Efter middagen stod Elsa vid altandörren och sa ”det är något läskigt på berget. Jag tror att det är Bambi.” Jag tänkte direkt att det måste vara ett rådjur men när jag tittade ut stod där inte en, inte två utan TRE älgar uppe på vårat berg precis utanför vårat hus. De stannade kvar där länge och vi släckte alla lampor i hela huset för att se bättre. Det var svårt att fånga på bild men lyckades få till en bild på en av älgarna.
Elsa tittade på älgarna med skräckblandad förtjusning. Hoppas de sprang tillbaka till skogen oskadda sen. Finaste fina djur. Så otroligt mäktigt upplevelse!
Det är såna här upplevelser som får mig att längta efter att bo mer på landet.
Förra året hade vi sjuka mängder snö här där jag bor vilket ledde till att ett gäng älgar letade sig in i samhället för att hitta mat. Sprang runt i villaområden och åt av träd i trädgårdarna. Både mysigt och läskigt. ?
Min svärmor bodde på en ö med en stor skog runt. Inte helt ovanligt att räven satt och åt kattmat med katterna, att älgen stod i vattenbrynet, att hjortarna stod och åt på åkern eller att örnen flög förbi. Vildsvinen förstörde gräsmattorna med jämna mellanrum och grävlingen åt fallfrukt på sensommaren. På hemvägen fick vi alltid köra sakta för att hinna bromsa för rådjuren.
Sen alla hennes egna djur på det! Höns som gick fritt (tills örnen tog en) tillsammans med ankorna, kaniner, kalkoner, hundar och katter. Helt underbart, speciellt för barnen!
Svärmor somnade in för ett år sedan och jag saknar verkligen känslan av frihet och fridfullhet som fanns där. Ren luft, lugnt och stilla, ingen stress med nåt, ingen teckning på mobilen. Och hennes härliga och kärleksfulla sällskap förstås.