Jag hade ett par strumpbyxor som var heeeelt perfekta. Dom var precis rätt storlek, höll in här och var och hade rätt genomskinlighet. Now a days går jag oftast runt i träningskläder till vardags men ibland, oftast när jag ska bort har jag strumpbyxor på mig. Ja, andra kläder också men ni fattar. Hur som helst så hade jag på mig dessa perfekta strumpbyxor i fredags när jag var på middag hos Annika. Vad händer? Hennes stoljävel river sönder dom. Inte sådär så man kan kleta på lite nagellack så är allt frid och fröjd. Hennes stol var ett monster. Dom fick åka i papperskorgen. Igår köpte jag nya strumpbyxor inför dagens jobb. Jag drar på mig dessa och ser att de är på tok för genomskinliga för min smak. Vi pratar svarta strumpbyxor där man ser de vita skinnet igenom. Jag hade för bråttom för att leta upp ett par andra i garderoben. VAD ser jag på bussen?? HÅR som är så långt att man kan tro att jag har PÄLS! Nej. Alla måste inte raka benen men jag är all for it! När gjorde jag det senast?! Av längden på håret att döma så kanske någon gång i somras? Nu sitter jag alltså på väg till jobbet med genomskinliga strumpbyxor med päls. Jippido.
Mot jobb med håriga ben
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Ja, det är väl så att jag måste ta steget att släppa på kontrollen. Ska börja med att ta en promenad varje dag så dom får va själv och sen öka efterhand.
Tack för svaren
Hej Jag har en dotter på snart 5 månader. Och börjar känna att det hade varit skönt att kunna lämna henne någon timme ibland med hennes pappa.
Men jag vågar inte, är rädd att hon ska bli ledsen när jag inte är där eller att han inte ska förstå vad hon vill… Känns inte som han hinner va med henne så mycket på vardagarna. ( Hon sover väldigt mycket)
Hur delar ni upp det så att Ibbe och Elsa får tid med varandra?
Hade varit snällt om du orka svara
Tack för en härlig podd & blogg, kram ❤️
Lova, vet att du frågade Jessica nu och inte mig =P. Men – om du behöver egentid så får du helt enkelt försöka lita på att hennes pappa också kan och gör sitt bästa. Testa att bara gå iväg på en kort promenad eller något i början och se hur det känns. Det kommer gå jättebra för honom att vara ensam med bebisen :). Så får de knyta an lite mer och du får välbehövlig egentid.
Jag har en snart 4 månaders tjej, jag hade svårt att komma iväg utan henne och ville bara vara med bebis hela tiden. Första promenaden ensam kändes det jättekonstigt att inte ha henne med mig. Men nu går det hur bra som helst, jag kan åka till gymmet eller gå till frisören och vet att de myser järnet där hemma :).
Kram
Hej Lova! Ibbe och jag har delat upp det så att han tar hand om henne när han kommer hem från jobbet på kvällarna, och han tar alla nattningar. Sen tar han hand om henne mer än jag på helgerna även om vi delar upp det då. Jag spelar in Tvillingpodden varje söndag och har gjort det hela tiden (även när hon var nyfödd) och då får de också egentid. Jag tyckte också att det var jobbigt i början men papporna måste få en chans att lära sig tyda barnens signaler själva. 🙂 Hoppas svaret hjälpte lite. Stor kram