Sen jag var liten har jag alltid tittat på bäst-före-datum på till exempel mjölken och tänkt framåt. Ibland ska man göra saker inom den närmaste framtiden som är jobbigt och då kan det vara skönt att tänka ”när den här mjölken går ut är det över”. Just nu är jag mitt uppe i att ta tag i allt kring körkortet som ska tas innan bebisen kommer. Jag tänker inte ens skriva ”tanken är att jag ska ta det innan juli” för det finns inga alternativ för mig. Jag måste ta körkort innan lillasyster kommer och då kommer det att bli så. Mycket av det jag gör just nu som jag behöver göra om med synundersökning, riskettan, risktvåan och allt som hör till ger mig lite lätt ångest. Det har gått för många år sen jag gjorde allt så därför behöver jag göra om.
Jag minns så väl när jag var på väg till en körlektion under min intensivkurs för kanske fem år sen och jag drabbades av panik. Jag fick inte luft. Jag vet inte vad det är i just körlektioner som är så ångestladdat. Kanske är det den äckliga körskolegubben jag körde med några gånger som betedde sig illa och kallade mig ”lilla gumman” och ”stumpan”, eller så är det kvinnan som jag körde med som fick mig att känna mig helt värdelös på allt med bilkörning. Hur som helst tycker jag att det är lite läskigt att köra bil i trafiken. Den rädslan släpper efter ett tag när jag har kört och jag vet att det blir bättre. Nu behöver jag bra överkomma den där rädslan och börja köra igen. Det är dags och jag är redo! Är det någon av er som är 30+ utan körkort?
Igår fick Elsa ”ärtglass” igen efter väldigt långt uppehåll. Jag har helt glömt bort att hon gillade att äta frysta ärtor och att hon kallade det ärtglass. Det ar en tjej på instagram som skickade en film på sitt barn som åt ärtglass som påminde mig. Elsa älskar det fortfarande!
Jaaaaa jag är en 30+ utan körkort och jag har mått så jädrans dåligt över det men tack snälla för att jag slipper det nu, jag har ju dig 🙂 och du ger mig hopp. Med blogg, barn och körkort, det enda som skiljer oss är att jag har ett till jobb, på dagarna, men ändå, kan du hinna så måste jag också kunna, du har ju mindre barn. 🙂 Heja dig!!
Jag hade en körskollärare som sa att jag skulle hålla i växelspaken som jag höll i min pojkvän. Alltså hur äckligt…
Jag var bara 18 år då, å vågade inte säga nånting tyvärr… hade det varit nu, är 36, hade jag blivit tokig ?
Jag gick från LIVRÄDD med panikångest över att köra till körkort i hand klarat på första uppkörningen på några månader. Det var sån extrem ångest för mig. Det enda som fick mig att gå dit var den stora summan pengar som skulle gå förlorade om jag struntat i lektionen. Råder dig verklugen till att byta lärare om det inte känns rätt för det spelar all roll i världen. Nu var jag inte 30+ utan 27, men det är ju inte så långt ifrån. Jag tror på dig! Det kommer att vara en sån otrolig frihetskänsla när du väl står där med kortet i din hand!
Jag tog mitt körkort när jag va 34 år, va också gravid när jag verkligen bestämde mig, hade påbörjat så många gånger innan. Dock kom lillkillen 6 veckor tidigt och jag hann inte innan han kom men tog det äntligen när han va 4 månader. Det va så jobbigt att ta körkort kommer aldrig hävda något annat. Sitta där och bli tillsagd, känna sig konstant kass, man är i en sådan utsatt position. Idag kör jag bil varje dag, vi bor ute på landet vilket är möjligt då jag nu har körkort ?
Jag tog körkort i somras, 24 år gammal. Inte jättegammal men ändå långt efter mina kompisar. Det gick bra att köra med mamma men under körlektionerna med körskolan hade jag tokångest. Satt med gråten i halsen och räknade ner minutrarna tills det skulle vara över. Trots att mina lärare var fantastiska. Jag grät i bilen med lärarna flera gånger, haha. Kämpade mig igenom 10 lektioner sen tog jag körkortet på första försöken. Uppkörningen var det värsta jag gjort i hela mitt liv. Dagen innan uppkörningen hade jag min näst sista körlektion och då höll jag på att svänga ut rätt in i en annan bil, körde nästan över gående och en cyklist.. Men körkortet ger mig SÅ mycket glädje och jag blir fortfarande helt lycklig i magen när jag får sätta mig i bilen och köra, 8 månader senare. Är också oerhört stolt över att jag klarade det trots att jag kämpade med prestationsångest och oro, och att jag inte gav upp trots att många delar ofta var svåra för mig. Lycka till!
