Det finns en sak som kan göra mig riktigt gråtig. Det är att tänka på alla som alltid ställer upp för mig. Jag hoppas och tror att jag uppfattas som en hjälpsam person som finns där när det gäller. Min familj och mina vänner är verkligen sådana personer och det är inget man ska ta för givet. Inför idag körde det ihop sig rejält med mitt schema när min körskolelärare bokat mig på min sista dubbellektion inför uppkörningen och jag hade bokat in mig på inspelning. Inget av det gick att avboka eller boka om så det var bara att rodda i schemat.
Idag är jag särskilt tacksam över min vän Miriam som kom och hämtade mig hemma hos Annika och körde mig till körskolan. Jag är tacksam över Annika som passade Elsa medans jag var borta och körde och sen är jag tacksam till mamma som kom med vår bil och hämtade mig på körskolan och körde mig tillbaka till Annika, väntade till inspelningen var klar och körde hem oss. Jag älskar er alla tre, ni är bäst, tack!
Elsa och Frans har verkligen varit riktiga stjärnor idag! Lönen hon har tjänat idag går raka vägen in på hennes sparkonto. Första reklamfilmsuppdraget hon fått som inte har något med mina sociala medier att göra. Stort!
Jag kommer aldrig säga nej när någon av mina vänner eller någon i min familj ber mig om skjuts eller hämtning. Så mycket som jag har fått skjuts i livet så går det inte ens att återgälda med all min tid, men jag ska göra mitt bästa
