Jag och Angelica ska spela in nästa veckas avsnitt av Tvillingpodden och temat är ”vilket är det värsta/jobbigaste stället du har bajsat på? Ni som lyssnar på Tvillingpodden vet ju att diskussionerna där kan vara om allt mellan himmel och jord, men vi halkar ofta in på en låg nivå och pratar bajs och kön. Kul tycker vi, och många med oss!
Vi har efterlyst lyssnarnas värsta bajshistorier och det har kommit in enormt många historier. Jag hade inte förväntat mig den responsen, men det har varit så rolig läsning och jag har skrattat högt. Det behövde jag verkligen göra så tack till alla er som har delat med er! Om du sitter på en rolig bajshistoria får du gärna kommentera här i bloggen eller skriva ett DM på Instagram, jessicalagergren heter jag där. Alla får självklart vara anonyma!
Här kommer min senaste.. Var på prommis med Gizmo och känner hur det vrider om i magen. Vänder hemåt på en gång men känner att det är akut. Funderar på att sätta mig i snön men tänker att jag borde hinna hem. När jag är på parkeringen känner jag att satan det kom lite. Snabbar mig in och direkt på toa. Samtidigt som jag försöker få av mig täckbyxor samt mammabyxor som för övrigt inte är optimal i akuta tillfällen känner jag att nu är det kört. Jag hinner alltså skita i trosorna och när jag väl får av mig allt kommer det på golvet innan jag sätter mig på toan. Som tur var hade jag några hårda kluttar innan sprutet kom så det blev inget sprutbajs på golvet. Men det hann komma lite här och var på toaletten. ?
Jag har en bajshistoria som HADE kunnat bli pinsam, men dom tur var hade jag ödet på min sida.
Var ute och gick en promenad, en skogsväg där väldigt få går, det är liksom större chans att träffa på en älg eller vildsvin. När jag går där så blir jag väldigt bajsnödig, liksom kallsvettig och illamående. Som det kan bli av kombinationen motion, en stor kopp kaffe och en full tarm. Jaja, eftersom jag var i skogen så gick jag helt enkelt in bakom en gran och la en rejäl hög. Nöjd och lättad kom jag ut på vägen igen. . . Och vinner bara gå några meter innan jag mötet en avlägsen bekant som kommer runt en krök på vägen. I sällskap med sin jakthund. ALLTSÅ MIN ÅNGEST tänk om dom kommit bara 1 minut tidigare, hunden lär ju ha nosat upp både mig och bajshögen bakom den där granen ?? Det är ju inte helt otroligt att hunden spårade upp min bajshög ändå, dess matte måste undrat vad det var för konstigt djur isåfall och säkert börjat tro på Big Foot ?♀️ Jaja slutet gott ????
Asså jag har en så hemsk…
Satt på en full buss från universitetet bredvid en ny studiekamrat. Kände att jag mådde lite illa när jag gick på bussen men under resan blev det värre och värre. Insåg tillslut att jag var tvungen att gå av bussen för att inte kräkas så jag reste mig och ställde mig vid bussdörren. Plötsligt kände jag hur jag blev sjukt yr och några sekunder senare svimmade jag av (bara några sekunder) och liggandes på bussen SKET jag ner mig samtidigt som jag kräktes hejdlöst. Har minnesbilder av hur folk backade ifrån mig hahaha! Min nya studiekamrat hjälpte mig genom att ta min telefon och ringa till mig NYA pojkvän och bad honom att hämta mig på stationen. Han kom och ledde hem mig. Han sa senare att jag luktat jättemycket bajs hahahaha. Hade åkt på en rejäl matförgiftning. Det är typ det sjukaste jag varit med om.
