Jessica Lagergrens

Wow vilken känsla! Jag var lugn, men samtidigt nervös och kräkfärdig när jag närmade mig stället där jag hade tid i förmiddags för att göra mitt andra tidiga ultraljud. Jag har försökt hålla mig sysselsatt och tänka på annat, men det har varit svårt. Jag har längtat och bävat för den här dagen, men mest längtat. Min magkänsla sa till mig att allt var som det skulle.

Idag var läkaren precis i tid så jag slapp vänta någon längre stund i väntrummet. Vi hann småprata lite om var vi bor medan jag skulle lägga mig ner. Sen blev han tyst när han började göra ultraljudet sen sa han glatt ”här har det hänt mycket sen förra veckan!”. Och visst hade det gjort det. Från att ”Olle” varit osynlig för ultraljudet till att nu mäta nästan en hel centimeter och ha ett litet hjärta som pickade. Att se hjärtat var helt magiskt. En bild i minnet jag kommer bära med mig för alltid.

Det är ju svårt att se, men där är iallafall lilla bebisen. Så lycklig just nu, och lättad. Nu ska jag fira, vila och tacka Gud och kroppen.