Allas liv är väl det. En bergodalbana. Uppgångar och nedgångar. Just nu har det varit mycket nedgångar. Eller egentligen bara en, men det har tagit hårt på min själ. Att blixtförälska sig och tro att det skulle vara för evigt var kanske naivt av mig men jag vill så gärna tro på den eviga kärleken. Med ett stängt och trasigt hjärta inser jag att när något verkar för bra för att vara sant är det oftast just det, för bra för att vara sant.
Livet går såklart vidare, men kärlek kan göra så fruktansvärt ont. Jag har sörjt det som inte blev och har insett att jag nu behöver jobba med mig själv. Jag har bokat in en tid med en coach och ser fram emot att gå igenom det som jag så länge blundat för och tryckt undan. Jag hatar att vara ensam men jag måste lära mig att inte lida av ensamheten. Jag behöver inte älska att vara ensam. Det är inte mitt mål. Men jag måste lära mig hantera mina känslor och att inte må dåligt av att vara ensam.
Helgen gick i kärlekens tecken när jag och Angelica var toastmasters på John & Johans fantastiska bröllop.
❤️ härligt att ha dig tillbaka!
Tack fina du! <3
Åh så ledsamt att höra ?? då det som ska vara det finaste bara spricker ?
Jag känner precis samma med ensamhet! Det är svårt det där..hur vissa har det så svårt med det.
Min terapeut har sagt att det är för att vi är flockdjur, vi är menade att vara tillsammans o för en del är det starkare än för andra. Vi är menade att bo fler tillsammans..
Kämpa på!
Jag finns på @hagajournal ifall du vill skriva!
Stor kram till dej❤️❤️
Tack finaste! Och tack för kloka ord! <3 Kram J