Trodde jag var ensam om att tänka så med bäst före-datum. Haha ^^
Vad lustigt, jag tänker precis likadant med bäst före-datum. Trodde jag var konstig, haha ^^
Jag är 86:a med två barn och tvillingar i magen (nu vecka 24) och klarade mitt körkort igår (fredag). När jag fick veta att vi var gravida med tvillingar i januari bestämde jag mig för att nu jäklar ska jag ha det där kortet, oavsett vad. Har haft körkortstillstånd i 1,5 år men inte tagit tag i körskolebiten, bara övningskört lite hemma fast med ångest och en känsla av att jag aldrig skulle klara det. 17 januari i år körde jag på körskola första gången och igår fick jag mitt körkort som sagt. Bara kör, bara ge dig in i det. Tänk inte en massa, bara gör det. Säg till på körskolan att du vill göra allt snabbt och intensivt (vilket jag gjorde) så kommer du klara detta utmärkt. Fixade jag det, så kommer du fixa det.
Jag är så lycklig att jag har mitt kort nu och har kört många mil redan sen jag fick godkänt igår. Nu slipper allt hänga på sambon (kollektivtrafik finns inte här vi bor, närmsta buss ca 2,5 km här ifrån), nu kan jag och barnen ta oss iväg själva med BIL. Du fixar detta, tro mig!!!
Hej!
Jag började ta körlektioner för 4 år sedan men tog bara typ 6 stycken innan jag gav upp. Anledningen var att min trafiklärare var så oerhört osympatisk och oförstående. Min sista lektion jag tog med honom så hade jag en klump i magen och gråten i halsen i 40 minuter. Direkt när lektionen var slut så gick jag in på trafikskolans toalett och grät i en kvart.
Men! Nu i januari så tog jag tag i det igen och gick till en annan trafikskola. Jag förklarade för min nya trafiklärare om hur jag var som person och hur jag ville att han skulle lära ut. Min nya trafiklärare var så himla pedagogisk och förstående för hur jag fungerande och lärde verkligen ut på ett sätt som passande mig. Han hjälpte mig verkligen med att bygga upp mitt självförtroende bakom ratten och fick mig att lita på min egna förmåga.
Jag hejar på dig Jessica! Tvivlar inte en sekund på att du inte skulle klara av att ta körkort. Lycka till!
Jag är inte 30+ men däremot 27 år och har inte heller körkort men precis börjat övningsköra IGEN. Jag har haft sån panik över att göra fel och orsaka en olycka, skador på bilen som jag/ägaren måste betala för osv och aldrig riktigt lyckats bygga upp en självkänsla i bilen. Men. Nu är det dags. Gick in på en körskola och sa att ”innan sommaren ska jag ta körkort!” Och har fått turen att min körskollärare är fantastisk. Hade förra gången jag körde på körskola en gubbe som verkligen sänkte mig, tog såå många lektioner och spenderade så mycket pengar. Men nuvarande är superhärlig och utmanar mig på precis rätt nivå.
Mitt förslag är att du går till en körskola och be att få prata med lärarna och Förklara din resa och historia av panik över körningen och känna vem du klickar med.och som verkar förstå dig.
Och glöm inte att mängdträning över lång tid är bäst för att i det långa loppet vara duktig och verkligen ha lärt sig något. Så din tidigare träning är bara bra för att verkligen lära dig köra och vara trygg i att köra bil. ❤️
Du bara måste klara att ta körkort innan bebis kommer! Tänk vad allt skulle underlätta så som att träffa syster, vänner, förskola och handla mat. Kämpa på nu, du klarar det ❤️
Jag körde upp i v 37. Klarade det inte på första försöket (mån) men på andra (fre). Kämpa på och ta en intensivkurs.. hjälper att köra varje dag. Gärna i området där du planerar att köra upp!! Jag väntar nr 2:) beräknad 3 aug?
Jag har läst att man inte ska göra Risktvåan efter v.26 då det är mycket accelerationer och hårda inbromsningar som kan vara dåligt för bebisen.
Jag gjorde risktvåan när jag var gravid i v.36, jag skulle bara vara extra noga med så bältet låg rätt under magen vid de hårda inbromsningarna och fick inte testa simulatorn som visar hur det känns att krocka i 30 el 50 km/h eller vad det nu var. Så det är nog inga problem ?
Åh vad jag känner igen mig! Jag har haft sån jäkla ångest över körkortet! Försökt 2 ggr men gett upp. Sen kom en bebis och allt sköts upp igen, men sen planerade vi en till bebis och nu gav jag mig fan inte!
Checkade av syntest och riskettan på dag 1. Gjorde halkan när jag direkt lärt mig växla och körde upp med spypåse och turkisk peppar i handen, gravid i v 10…tog väl 30 lektioner och övniningskörde massor! Pluggade som.en tok för att slippa göra om allt….
Nu har jag haft körkort i 1,5 år och ska bara lära mig parkera så är jag hemma!
Sån lättnad att ha körkort!!!!!!!!!!
