Jag tror att de allra flesta minns vad de gjorde idag för exakt ett år sedan. Nu har det gått ett helt år sedan det fruktansvärda attentaten på Drottninggatan. Jag minns att jag, Angelica och Annika satt på en restaurang på stranden i Thailand. Vi hade precis fått in maten när det kom upp en flash i min telefon. Det stod något om en lastbil på Drottningatan och det första jag gjorde var att ringa mamma. Samtidigt som signalerna gick fram i min telefon räknade jag timmarna bakåt och insåg att hon nog precis slutat jobbet. Hennes jobb ligger alldeles i närheten av Åhlens city.
Mamma hade valt att gå åt andra hållet den här dagen. Alla andra dagar går hon ner i tunnelbanan vid Åhlens city. Men inte den 7 april 2017. Jag är så tacksam för det. Men alla hade inte samma tur som min mamma. Idag går mina tankar till de familjer som miste en anhörig. Till mamman som förlorade sin dotter.
Livet är så skört. Ta ingen eller någonting för givet.
