Jag är ju långt ifrån expert på det här med relationer. Ibbe är den första mannen som jag har bott tillsammans med och vi har ju haft våra ups and downs. Jag tänkte sammanställa en lista här i bloggen med era bästa tips på hur man håller relationen vid liv och hur man kan lyckas hålla ihop under småbarnsåren. Vilket är ditt absolut bästa tips?
Vi har insett att vi behöver ta mer hjälp med saker som vi har möjlighet att ta hjälp med. Till exempel städning och barnpassning. Det är lätt att vi hemma hos oss iallafall pratar om att vi ska ta in hjälp, men ingen av oss tar tag i det. Nu har jag bokat in ett provstäd hemma och jag tänker mig att vi ska ta hjälp var 14:e dag. Vi bråkar inte särskilt ofta om städningen hemma, men sen lever jag tillsammans med en man som kanske inte älskar att städa, men han älskar att ha det städat. Därför putsar han vart han än står och går.
Jag är glad att jag har världens bästa kontaktnät i form av familj och släkt. De ställer alltid upp när det behövs.
Jag och min man har varit ett par i 12 år. Vi tog en diskussion ganska tidigt om några grundpelare som vi båda tyckte var viktiga. Vi hade båda varit med om vänner som ”försvann” när de träffade en partner och ville själva inte vara den vännen. Så även om vi ville satsa på oss så var vi överens om att egentid med vänner var något vi båda tyckte var viktigt. Inte att vi bestämde hur mycket eller så, bara att vi var överens om att det behövs. Den diskussionen har sen följt oss och bidragit till acceptans för att just få lite tid för sig själv, ensam eller med vänner ibland. Hur kära vi än är så behöver vi mer än bara varandra.
Sen tycker jag att det är viktigt att båda får ta plats i relationen, ibland får man som vilja ibland får man backa, då måste man ju prata med varandra förstås och inte ta saker för givet. Båda måste framföra sin vilja helt enkelt. Och man måste få ändra sig ibland. Vi är nog inte paret som skämmer bort varandra med blommor och presenter stup i kvarten, utan snarare försöker lyfta varandra i vardagen, dra ett tyngre lass när den andra är svag eller peppa varandra till att följa våra drömmar.
Så om jag ska sammanfatta så värdesätter vi :
Egentid med eller utan vänner
Ge varandra plats
Stötta och lyfta varandra i vardagen.
(våra 12 år har inte varit en dans på rosor, vi har haft kriser också ska jag tillägga, vi hade t ex en jättekris efter 7 år då min man t o m leta tillfälligt boende ett tag. Men 2 år senare gifte vi oss istället. En kris kan komma med något positivt, för oss var det viktigt att få välja varandra igen efter de 7 åren, att få stanna upp och känna efter att det verkligen var VI nu)
Håller med andra med men det som jag har fått lära mig av min separation är att inte glömma sig själv som kvinna, glöm ej ta hand om sig själv. Gör dig fin för din man med. Det är lätt att glömma sig själv när man har fått barn och är mitt i livet. Ta hand om er med, det får jag att påminna mig varje dag. Att älska sig själv och ta hand om sig själv. För att om du älskar dig själv kommer mannen älska dig med.
Jag och min sambo har varit ihop sen vi var 18, snart 10 år! 🙂 vad jag lärt mig på vägen, hehe:
– ta inga diskussioner när man är trött eller hungrig för det går alltid åt helvete haha.
– inte vara långsint. Tjafsa inte om småsaker. Man måste inte alltid tycka lika. Man kan säga ”jag vill inte bråka med dig. ” ge en kram och släppa det.
Jag och min man har varit tillsammans i 16 år❤️Alla relationer har ups and downs men våran röda tråd genom livet är humor, att skratta och ha kul tillsammans?Då löster sig allt!!!
Puss?
Jag och min man blev tillsammans när jag var 15 år. Vi har nu varit ett par i 15 år och gifta i 9 av dom. Vi har tre barn mellan 1 och 8 år.
Planering, kommunicera, visa uppskattning för småsaker, se varandra, hör varandra, respektera varandra är mina bästa tips!
Planera typ ALLT tillsammans, egentid/familjetid/tvätt/städ/handla/vab/vem tar natten osv. Och var flexibel i planeringen!
Att visa uppskattning för småsaker är lätt men gör så mycket. Om min man har plockat undan disken räcker en beröring och ett ”vad skönt att slippa….” långt.
