Igår gjorde jag flera av mina uppgifter till floristutbildningen. En reflektion och lärdom till nästa uppgift är att göra buketterna på en gång när jag köpt blommorna. Jag väntade för länge den här gången så flera av mina blommor var lite ledsna och det var inte riktigt lika lätt att binda buketter med sorgsna blommor som med pigga och fräscha. Jag har fått till spiraltekniken när man binder buketter men jag har lite svårt att få blommorna på exakt de ställen jag vill ha dom på. Jag får helt enkelt öva, öva och öva.
Jag är inne i en fas i livet där jag inte riktigt har koll på alla bitar i pusslet. Det känns spretigt och inte så harmoniskt på min insida just nu. Jag är definitivt ingen tänkare och grubblare utan kör gärna på hellre än att stanna upp och reflektera. Men när man väl öppnar upp den lilla insidan är det svårt att sluta lyssna inåt. Jag tycker om trygghet och när allt är samma, samma. Men när Angelica hoppade in och jobbade inom vården väcktes något i mig som längtar efter någon form av förändring.
En sak som ger mig harmoni på insidan just nu är blommor.
Och den här lilla grodmunken!
Bonnie pratar så mycket nu. ”Jag kan”, ”jag kan inte”, ”sov gott”, ”hade den” är några små meningar som går varmt här hemma just nu.
Den lilla munken är verkligen hur söt som helst.