fungera. Så min dotter har fått ersättning sen hon var en vecka ungefär. Det är nog på riktigt det bästa som kunde hänt mig, min dotter och hennes pappa. Glad mamma, glad bebis! Hon äter regelbundet & jag vet alltid hur mkt hon får i sig samt sover hela natten. Att jag & dotterns pappa kan dela på matningen tycker vi är toppen!
Inte heller helt och hållet bekväm med att amma, men det handlar mer om att jag tycker att det är obekvämt att amma offentligt. Går ju att lösa lätt med amningssjal som ger lite privacy. Det är så mycket positiva saker med amningen (maten finns alltid lätt-tillgänglig, det är gratis, kontakten mellan bebis o mamma osv och inte minst-att graviditetskilorna försvinner i rasande fart) så jag tycker att det är värt det trots lite obehag 🙂
Jag har alltid varit känslig (läs äcklats) för beröring vid mina bröst, så amning var inte min grej trodde jag. Sedan när pojken väl låg uppe på mitt bröst efter förlossningen blev det helt plötsligt naturligt. Bröstmjölk känns som det mest naturliga vi kan ge till våra barn. Ersättning är också bra, men om man kan amma varför inte ta det mest naturliga för barnet? Nu känns amning som det mest naturliga som finns. Amning har det varit smidigt att man kan amma vart (nästan) man vill, utan att vara beroende av flaskor, vatten och pulver. Visst man är bunden till barnet, men det en extremt kort tid, tycker kag. Jag ammar fortfarande morgon och kväll, min pojke är snart 8 mån. (OBS – detta är mina åsikter 🙂 )
Inga fobier här