Igår fick jag ett meddelande på instagram att det var okänsligt av mig att skriva den rubriken jag skrev till det här inlägget. Rubriken var ”Hon dog i min mage”, och det var aldrig min mening att det skulle uppfattas okänsligt eller som ett click bait. Jag är allt som oftast rätt nöjd med just mina rubriker, och tycker själv att rubriksättning är något jag är bra på. Men nu blev det bara fel. Jag har ändrat rubriken nu till att jag drömde att hon dog i min mage. Det känns bättre och jag ber om ursäkt för den första rubriken.
Det var aldrig min mening att man skulle få uppfattningen att jag har varit med om ett missfall eller att en bebis dött i min mage. När jag publicerade inlägget om mardrömmen är ni så många som delar med er och har gått igenom precis det som var min mardröm. Jag har inte hunnit svara på alla kommenterar än, men jag ska göra det.
Jag tycker att det är så viktigt och så fint att ni delar med er. Vi måste prata om det som är tungt, tufft och jobbigt. Ju mer vi pratar om sånt som tynger oss, desto mer kan vi dela erfarenheter med varandra och kanske känna oss lite mindre ensamma i det vi har gått eller går igenom. Håller ni med mig?
Min dag startade piss idag. Jag mår helt enkelt inte bra och vissa dagar måste få vara så. Men jag är orolig över att det här måendet kommer att hålla i sig. Jag tar egentligen PMS-medicinen Premalex periodiskt för min grava PMS, men i och med att jag försöker bli gravid nu så vill jag inte ta den medicinen då jag har läst att den påverkar fostret/bebisen. När jag inser att det är just PMS jag lider av i detta nu blir jag ännu ledsnare för då förstår jag att jag förmodligen inte är gravid den här gången heller.
Nu ska jag snart gå och hämta mig unge, lite tidigare än planerat. Jag saknar henni fast jag träffade henne imorse.
Min mens kom igår. En dag tidigt. Trodde inte jag var gravid och blev faktiskt förvånad över hur ledsen jag ändå blev.
Men nu har jag också köpt hem bidrottninggelé och hoppas på det bästa?
Håller tummarna för dig! <3 Jag vet hur det känns. Man känner på sig att man inte är gravid men hoppas ändå någonstans. Kram J
När jag tog ut min spiral för att försöka bli gravid frågade jag om att ta medicin mot pam och barnmorskan jag pratade med sa att det inte är någon fara om man äter låg dos periodvis. Om man äter medicinen i stor dos och hela tiden kan man rekommendera att gå ner i dosering. Så dröjer det innna det tar sig, kolla med läkare/barnmorska. Man ska ju inte behöva må sämre än man måste <3
Håller tummarna för att det ändå skulle ha lyckats nu! Då jag själv blev gravid ett par månader sedan hade jag en hel del humörsvängningar innan jag testade. Så man vet ju inte…
Jag hade världens jobbigaste PMS-känsla där hormonerna gick bananas när jag i själva verket blev/var gravid så misströsta inte än. Kram!
Har också en riktig pissdag idag. Mens. Migrän konstant sen måndags. Kaosevent på jobbet och nu äntligen i en taxi påväg hem för att sova innan jag jobbar igen imorgon. Kramen från min sambo imorse betydde allt idag.
Hej!
Jag åt också premalex periodiskt för min pms, gick sedan över och började äta det på heltid för att jag kände så mycket biverkningar varje gång, kroppen hann inte vänja sig och jag kände int är att effekten var tillräcklig. Nu är jag gravid och konsulterade min läkare ang hur jag ska göra. Är lite orolig för att sluta då jag mår så himla bra och jag varit rätt nere tidigare två graviditeter även om barnen varit djupt och innerligt efterlängtade. Tror det är mina hormoner som spökat även då. Läkaren sa att jag ska fortsätta äta dem. Men trappa ner i god tid så att kroppen vänjer sig och är helt utfasad innan det är tre månader kvar. Jag hoppas det tar sig för dig direkt, men gå inte och lid i onödan utan att diskuterat det med din läkare. Min barnmorska sa dessutom att det är jättevanligt att äta premalex/citalopram under graviditeten. Massor av lycka till, hoppas ni snart får er efterlängtade 2:a!!
Har du diskuterat ett avslut av premalex med din läkare?
Det är väldigt lätt att stirra sig blind på FASS-texter utan att egentligen ha hela bilden klar för sig. Vad gäller den typ av läkemedel så gör man oftast en risk-nyttobedömning tillsammans med läkaren då det inte heller gynnar ett foster att mamman mår väldigt dåligt. För mycket stress och den typen av mående kan också ha en negativ effekt på fertilitet. Att användandet av SSRI skulle påverka fostret under en så kort period som det rör sig om från befruktning till positivt test är inte troligt. Det är vanligt att folk tar SSRI och också att man blir gravid utan att veta det så om det var fosterskadande så tidigt skulle det behandlas helt annorlunda baserat på hur långa som ändå tagit det under tidig graviditet.
Så om du inte diskuterat det med din läkare så gör det så ni kan göra den typen av bedömning vad gäller läkemedlets varande eller inte samt dos!
/Apotekare
Jag håller med dig OM man lider av svår depression t.ex. Men vid lättare psykisk ohälsa som t.ex PMS kan man ju använda sig av andra strategier också för att hantera sitt mående. Att må dåligt ibland är ju också en del av livet och kanske inget som till varje pris måste medicineras. Särskilt om man är en person som upplever starka känslor.
Tycker att anta att allas PMS är ”lättare psykisk ohälsa” är väldigt respektlöst mot de som verkligen lider av det på riktigt. Som Jessica beskriver sitt mående runt PMS så tycker jag inte att det är något som ska förminskas eller som nödvändigtvis kan hanteras med andra strategier utan att till mycket stor del påverka hennes liv.
J- Nu är det ju inte något JAG hittat på – utan PMS eller PMDS ÄR inte en svår psykiatrisk sjukdom enligt klassifikation, utan räknas som lättare psykisk ohälsa. Sen ska man nog inte ha en övertro till mediciner – som kan vara ett komplement till samtal, fysisk träning, bra kost, regelbunden sömn, avslappning.
Vi behöver inte diskutera att olika människor kan uppleva olika saker som ohanterbart och att man har olika förutsättningar. Hela poängen var att SSRI inte är någon fara under den tid det rör sig om. Däremot är det en annan situation när man gör bedömningen om att fortsätta ta det samt hur lång tid och om man bör avsluta eftersom det är främst sent under graviditeten som behandlingen kan innebära problem.
Jag håller tummarna för dej! Jag har en son född närheten av Elsa och har följt dej länge, vi vill också ha ett syskon och jag plussade förra månaden! Men, vi hade då försökt i ett år! Man vill det så fort man börjar försöka jag vet! jag har gråtit av frustration så många gånger det senaste året, men till slut så! Jag tror att man får vänta på det barnet det är meningen att man ska få ? snart är det nog er tur! Kram och trevlig helg!
Missförstod inte alls och tyckte om ditt i inlägg! Vi plussade för 3 veckor sen och följer din blogg och hållit timmar för dig! I går blödde jag så mkt att jag förstod att nåt va fel. Vecka 4+6 och allt va borta när jag gjorde gravvtest. Sorg! Men ändå hopp! Jag kan bli gravid igen trots 40 år och vi kämpar vidare! Lycka till Jessica!0