Gud så skönt med avlastning och hjälp! Idag var min mamma här och min älskade kusin Savvas som har flyttat hit till Sverige från Grekland. Savvas hjälpte Ibbe att släpa upp alla vindskartonger på vinden och mamma tog hand om barnen. När vinden var klar monterade jag och Ibbe dubbelsängen i gästrummet och då lekte Savvas med båda barnen. Elsa tycker så mycket om honom och de lekte massor till Elsas stora glädje! Det är så skönt att be om hjälp och att få hjälp när man som mest behöver den.
När jag skjutsade hem mamma frågade jag om vi inte kunde åka och köpa en gran och hon är en riktig ja-sägare och idag var inget undantag. Hon hjälpte mig välja ut en riktigt fin gran och sen åkte jag hem med den. Ibbe blev superglad! Jag har pysselkänsla och vill bara ge mig på att vika massor av snöstjärnor och få in ännu mer julkänsla. Har ni sett dom i sociala medier? Som man tydligen rätt ”enkelt” ska kunna vika själv av bakplåtspapper? Jag ska försöka, älskar ju sånt men tiden har inte funnits där. Det gör den inte nu heller men nånstans måste man inse sina begränsningar. Imorn är jag ledig med Elsa och Bonnie och vi ska göra ett pepparkakshus. Ett färdigköpt! Nu gäller det att kämpa på fram till jul men ändå få det mysigt.
Hur mycket jag än älskar mina barn skulle jag vilja ligga precis just här. Ensam en hel dag och plöja Bachelorette Australien. Det skulle vara så skönt utan ett enda måste på en hel dag.
Hej Jessica, Jag har följt din blogg i flera år och specifikt genom din kamp att bli gravid med Bonnie. Jag slutade på p piller sista oktober och nu har vi försökt bli gravida för andra månaden. Jag är så otroligt ledsen och känner att om jag inte kan bli mamma vill jag inte leva (ja det är såpass illa). Jag har jobbat med barn och tagit hand om andras barn i hela mitt liv. När jag var liten ville jag bara bli mamma och samma med min man. hans dröm är att få bli pappa. Jag har för mig om att du åt natalben när du försökte bli gravid och då gick det? Är det så? Min man ska försöka sluta dricka alkohol och röra sig mer och jag har slutat dricka alkohol helt samt försöker äta spenat och sånna saker och vitaminer. Jag är liksom hysterisk och gråter varje gång jag ser en gravid kvinna.
Jag känner med dig, syster, i din kamp. Och du ska veta att det blir bättre. Jag försökte 1,5 år led mitt ex och led varje dag. Tre av mina närmaste vänner blev gravida då och jag ville bara dö. Kunde inte ens vara glad. Nu sitter jag här med putande mage, hopp och förväntan i själen och känner hur allting faller på plats. Det var menat att bli såhär. Det som hjälpte mig mest under tiden jag aktivt försökte skaffa barn med mitt ex var tanken att ”för varje dag som går är jag en dag närmare att möta mitt barn för första gången.” ❤️ En dag sitter du där med ditt pluss och allting kommer att vara värt det!
Jag känner med dig, syster, i din kamp. Och du ska veta att det blir bättre. Jag försökte 1,5 år led mitt ex och led varje dag. Tre av mina närmaste vänner blev gravida då och jag ville bara dö. Kunde inte ens vara glad. Nu sitter jag här med putande mage, hopp och förväntan i själen och känner hur allting faller på plats. Det var menat att bli såhär. Det som hjälpte mig mest under tiden jag aktivt försökte skaffa barn med mitt ex var tanken att ”för varje dag som går är jag en dag närmare att möta mitt barn för första gången.” ❤️ En dag sitter du där med ditt pluss och allting kommer att vara värt det!
Men snälla! all respekt mot dina känslor men du har alltså försökt i 2 månader? Det är INGRNTING, det är verkligen ett hån mot dom som försökt i låt oss säga 2 år. Läs på om fertilitet och sök upp en läkare för depression.
Oj! Det låter som att du behöver jobba lite med dig själv… Sättet du skriver på säger mig att du är väldigt ung?
2 månader är ingenting.
Jag tycker du ska gå till en vårdcentral och prata om din oro <3 Jag känner igen mig i hur det var för mig med mitt första barn, var liksom orolig in absurdum innan ens första försöket. Jag fick prata med en kurator och det hjälpte mig väldigt mycket. Risken är nämligen att Leon bara förflyttas när du blir gravid och att du då är orolig för missfall på ett sjukt sätt, och sen för att det ska vara något fel och sen förlossning osv. Det är verkligen bra att få hjälp från början! Kram och lycka till!
Men asså va??!! Vadå kamp?? Det tog ett par få månader för Jessica att bli gravid med Bonnie, och du har kämpat i TVÅ. Du behöver slå upp ordet kamp gumman och under tiden kan jag berätta för dig att det tog mig och min man 4 ÅR!!! att få vår dotter, däremellan fick vi erfara 3 missfall varav den längsta höll på ända in i vecka 25, Det finns dom som kämpat ännu längre än så och det finns dom som forsätter kämpa utan resultat alls. Hoppas du fått mer inblick i ordet kamp.