Idag för 4 månader sen kom Bonnie upp på mitt bröst och våra ögon möttes för första gången. 4 månader sen Angelica klippte navelsträngen som gav Bonnie liv i min mage under 39 veckor. Bonnie kom och livet ändrades för all framtid. Trots en del sömnbrist upplever jag det inte särskilt jobbigt med en liten bebis. Det är mest mysigt och gosigt. Hon ger mig så mycket. Hon jollrar och pratar mer och mer och det går att kommunicera med henne på ett annat sätt nu än innan.
Om Elsa får bestämma så vill hon att jag föder 700 barn till. Och sen vill hon att alla 700 bebisar skriker samtidigt. Härlig fantasi ändå, haha. Jag tror faktiskt inte att det blir fler barn, men man ska aldrig säga aldrig. Livet är långt och jag är bara 34 år. Jag är så tacksam till livet att jag har fått två helt fantastiska döttrar.
Så liten Bonnie! Tänk vad hon har vuxit!
Så lika!
Så söta de är tillsammans ♡ Syskonkärlek är ju det gosigaste!