Det är verkligen dags att ta tag i det där körkortet – igen. Angelica är väl egentligen den som tjatar mest och som vill det mest. Hon är ”trött på att vara taxi”, som hon kallar det. Där tycker vi ganska olika hon och jag, men det är en långdragen och tråkig historia att läsa om så jag skippar att skriva mer om det.
Det är några år sen jag gick en intensivkurs inne i stan. Då bodde jag på södermalm och hade kursen där så alla körlektioner var i och runt stan. Det var läskigt till en början men väldigt lärorikt. Jag vet många som inte gillar att köra i stan, men där känner jag mig ändå rätt trygg tack vare min intensivkurs. Jag jobbade samtidigt som jag gick intensivkursen så jag slarvade med teorin under tiden.
Jag minns inte varför jag inte slutförde allt med uppkörning och teoriprov. Jag kände mig nog aldrig riktigt klar med det och fick ångest av tanken. Jag minns att jag ställde in en körlektion en gång för att jag drabbades av panik. Jag älskade inte de där körlektionerna. Jag skulle vilja ha en körskolelärare som är speciellt utbildad för personer som tycker att det är läskigt/jobbigt/ångestfyllt att ha lektion.
Jag behöver väl kanske bara komma över den där tröskeln igen och få det gjort. Men den här gången vill jag inte göra det halvdant. Egentligen hade det varit skönt att åka iväg till annan ort och bara fokusera på körkortet i en vecka eller två, men det funkar inte riktigt praktiskt. Angelica tror inte att jag behöver en ny intensivkurs utan tror att det bara behövs en del lektioner och sedan nöta körningen privat. Min vän Miriam har erbjudit sig att vara min handledare vilket känns så fint av henne. Att ge av sin tid är bland det finaste man kan ge en annan människa tycker jag.
En av anledningarna till att ta det där körkortet är att jag skulle få köra vår nya bil. En annan är att slippa höra tjatet om att jag inte har något körkort. Är det någon av er som har tips på hur man ska släppa ångesten kring bilkörandet? Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men jag blir på riktigt svettig av tanken på att gå till körskolan.
Jag känner igen det där såå väl. Jag kände exakt samma för bilskolan. Ångest. Jag har egentligen inget bra tips. Det enda som hjälpte för mig var att tvinga mig själv. Varenda gång. Mitt i allt blev jag gravid också och då kände jag att nu fan ska jag fixa det här och så blev det.
Lycka till!
Bor i Norrland, så var ”tvungen” att ta körkort vid 18. Hatade att övningsköra och köra bil ända fram till uppkörningen. Sen var det sån frihetskänsla, att köra själv. Visst kan jag fortfarande tycka att vissa situationer är jobbiga, men jag tror helt enkelt att övning är nyckeln.
Kram!
Jag har haft körkort i 6 år och är inte trygg med körning och då har jag ändå jobbat med att leverera Ferrari. Handlar inte om att jag inte kan köra bil för det kan jag. Jag är livrädd för andra som kör bil då jag inte litar på dem. Jag har blivit påkörd i sidan, påbackad och inkörd i. Mins törsta olycka har som aupair i USA där jag blev påkörd rätt i sidan av en man som körde mot rätt. Sist förta veckan backade en kvinna rätt in i min pappas bil jag satt i. Min sambo var min trygghet och han körde jämt tills han idiotiskt nog blev av med sitt körkort nu i 1 år… det tar tid och kan vara tufft men satsa på lektioner eller kör med din vän skulle jag säga. Alt är att bara ta automatkörkort, är betydligt enklare körning när man aldrig växlar.
Lycka till!
Heja dig som vill ta körkort! Jag vet hur jävla jobbigt det är med alla som tjatar vilket bara resulterar i ännu mer ångest. Mina bästa tips (efter att ha körkort i lite mer än två månader och drog ut på det i typ 7 år) är att hitta en bra körlärare. Var noga med att du vill få ut så mycket som möjligt av lektionerna, att du vill ha tydliga läxor och förklara hur du vill att hen pratar med dig. Hen har dubbelkommando och huvudansvar, du är bara där för att lära dig <3
Och superfint att du har en handledare. Jag körde typ nästan varje helg mellan november-maj + varje onsdag kväll. Så det gäller att vännen har tid :)))) OBS: vi fikade, åt asgott och gjorde en rolig grej av varje kör-övning. Men att du verkligen ger det tid. HEJA DIG!
Var tydlig med körskolan om vad du vill. Jag satte mig ner o förklarade för dom att jag vill ta mitt körkort snabbt men är rädd för att jag ”glömmer plugga” teori. Jag kunde göra teorin hemifrån, efter varje körlektion fick jag saker att öva på till nästa gång o på 10 veckor var det klart. Då satt jag med teori minst 1 timme varje kväll o körlärare stämde även av hur teoridelen gick så jag låg i fas! Bara du bestämmer dig så kommer det gå galant:)
Jag utvecklade panikångest när jag tog körkort….mitt bästa tips är att göra en tydlig plan för när och hur du ska lära dig vad och inom vilken tidsram och sedan hålla dig till den. Använd dig av pannbenet som fick dig att ta dig runt ett halvmaraton och sluta inte halvvägs!