Men kolla upp om du får göra halkan, har för mig att man inte får det efter en viss gravidvecka.
Förlåt… men du har haft körkort i 1,5 år och kan INTE parkera? Eeeehhh va? Hur kunde du då bli godkänd?
Förlåt… men du har haft körkort i 1,5 år och kan INTE parkera? Eeeehhh va? Hur kunde du då bli godkänd?
Förlåt… men du har haft körkort i 1,5 år och kan INTE parkera? Eeeehhh va? Hur kunde du då bli godkänd?
Jessica – halkbanan får man typ inte göra om man är gravid i tredje trimestern. Men kanske olika på olika skolor.
Hur kunde du bli godkänd om du inte kan parkera?
Ok, skulle bara skoja till det lite. Kan parkera såklart men är ingen fena..bor i centrala gbg med bil så tvingas till det. Men ska inte skriva så dumt igen!
Javisst här är jag! Snart 38 år och inget körkort. Känns otroligt pinsamt, om jag ska vara ärlig. Jag är den enda jag känner som inte har körkort. Försökt flera ggr, både med privat lärare och på körskola. Sån himla ångest. Sist var på körskola för flera år sedan, hade köpt en intensivkurs och det blev bara pannkaka av allt. Kände mig så himla dålig och grät en massa. Skrämde nog slag på körläraren. Jag måste ta tag i det, jag vet. Men fy vilken ångest det ger mig.
För första gången funderar jag på om jag skall ta körkort. 30+ med snart fem barn och boende på landet. Tidigare har jag aldrig känt något behov.
Hej ! Har precis som du ångest vid bilkörning, så pass att jag helt enkelt bestämt mig för att strunta i körkort. Har 3 kids och bor i en liten stad. Men de hindrar inte mig. Vi har lärt våra barn cykla utan stödhjul från att de fyllt 3 år. Den sista var 3 1/5 år, men ser de som en utmaning. Vi får bra motion, vi blir glada och tävlar när vi cyklar. Ser de inte som ett hinder utan istället som en tjänst från mig som mamma till mina barn. Bidrar dessutom till miljön.
Så nej. Samhället tror vi behöver körkort. Det är den inbillade versionen. Men man klarar sig utan hur bra som helst!
Jag gav upp körkortet när jag kuggade uppkörningen.. sen 2 år senare tog jag tag i det igen och fick göra om teorin också och fixade kortet!! Lycka till!
Hej! Jag höll på och tog körkort i typ tio år innan jag slutligen bestämde mig. För mig var rätt handledare + körskollärare det som hjälpte mig. Många körskolor har ju testlektioner för typ halva priset, ett tips är att ta en sådan och förklara exakt vad du behöver. Jag berättade om alla tidigare lärare och hur illa jag blivit behandlad/fått ångest av och förklarade vilka metoder som funkade för mig. Detsamma gällde handledaren, utan min kompis hade det aldrig gått<333 ett sista tips: om du är med i något fack kan du få bidrag för körlektioner + material. Unionen har så. Jag fick totalt över 7000kr :)))) lycka till!
Åh jag känner igen mig så mycket i det du skriver, jag var precis och gjorde syntestet för körkort och jag är nyss fyllda 30. Hade sån ångest innan att jag knappt kunde slå numret till min optiker som jag ändå gått till hela livet.. men jag fick godkänt och körkortsintyget kom igår. Och bara att lyckas med den lilla bedriften lättade lite på stenen i bröstet. Du klarar ju allt du vill! Heja heja!
Jag tog körkort när jag var 27 och redan hade två barn. Kände mig värdelös efter varje körning och var ganska rädd i trafiken ett bra tag även efter att jag tagit körkortet. Nu har jag haft det i snart 3 år och det underlättar min vardag ENORMT varje dag. Varenda dag är jag tacksam över att ha tagit det där jäkla kortet. Tänker att man bara får kämpa sig igenom skiten hur jobbigt det än är att känna sig värdelös vid körningar och behöva lägga en massa tid på kurser osv. Ge inte upp. För det är så himla värt det! Jag klarade det och det kommer du också göra ??????
Jag tog körkort två veckor innan bf, då var jag 33. Jag bestämde mig, precis som du, och tänkte väldigt mycket ett steg i taget. Tänkte inte på hur mycket som var kvar, bara en lektion i taget. Lycka till!
Usch ja. Tycker också det är skrämmande att köra bil. Får ångest och svartnar för ögonen så jag har valt att avstå bilkörning numera.
Lycka till! Tror det kommer gå toppen, viktigt att du hittar en bra lärare du känner dig trygg med!
Jag har haft körkort i 10 år, körde en del i början men sen jag fick ångest bakom ratten så la jag av, var så fruktansvärt obehagligt att det svartnar för ögonen när man kör så jag har tyvärr lagt bilkörning bakom mig.