Hahahaha, alltså jag kan relatera så sjukt mkt! En vecka efter min första förlossning (blev klippt och sonen utdragen med sugklocka då han var riktigt dålig), hade inte vågat/klarat göra nr 2 sen innan han föddes. Livrädd för smärtan,
Började kallsvettas hemma, magont osv, men skulle iväg på bb-utskrivning. Redan i bilen kände jag det trycka på och min man fick släppa mig vid huvudentrén så jag kunde uppsöka en toalett. Han fick parkera, rodda fram barnvagn, ta ut bebis samt smsa och leta upp mig. När han satt i väntrummet uppe på bb satt jag på ännu en toa, men jag hann vara med en kortis på utskrivningen och sa till läkaren ngt om att jag mådde lite dåligt, inte vågat bajsa på en vecka men verkar släppa nu… De tipsade mig om att köpa lite lactulos på vägen ut.
Mja. Hann inte riktigt dit. Efter ännu ett långt toabesök (och panikamning på toastolen – stackars man som stod bredvid medan jag bajsade & ammade) – så tog vi hissen ner för att åka hem. Känner hur det bara svartnar för ögonen och bajset börjar komma… vi går igenom hallen och jag är generad över lite bajs i trosorna. Några sekunder senare försvinner allt- och jag vaknar upp inne i en sjukhussäng. TOTALT Nerbajsad och avsvimmad i en korridor där mannen får ropa till sig sjuksköterskor som fått köra mig på en bår till ett rum på bb igen.
Där fick jag lite dropp, duscha, amma ikapp medan mannen hämtade rena kläder – allt annat slängde jag ?
Herregud.
Båda förlossningar senare har den här mamman börjat med lite lactulos redan dagen efter förlossning för att hjälpa magen våga bajsa försiktigt… ?
Okej.. Här kommer min confession.
Gud så jag skäms.
Jag skulle efter att plugget helt och hållet var klart åka utomlands med barnen två månader för att ta riktig semester, efter en månad kom min man ner.
Saken är den att jag är så satans flygrädd vilket inte är bra för min mage och väl på plats gjorde vi oss hemmastadda och skulle sedan ner till byn för att handla mat i den lokala affären.
Helt plötsligt får jag kramper i magen när vi är i affären, rejäla kramper.
Barnen var då 17 och 7, jag säger till dem att jag måste springa hem på toaletten, ger dem pengar och säger åt dem att dem får gå hem själva.
Jag rusar hem, det ska ta ca 15 minuter men det är ca 30 grader och uppför hela vägen hem men jag tänker att de löser jag.
När jag gått halva vägen hem kan jag inte hålla mig längre, det går bara inte!
Känslan som uppstår är panik, jag kan inte hålla emot, precis som när man är magsjuk. Jag viker av från vägen, hittar en buske och sätter mig.
Herregud vilken lättnad men hur i hela friden ska jag lösa det här?
Det bara rinner och jag vill ju dö av skam.
Till min stora rädsla upptäcker jag att det faktiskt inte gick att hålla sig, jag en vuxen kvinna har bajsat på mig.
Det är överallt och det luktar skit ?
Jag har shorts och linne vilket gör att jag inte kan ta av mig något men som tur är har jag en tröja jag kan knyta runt höften, jag knyter fast den och börjar småspringa hemåt.
Vi har lägenheten i en liten by med få turister och det var inte säsong så jag tänker att jag kanske slipper stöta på någon.
När jag halvspringer i panik så möter jag såklart två damer med en hund och hunden är snabb på att snappa upp doften vilket även damerna märker och tittar konstigt på mig.
När jag väl kommer innanför dörren hemma så kraschar magen igen och jag bara sliter av mig kläderna och sätter mig på toa, barnen kommer hem precis när jag är redo att börja fixa efter min situation och då kommer frågorna.
Mamma vad är det som luktar? Mamma varför tvättar du dina kläder? Med mera.
Jag erkänner att jag bajsade på mig på vägen och dem bryter ihop av skratt!
Jag inser att dem kommer att berätta detta för min man så jag får snällt ringa och berätta hela historien och även om det är helt okej så är det ju de det sista man vill berätta för sin man.
I resterande två månader försökta barnen få ur mig vart jag bajsade på vägen hem, varenda gång vi gick vägen hem från byn hade dem roligt åt min situaton ?
Idag kan jag skratta åt det men shit vad maktlös man kände sig!