Mitt bästa tips är att köra så mkt hemma så att när du börjar på körskolan känner du att du redan kan köra och är trygg i de flesta trafiksituationer. Dörför tror jag att det vore bäst om kanske ibbe varsin handledare. Då kan du köra jämt när ni ska nånstans. Jag tror det är bra att få in körningen som en naturlig del så att det inte blir som att varje gång du ska köra är det en lektion(även privat) vilket kan va stressande.
Åh jag lider med dig. Jag har börjat ta körkort 3 gånger med halvhjärtade försök sen jag var 16. Nu är jag 27 och har haft kortet 1 år. Sen insåg jag att jag inte skulle klara det på egen hand. Jag bokade en intensivkurs där verkligen ALLT var bokat från dag 1. Sambon tog semester så min lilla son kunde vara hemma med honom. Jag satt på körskolan och pluggade teori via ett webbprogram hela dagarna. När det var dags för uppkörning mådde jag illa och kände mig inte alls redo. Så jag talade om det för den jag körde upp med. Gjorde till och med fel utan att jag märkte det men kunde regeln teoretiskt så klarade mig ändå. Kämpa! Våga gå dit fast du känner dig obekväm och rädd. Du klarar det!
Känner igen det där med att skjuta upp att ta körkort. Började när jag var 20 och kuggade 3 ggr på uppkörningen.
Sedan låg det i träda till jag blev 30 och ville flytta ut på landet. Jag ska inte säga att det var lätt eller lustfyllt, men om jag kunde så kan alla. 🙂
Mitt tips är att du verkligen ska känna efter så att du funkar med din körlärare och byta om det inte känns rätt. I efterhand ångrar jag att jag inte bytte då den jag hade var alldeles för hård och det var inget jag och min känslighet behövde. Så välj med omsorg! Lycka till 🙂
Efter att jag under en vinter fått sladd och körde ner i ett dike när jag övningskörde (ingen kom till skada, men ändå skärrad) satte jag mig inte bakom ratten på över ett år. Litade inte på fordonet och var livrädd över ens tanken att köra bil igen.
Det enda som gick för mig var att verkligen ta tag i det och ta den där första gasen. Börja långsamt på en parkering för att sedan trappa upp desto mer bekväm jag blev. Men det viktigaste av allt är att du själv är redo för det, och när du är det vet jag att du kommer klara det galant. Du ska göra det för DIN skull och inte alla andras.
Kram på dig, fina Jessica!
Kände samma sak! Det viktigaste är att hitta en lärare på körskolan som man trivs med! Som man kan skratta åt misstag och att det inte är så allvarligt att göra fel! Hade bara kört med kvinnliga som var sura och för allvarliga! Sen körde jag med en manlig lärare i 30 års åldern, plötsligt körde jag bra då jag inte var nervös längre och tog körkortet! Han gjorde stämningen rolig och avslappnad! Hade aldrig tagit körkortet om jag inte bytt lärare!
Lycka till!
Jag kände exakt likadant. Men efter ett tjafs med min sambo (om att han var min taxi och att jag var beroende av honom) så tänkte jag ”du ska få se att jag inte är beroende av någon, jag ska tamigfan klara mig själv!”. Gick till körskolan och bokade 10 lektioner, berättade om min rädsla och ångest över att köra. Läraren förstod och vi tog lektionerna i lugnt tempo på mina viljor. Jag fick ta 5 extra lektioner och till slut släppte känslan.
Jag klarade uppkörningen på första försöket!
Nu har jag haft körkort i 10 år men känner mig fortfarande inte helt hundra bekväm med att köra. Korsningar, okända områden och inne i stan får mig att hellre vilja ta dotterns trehjuling än att sätta mig bakom ratten ?
Använd ditt pannben och envishet och bara gör det! Jag är övertygad om att du klarar det.
Min mamma tog körkort när hon var 60! Hon kanske inte är världens bästa bilförare men tycker verkligen det är SÅ starkt att ta körkort vid den åldern och lära sig något nytt. Hon var väldigt ärlig mot sin bilskola och sa att hon skjutit upp det i ungefär 40 år, har dåligt självförtroende när det kommer till bilkörningen etc. Så hon fick en riktigt tålmodig gullig tjej. Tror det är viktigt att flagga för körskolan att du verkligen har försökt men det tar stopp så du får någon som är van vid att köra med personer som behöver kämpa lite och inte bara 18åringar som är superpepp på att ta körkort liksom. Lycka till!