Om 106 dagar förändras livet för all framtid. (Ja, det kan bli mer eller mindre än 106 dagar) Men det är en otrolig tanke! Om tre månader kommer livet inte vara sig likt – någonsin igen. Vi har skapat ett nytt litet liv som ska få ta sina första andetag och se världen för allra första gången. Det är på ett sätt synd att man inte kommer ihåg när man själv föddes. Eller är det bra? Varken jag eller Angelica var redo för att komma ut när det var dags. Oss plockade dom ut akut, för tidigt. Det kanske egentligen var traumatiskt och inte alls något man vill minnas. Men tänk ändå vad häftigt det är att uppleva något för allra första gången. Se havet, plocka en vitsippa, flyga flygplan, hoppa fallskärm. Allt man inte gjort innan är både lite läskigt och spännande. Jag ser så mycket fram emot att visa min dotter/son världen, och vara med när hon/han gör saker för allra första gången. Som jag längtar efter mitt barn!
Nykläckt liten Alice, mosters favorit.
