Idag är det den 4 januari och Bonnie blir 6 månader. Hipp hurra för henne, min älskade lilla skrutt! Tänk att det har gått ett halvår sen den där dagen i början på juli. När jag trodde att hon skulle stanna i magen för evigt (det kändes så). Jag hade haft förvärkar i flera veckor och var helt slut av att inte få sova på nätterna. Den där dagen när jag, mamma och Elsa gick ut i blåbärsskogen och jag kände en värk, men var osäker på om det var en förvärk – igen. När jag sen satt i mammas soffa kom värk efter värk och jag insåg att det nog var dags. Hur Elsa stannade hos mamma och Ibbe fick köra i 180 till BB Sthlm. Där var redan Angelica på plats och sen kom även Emelie. Hur jag hade världens mest underbara undersköterska och barnmorska. Världens bästa team.
Spinalen som gjorde att jag blev helt bedövad och utan smärta kunde krysta fram Bonnie. Hennes ögon som mötte mina och lättnaden jag kände över att förlossningen bara tog 5 timmar totalt, inte 24 som med Elsa. Att jag mådde bra. Hon Bonnie mådde bra. Att vi klarade det tillsammans. Nu ligger hon här på golvet och hasar sig bakåt. När som kommer hon klura ut hur hon tar sig framåt också och sen är det nog inget stopp på henne. Uppåt, framåt! Bonnie & Elsa. Det bästa som hänt mig i livet!
Sista magbilden!
Första mötet!
Elsa & Bonnie!
Mina tjejer!
