Jessica Lagergrens

I början när jag och Ibbe träffades så gick det ett program på SVT. Det gick ut på att man fick följa med par i deras parterapi tillsammans med en fantastisk psykoterapeut, Poul Perris. Ibbe frågade redan då om inte vi kunde gå i någon form av terapi tillsammans. Då skrattade jag mest åt det och kände att det är något man gör när allt håller på att gå åt helvete.

Jag försöker att inte ångra saker i livet, det tjänar ingenting till att älta. Och nu är vi ju fortfarande tillsammans jag och Ibbe, men jag kan ändå tänka ”tänk om” när det kommer till just terapin. Tänk om vi hade tagit hjälp och rett ut våra olikheter tidigare i relationen. Jag undrar hur det hade sett ut nu då.

Det är många som har kontaktat mig och undrat vem vi går till och hur man kan få hjälp. Vi sökte oss till vår samtalsterapeut via Svenska Kyrkan. Det är kostnadsfritt och man får gå dit hur många gånger som helst. Det finns inget bestämt antal gånger man ska/eller få gå. Om man har barn kan man söka hjälp via kommunen. Iaf är det så i vår kommun. Då kostar det någon eller några hundralappar per gång har jag för mig. Jag tror att det viktigaste är att man faktiskt tar hjälp om man vill ha den. Vi har verkligen klickat med vår terapeut. Hon är klok, sansad och sitter inte bara och hummar. Hon avbryter oss när stämningen blir hetsig och berättar vad hon ser utifrån. Mitt tips är helt klart att gå och prata med någon innan man känner att det är helt ohållbart.
Älskar hur jag står med benen för att Elsa håller på att glida ner. Fint familjefoto hur som helst.