Jag har fysiskt ont i hjärtat efter att ha sett tv-programmet Gympaläraren på SVT. Att barn och ungdomar rör sig mindre idag än förr visste jag om, men att barn mår så pass dåligt som de gör hade jag ingen aning om. Jag var inställd på ett lättsamt program om hur man kan göra idrotten roligare i skolan, istället sitter jag här och känner mig orolig på riktigt efter att ha sett första avsnittet av programmet. Barn ska inte behöva känna sig ensamma. Barn ska inte behöva känna sig utanför. Barn ska inte behöva känna sig värdelösa. Barn ska inte behöva må dåligt. Jag känner precis som Kalle, programledaren. Jag vill hjälpa alla barn – i hela världen. Han gjorde en enkät i Vanstaskolan där programmet utspelar sig, och minst en i varje klass har ingen att prata med. Ingen kompis. Ingen lärare. Ingen vuxen. Ingen. Så kan det inte få vara.
Min vän Elin Åkerlund har varit projektledare för det här programmet och jag är så himla stolt över henne. Vilka jäkla program! Om ni inte har sett det än, se det! Om ni har sett det, vad tycker ni? Jag kände direkt när jag hade sett programmet att jag måste göra något för att förändra att barn mår såhär dåligt. Nu måste jag bara komma på vad jag kan göra.
Världens bästa Kalle!
Jag blev också helt chockad när jag såg programmet. Jag är 19 år, snart 20, och idrottslektionerna när jag gick på högstadiet var inte alls såhär. Vissa grejer var likt (typ som att man ibland ”råkade” glömma idrottskläderna) men att så många som typ hoppar över och skolkar från lektionerna, helt galet. För det tyder ju precis som dom säger i serien på att man kanske mår dåligt allmänt. Fick otroligt ont i hjärtat när Kalle pratade med Sebbe på läktaren. Snacka om att ha gett upp totalt. Jag förstår honom. Samhället idag är helt vrickat. Ungdomar har sådana krav på sig att man till slut går under. . Usch, det är inget jag vill att mina framtida barn ska uppleva. Man blir minst sagt upprörd och man vill göra allt i världen för att hjälpa ALLA som mår såhär.
Kram <3
Jag var precis som du inställd på ett lättsamt program, men det tog mig med storm. Tårarna rann stundvis och de kommer nu igen när jag läser dina tankar. Jag har inga barn själv, men studerar till lärare för de yngre åldrarna och jag får så ont i magen av tanken att barn inte har någon att tala med.
Nu går tankarna precis som du säger att jag vill göra något, men vet inte vad. Kommer du på något så hojta till! Vi känner inte varandra men jag hjälper gärna till.
Mitt tips är att börja introducera motion från tidig ålder.
Vi började på Friskis familjejympa från att lillen var 2 år. Då fick både jag och lillen lek/träna med hela kroppen vilket var fantastiskt kul! Sen när han blev 4 år började han knatte på Friskis, då är det utan föräldrar och mer motorik och sen när han blir 6 år ska han få börja på riktig stationsjympa junior
Ja, jag har blivit Friskisfrälst! Hehehe.
Men det är bara en gång i veckan, så vi har även gått på Bamsejympa.
Vi rör oss mycket annars med, går i skogen osv men jag ville få in det där att man aktivt åker i väg till en jympahall och gör olika saker, får instruktioner, och att ngn annan tänkt igenom det hela och vi bara kan härma.
Ta en titt på er lokala Friskis, det är mitt tips!
Blir heeelt tokig på de där hudkrämsreklamen som sätter igång automatiskt när man går in på din blogg. Känns som att den varit igång länge nu också. Har inget emot vanlig reklam men gillar verkligen inte när en video spelas upp högt utan att jag bett om det. Förstår att det inte är du som är ansvarig för detta men en liten hälsning till loppi bara.