Jag är en känslomänniska i vanliga fall. Men nu när jag är gravid är verkligen alla känslor på utsidan – hela tiden. Imorse fastnade jag på E18 på grund av en olycka med en lastbil. Hela lastbilen brann och trafiken var tvungen att ledas om. Bussen som jag satt på hann komma fram nästan hela vägen till lastbilen och blev tvungen att backa en bra bit för att ändra riktning. Det var poliser och räddningspersonal överallt.
Stressade människor satt på bussen och ringde sina arbetsplatser och lät irriterade över att de minsann inte tog en tidigare buss för ”då hade de missat olyckan”. Jag kunde inte hjälpa att det kom tårar i ögonen. Jag tänkte på den stackars chauffören och alla som var inblandade i olyckan. Jag säger inte att det är fel att bli irriterad, men livet är så himla skört och kort.
Flera gånger om dagen blir jag rörd eller berörd av saker och får rysningar över exakt hela kroppen.
det är fel att bli irriterad! sjukt ju att bli ARG när ngn kanske dött?
Usch vet precis känslan! Man blir verkligen extra påmind on hur skört livet är när man ser en olycka på nära håll? tänker alltid på anhöriga som ska få samtal om att deras kära varit med i en olycka…fy fasen vilken mardröm, samtal man aldrig vill få!