Vanligtvis är det Ibbe som lämnar barnen på förskolan varje dag och jag hämtar, men imorse lämnade jag. Det var en väldigt stolt Elsa som visade hur allt funkar vid lämning. Hur man snirklar sig igenom korridorerna för att hitta till Bonnies hylla för att sen gå vidare och komma till Elsas plats. Jag lämnade under inskolningen men då var det alltid utomhus, nu börjar dom inne på morgonen.
Jag träffade en annan mamma vid grindarna och när både hon och jag hade vinkat av våra barn genom fönstret sa hon ”det är dubbelt det där, med hej då”. Och jag nickade och sa ”ja – varje gång”. Det är verkligen en speciell känsla att säga hej då. Det har jag tyckt genom hela livet. Jag älskar inte att säga hej då. Vare sig det är för evigt eller efter en middag. Jag tycker inte om när saker tar slut, det har jag aldrig gjort. Dock har jag en väldigt bra känsla i kroppen när jag säger hej då till Elsa och Bonnie när de ska vara på förskolan.
Dom trivs väldigt bra på förskolan och kommer alltid hem glada – oftast fulla av sand och lera. Då vet man att det har varit en skojig dag!
Igår var Bonnie full av sand så det fick bli ett bad i diskhon. Elsa ville hjälpa till att bada lillasyster.
