Idag när jag loggade in här såg jag att det är exakt 13 000 kommentarer i bloggen totalt. En helt otrolig siffra och jag är så tacksam för var och en av er som tar av er tid till att skriva här.
Under mina snart 3 år med blogg har ni varit ett enormt stöd för mig. Ni har funnits där i med och motgångar. Ni har gråtit och skrattat med mig. Ni har kommit med kloka och hjälpsamma tips. Ni finns alltid här för mig och för det är jag evigt tacksam. Ni är en stor del av mitt liv. Så tusen tusen tack!
Och tack till dig också som aldrig kommenterar. Du betyder massor också! Jag tillhör själv de bloggläsarna som sällan kommenterar hos andra bloggar. Jag läser väldigt många andra, men lämnar sällan eller aldrig ett avtryck.
Nu är jag på väg in till stan för att jobba med Angelica. Jag har varit på vad som kändes som en evighetslång familjerådgivning. Det var så jävla tungt idag. Jag tycker att det är jobbigt att prata om känslor. Jag tycker att själva fenomenet familjerådgivning också är jobbigt och för mig är det ett stort steg att vi går dit. För mig kändes det som ett nederlag att vi behövde ta hjälp utifrån, även om det kanske är precis tvärtom. Det är inget misslyckande att inte sitta på alla svaren även om det känns så för mig ibland. Helst av allt skulle jag bara vilja att allt var toppen på alla plan samtidigt i livet.
