Innehåller annonslänkar
Jag undrar om jag har en hel del frustration i kroppen som vill komma ut. I helgen fick jag en känsla av att det vore så skönt att kunna använda rösten mer än vad jag är kapabel till just nu. Jag har inte varit arg eller så men ibland känner jag bara för att ställa mig på ett berg och skrika Ronjas vårskrik – fast starkare.
Jag önskar att jag kunde ryta som ett riktigt lejon. Ett avgrundsvrål med mörk stämma. Tänk vad härligt. Är det fler som känner som jag? När jag berättade om min idé för Ibbe sa han lugnt och sansat ”jag tycker att det räcker bra med röstresurserna som det är”. Haha!
Idag har jag en ny kavaj från River Island. Du hittar den här. Jeansen är de gamla hederliga svarta som du hittar här.
Jag ska snart iväg på möte här inne i stan. Sen ska jag tillbaka hit till Angelica som gör en liten operation idag.
Nu tycker jag att vi går all in på våren! Jag är pepp på nya friska tag och ser fram emot den här veckan. Jag älskar detaljerna på ärmarna på den här jackan/kavajen.
Gjorde du inget avgrundsvrål i samband med din förlossning? Många gör ju det… då vet man iaf att man har det i sig. 🙂
Haha, nej tyvärr gjorde jag aldrig det. 🙁 Kram J
Haha jag önskar också att jag kunde göra det. Ibland ser jag framför mig hur jag står ensam i skogen och skriker, men bara en gång och som du säger ett mörkt skri. Men skulle jag göra det på riktigt skulle det låta allt annat än mörkt.
Haha, exakt. Det blir ju liksom gällt och skrikigt, inte som det avgrundsvrål man önskar… Hehe. Kram J
Du är väldigt fin i färg! 🙂
Tusen tack! 😀 kram J
Wow, fin du är! Vårig!
Tack fina du! 🙂 Kram J