Jag fick möjlighet att hyra en lägenhet i Täby tills mitt radhus är färdigbyggt. Jag har fått veta att bygget är försenat och att det lutar åt inflytt i december istället för november. Det kan hända att det blir ännu senare men jag försöker att inte lägga någon som helst energi på det. Det är ingenting jag kan påverka så det blir när det blir helt enkelt, men drömmen hade varit att få fira jul i nya huset.
Jag fick hjälp av tre av mina fantastiska vänner och på en dag flyttade vi in allt jag behövde till lägenheten. Tanken var att jag och barnan skulle bo hos mamma när jag hade barnen och att jag sen skulle bo hos Angelica när jag inte hade barnen. Dock kände jag ganska snabbt att det inte är för mig att bo i en resväska och hoppa fram och tillbaka. Jag behöver ha någonstans att landa. Dessutom är en av mina största prövningar framför mig, att lära mig acceptera att vara ensam. Jag behöver inte tycka om det, men målet är att inte lida av ensamheten. Kanske kan jag vid årsskiftet skriva att jag njuter av egentid. Vi får se!
Jag jobbar igen! Den här veckan är det jobb må-ons sen ledig tor-söndag igen. Barnen är hos min mamma så att jag kan jobba ostört. Tack gode gud för mamma! Jag konsultar för Bonnier på 60% som redaktör och då är det svårt att jobba samtidigt som jag har barnen.
Hur vore det om du tog hand om dina barn när du väl har dom? Du kan vara ledig för att åka till Gröna Lund utan barn men när du har barnen ska du jobba och lämna bort dom? Tar du hand om dom på kvällarna eller sover dom hos mormor också?
Men lägg av. Sköt du ditt så sköter Jessica sitt.
Är du inte riktigt klok? Man skriver inte så till en annan människa, och definitivt inte till en nyseparerad som precis börjat nya livet där man ska försöka vänja sig vid att inte ha sina barn på heltid, när man är som mest skör och sårbar! Skäms på dig.
Fast om man ska vänja sig vid att inte ha barnen på heltid, varför då inte vara med dom när det väl är mammatid? Eller är bästa sättet att vänja sig att vara ifrån dom både på mammatid och pappatid?? Lite märkligt när man skriver att man längtar efter barnen och vill vara med dom men jobbar och lämnar bort dem när man har dom.. Å istället är ledig och gör utflykter utan barnen..
Barnen saknar kanske sin mormor. Tänker du att barnen ska vara hos sin mormor när det är Ibbes vecka?
Sofia, varför bryr du dig? Det rör dig inte över huvud taget hur någon väljer att fördela sin tid med eller utan sina barn. Hur skulle du själv känna att bli ifrågasatt på det här sättet av en främling? Tragiskt är bara förnamnet.
…fast hon måste ju jobba? Hur gör du när du jobbar? Är barnen kanske på förskola/skola/Osv? Oavsett en extremt otrevlig och onödig kommentar och jag förstår inte vad du får ut av att kommentera så.
Dom var hos sin pappa när jag var på Grönan! 🙂
Hoppas det inte blir allt för fördröjt ?