Igår kväll kom Nicklas och lämnade Monkey här. (Och såklart höll vi avståndet.) Nicklas är inte sjuk men eftersom att han bor i samma hus som en som förmodligen har Covid19 så chansar man inte på det. Nu mår Angelica äntligen lite lite bättre vilket känns skönt. Jag blev väldigt orolig när hon var tvungen att uppsöka akuten på grund av domningar i fingrarna och svårt att få ordentligt med luft.
Monkey blev så glad att se mig och hon hoppade upp och pussade och pussade och kramade mig. Hon är den kramigaste och gosigaste hunden jag har träffat. Jag älskar att vi får vara hundvakt åt henne då och då. Vi får helt enkelt bara fördelarna med att ha hund och slipper känna oss uppbundna som man ju lätt blir med en hund i familjen. Hon ger så mycket kärlek och det är väldigt fint att se Monkey med Bonnie & Elsa. Imorse ringde klockan vid 06:50 och både Elsa och Monkey vaknade av att den ringde. Vi slängde på oss kläder och tog morgonpromenades tillsammans jag och Elsa. Så himla mysig start på dagen.
Jag tror att hon trivs väldigt bra hos oss.
Monkey sniffade runt bland vitsipporna…
Och Elsa plockade en liten bukett.
Jag älskar när hon plockar in blommor.
Nyvakna och utsövda!
Gullig Monkey är ❤️
Usch hoppas Angelica kryar på sig och att man och barn (och ni) slipper få samma sak. Skulle öppnat bildörren och ytterdörren och gett Monkey fri väg in, så man verkligen undviker social kontakt med eventuell smittbärare haha. Verkligen läskigt med viruset! Inte så kul med isolering och karantän men vad gör man ? Tycker det är lite olustigt när man inte kan veta hur det slår, om man skulle drabbas av viruset. Vissa får ju inga symptom alls knappt medan andra glider iväg över regnbågsbron liksom… ?