Ni är helt otroliga! Jag har läst igenom alla era kommentarer och tårarna bara rinner. Ni helt fantastiska. Tack för peppande ord, kloka råd och förslag på upplägg på kost. Någon skrev ”vad är det värsta som kan hända?”. Så himla sant. Jag är frisk. Jag har en stark kropp och jag mår fysiskt bra. På ett sätt har en offentlig viktminskning gjort mig mer peppad, men på ett annat plan har det satt en press på mig att inte göra andra besvikna. Jag vet att det är fel tänkt av mig, men jag kan inte rå för det.
Jag vill vara en inspiration. Men jag måste lyssna på mig själv och vad jag känner också. Jag har inget emot att göra min viktminskningsresa till en del av bloggen, men kanske att det inte blir en invägning varje vecka. Jag får se hur det blir framåt. Jag får helt enkelt försöka landa i mina egna känslor och ta det därifrån.
Jag fick ett sms från en vän igår som fick mig att bestämma ett helt galet fysiskt mål. Det är en jäkligt stor utmaning, men det känns roligt och långsiktigt. Jag ska berätta för er vad det är inom kort såklart.
Du har ju fått så många tips men jag kommer med ett till =) Jag tror att mitt förhållande till mat är ganska likt ditt kanske, och när andra säger att man ska vara nöjd med sig själv så kanske det inte är så enkelt – Jag vet att sockerberoende inte har bevisats ännu, men jag är helt övertygad om att jag är beroende. Jag tänker bara på att äta saker, jag planerar aktiviteter under dagen utefter vad jag ska få äta – Det låter så sjukt nu när jag skriver det, men jag kan föreslå att jag och en kompis ska gå på bio för att få en ursäkt att köpa en stor påse godis. Kommer på att jag absolut måste gå och köpa typ deodorant på lunchen bara för att jag ska kunna passa på att köpa något att tugga på – och det är ju inte sunt. Jag HATAR att mitt liv kretsar kring att äta, och så fort jag har ätit något mår jag piss över att jag gjorde det. Jag ska verkligen ta tag i mig själv nu, för jag vill skaffa ett tredje barn och innan dess vill jag väga mindre och orka mer. Jag försöker hela tiden tänka på att ”Du kommer ångra dig efter att du har ätit den här kakan” och ”När du går och lägger dig kommer du att vara så nöjd att du inte åt något godis idag”. Det är lättare att bara ta varje dag för sig, och inte tänka att ”Nu ska jag gå ner 10 kg” för det känns så jävla oöverkomligt. Då hamnar jag istället i ”ja men en dag hit och dit gör ju ingen skillnad, jag tar lite godis”. Lycka till, du duger som du är men om du inte mår bra så är det helt okej att önska en förändring i livet också =)
Först och främst vill jag ge dig en mental klapp på axeln och säga som många andra, du är jättebra som du är!
Samtidigt vet jag mer än väl hur du känner dig och hur dessa känslor och tankar snarare bidrar till ett tröstbeteende kring mat- äta- måltid.
Jag tror allt hänger ihop.
Många av oss äter för att döva/ förstärka/ lindra känslor. Läs gärna i senaste ” Må Bra” om just fysiologin/ psykologin bakom övervikt eller snarare att man inte har den orken det faktiskt kräver att gå ned i vikt.
Ren fakta är för att ge perspektiv: 1 kg i ” ren” viktuppgång dvs ej vätska osv, är i ungefärliga mått 7000kcal. Detsamma gäller i ” ren” viktnedgång.
Alltså, ganska stor ansträngning för att lyckas gå bed ett ynka kg!
Lägg därtill att den vanligaste, eller i varje fall en av de vanligaste biverkningarna på de läkemedel som Cipralex ingår under ör just viktuppgång. En möjlig förklaring?
Som med allting annat: vad är vinsterna resp förlusterna?
Kram
Du ÄR ju en inspiration. genom att vara en människa och ingen maskin. Jag är en person som älskar att äta och använder gladeligen mat i både firande och sörjande. Har dock upptäckt att träning får mig att må superbra men i och med att jag ju också älskar att äta (och vägrar dieter och annat tjafs) så får ju såklart träningen inte så synliga resultat som den kunde ha fått. Men vet du. Jag känner mig stark. Min kropp mår bra. Den bär mig på fotbollsträningar med yngsta sonen, genom skogsrundor med äldsta sonen och den njuter av fredagsmyset i soffan. Det är såna sjuka krav på hur man ska se ut och du ser helt fantastisk ut Jessica. Självklart ska du fortsätta din viktresa om det känns viktigt och bra för DIG. Men glöm inte bort att njuta på resan. Du är så mycket mer än ett projekt som ska finslipas.
Så spännande! Jag måste säga att jag blir väldigt inspirerad av träningspodden, och varje gång jag känner att det är motigt att träna lyssnar jag på den. Lyssnar gärna under tiden jag tränar. Jag tror att får man goda träningsrutiner så faller kanske kosten också på plats, att man hittar balansen. Har liten tro på väldigt stränga dieter, men hellre att man tillåter sig det mesta med måtta. Och träningen kan kanske hjälpa en att hitta den där ”måttan” 🙂 Lycka till!