Även om vi inte längre är två föräldrar som bor med barnen så ser jag mig och tjejerna som en familj. Eller jag ser mig, Ibbe och tjejerna också som en familj. Jag tänker att vi alltid kommer vara deras föräldrar och därmed familj. Jag försöker hitta nya rutiner när jag har barnen (och när jag inte är med dom). Det är inte helt lätt för mig. Jag är ett vanedjur som tycker om trygghet och när allt är samma, samma. Jag uppfattas nog som rätt spontan men den lilla rösten i mitt innersta säger att rutiner är det som jag mår allra bäst av just nu.
Det är annorlunda att bo utan en partner. På så många sätt. Jag har inte riktigt smält än att jag numera bor i en lägenhet i Täby. Det känns overkligt, läskigt men skönt på samma gång. Just nu har jag ett extremt högtryck på jobbfronten så jag hinner inte riktigt känna efter. Nu när jag har barnen vill jag inte öppna datorn så länge de är vakna och det är väldigt lätt hänt att jag somnar när jag nattar. Jag ska försöka bli bättre på att kika in här hur som helst.
Mina älskade tjejer! Idag passade vi på att hoppa i vattenpölar när vi gick från bilen.
Elsa har börjat förskoleklass nu! Så stort och jag är så stolt!
Imorgon har hon upprop och ska få skrivbok och penna.
Lillisen går kvar på samma avdelning på förskolan som innan.
I det stora hela känner jag mig tillfreds med livet just nu även om alla bitar inte fallit på plats än.
Fina ni ?
Kram <3