Att se och höra varandra låter kanske självklart men att läsa av den andra kommer man långt med. Min man ser ofta på mig om jag är nere eller trött och frågar om det är nåt jag vill prata om. Att få ”gnälla av” sig gör att jag lättare släpper det.
För mig är det viktigt att bli respekterad om jag är jättetrött eller inte på humör för en filmkväll. Jag vill helst vara ifred och stänga in mig vilket min man tyckte det var jättejobbigt ibörjan. Men nu respekterar han det och låter mig vara tills jag är glad igen.
Och så det som du skrev tidigare; välj varandra varje dag!
Vardagslyxa! Jag jobbar skift när jag inte är mammaledig och då jobbat jag varannan helg, men är kanske ledig en tisdag den veckan. Vi har då sett till att göra måndagskvällen extra mysig ex. Hämtmat, godis, film, resturang osv, för det har ju varit min ”helg”. Detta är dock något vi hållit i även nu när jag är hemma och sambon jobbar kontorstider. Att när vi känner oss trötta, griniga, frånvarande i relationen, lägger ner alla krav för en kväll och kör ”helg” mitt i veckan. Disken får stå, tvätten får vänta osv, och vi bara myser med sådant vi gillar. Det har iaf hjälpt vår relation. Ibland kan jag tycka livet blir lite för inrutat, då är det skönt att inse att man är vuxen och att det är tillåtet att tex mysa med godis o film en tisdag! Kanske låter töntigt eller ”litet” men det är verkligen sådana stunder som vi värdesätter och som hjälper vår relation!
Det här tror jag också på. Att inte glömma bort att de till synes minsta sakerna kan betyda så mycket. Det fina med små ting är att de kan göras närsomhelst utan stora förberedelser.
Sen så säger jag. Gå en extra mil också för den du älskar, inte bara för barnen. Inte jämt men ibland. Gör det du vet han älskar/det som betyder ngt för hnm även när det kostar på lite grann. Pst.. se till att han oxå tar till sig det knepet! ?
Kommunikation och planering för att undvika bråk om sysslor hemma. Ge mer än man tar och inte tävla eller försöka vinna utan unna den andra.
Det viktigaste är att prata. Ha roligt. Se små guldkorn i vardagen. Kramas mycket. Säga förlåt. Vara ett team. Kompromissa. Acceptera och respektera olikheter. Finna tid för relationen.
Jag tycker det viktigaste är att prioritera rätt, småbarnsåren är de ”lätta” åren, då flyter allt på mer på rutin, sen när barnen börjar växa upp och framför allt börjar bli tonåringar är det en helt annan femma, Men är man på samma våglängd och prioriterar rätt så funkar det. Vi firar 20 år i år.
Hej!
Nu har jag inga kids själv men mitt bästa tips för att hålla en realtion vid liv är att ta vara på vardagen! Det blir så lätt att man lägger fokus på stora högtider och uppskattar varandra då, bara för att liksom, inte för kärlekens skull egentligen. Det är så mycket mer uppskattat att få något, tänker inte bara prylar nu, kan vara nåt så enkelt som en lagad middag också, när man inte förväntar sig det. Då blir man sådär extra glad i magen.
Och ta varken genvägar eller omvägar i er kommunikation, var rak och alltid ärlig. Bättre attha ett ordentligt jobbigt bråk än att man ska tjafsa i två veckor för man inte vågat säga vad man menade från början. Och så blir det så mycket större än vad det egentligen var från början. Låt bli det. Våga vara ärlig med dig själv och sig ifrån när det är nåt som du tycker är väldigt fel eller fantastiskt bra!
Ha en fin dag Jessica!
Keep up the good work med bloggen 🙂
Mitt bästa tips eller det som funkar bäst för oss (har en dotter som nyss fyllde 2 år och vi har varit tillsammans i 12 år, vi blev tillsammans när jag var 15 och han 16 och nu har vi varit gifta i 1 månad) är att låta varandra ha sina ”fel”, vi har valt varandra och när vi börjar bråka så påminner jag mig själv om att ”du älskar den där irriterande idioten som inte fattar ett dugg, säg inte dumt nu för om en timme är du galet kär igen”
* säg inget elakt i stundens hetta, det kan skapa ärr som inte försvinner
* var barnslig och lek med varandra
* killar kan inte läsa tankar och de tänker på ett annat vis än vi tjejer så små söta vinkar funkar sällan – var super rak och tydlig med det du vill, att hoppas att han ska förstår hur du känner leder bara till besvikelse och bråk.
* visa uppskattningen även för de små grejerna.
Det funkar för oss iallafall ♡