Idag var det Ibbes tur att lämna Elsa på förskolan. Hon grät inte men hon var lite ängslig och höll sig kvar vid Ibbe. Nu tänker jag att jag ska sammanställa en lista här i bloggen med era allra bästa tips vid lämning på förskolan. Jag vet att ni är många som skolar in just nu eller snart ska göra det och jag tycker att alla tips om en smidigare lämning vore guld. Kommentera ditt bästa tips nedan så fixar jag en grym tipslista.
Här var Elsa bara en liten minimajs förra sommaren. Sen skolades hon in i september och det gick hur bra som helst. Det är nu efter sommarlovet som lämningarna har varit lite tårfyllda.
Mitt bästa tips är att göra det snabbt. Som att dra bort ett plåster. Det låter ju väldigt hårt att skriva men av egen erfarenhet är det det som funkar bäst. Samtidigt är det också viktigt att inte höra det stressat utan bara som en okonstlad grej. Förskolepersonalen på vår förskola verkar också förespråka detta. Sedan vet de ju att de alltid kan ringa om det inte känns bra.
Mitt bästa tips är stt göra det snabbt. Som att dra bort ett plåster. Det låter ju väldigt hårt att skriva men av egen erfarenhet är det det som funkar bäst. Förskolepersonalen på vår förskola verkar också förespråka detta. Sedan vet de ju att de alltid kan ringa om det inte känns bra.
Snabb lämning!
VIsa Elsa att du är trygg med förskolepersonalen så kommer hon känna av samma sak!
Föräldrar som kör på längre lämningar är ofta otrygga i situationen och det speglar av sig på barnen.
Hitta er grej vid lämning, tex rita en stjärna på fönstret eller pussas genom staketet, gör lämningen med ett ”roligt inslag” som ni kan prata om innan och informera pedagogerna om detta, så kan de hjälpa till.
Ring personalen efter lämning så ska du se att Elsa är glad igen, eller be dem skicka en bild så lättas mamma-hjärtat upp lite
Dra inte ut på lämningen, om du känner oro och är ledsen för du över det på ditt barn – prata positivt om förskolan. Ha en öppen kommunikation med förskolepersonalen om det känns jobbigt och ha kontakt med dem under dagen.
Efter en lång semester är det förståligt om det är lite tungt o jobbigt.
Har inte läst alla kommentarer men går nog lite mot strömmen. Vi har valt att komma i god tid till förskolan och så hänga där en stund till barnet tycker det är ok att man går. Prata och förbereda innan och låta barnet vara med och bestämma. T ex vi leker en stund innan vi måste gå, barnet väljer ofta fotboll, då spelar vi en stund och sen ok men du nu sparkar vi två gånger till och sen kommer pedagogen och spelar med dig. Kräver såklart samarbete med pedagogerna också. Och sen puss och kram hejdå. Också väldigt tydlig med när man kommer och hämtar, T ex efter mellanmålet/vilan. Ingen mirakelmetod men ja nu är det dags för inskolning med fjärde barnet så lite erfarenhet har jag samlat på mig iallafall. Det här med lämna snabbt är i mitt tycke för de vuxnas skull och inte för barnets.
Vår kille grät (massor) varenda morgon i över ett år. Alltså, det började redan hemma, han ville inte gå dit, sen grät han på cykeln och när vi kom in. Till slut hade vi krismöte med personalen och vi ändrade på flera saker. Vi lämnade tidigare så att det alltid fanns en fröken som kunde ta emot bara honom. Det var alltid mörkt i hallen så personalen började att tända belysningen innan han kom. Vi kom alltid exakt samma tid, för annars blir han orolig. Vi började också hämta senare på eftermiddagen, även om jag hade slutat jobba. Låter kanske konstigt men han blev alltid hämtad direkt efter sovningen, och hämtades trött och ledsen, och det blev minnet till nästa dag. Sedan dess har det gått jättebra, han är så gott som aldrig ledsen.
Lydlig och konsekvent. Berätta att mamma/pappa ska jobba och barnet ska vara på förskolan. Ring och fråga om barnet är ledsen och byt förskola om det inte känns helt hundra. Är föräldrarna nöjd kommer barnet också bli det
Som så många andra skriver är en kort lämning att föredra, dra inte ut på lämningen om lämningen är jobbig för barnet. Barnet vet att du som föräldern kommer att gå förr eller senare. Om barnet genom att gråta och vädja till föräldern då stannar längre, kommer barnet att spela på förälderns känslor, barn är så smarta… ( om jag gråter och trilskas lite till, så stannar mamma/pappa lite längre)… Som förälder, var cool! Visa på att du har förtroende för förskolan och dess pedagoger. Prata positivt om de!
Undvik att säga saker som att, nu ska jag jobba fort och skynda mig att hämta dig ( barnet) eller att, skönt att det är fredag idag och imorgon är det ledigt! ( Som i att det skulle vara jobbigt eller synd om barnet när det är på förskolan. Förstärk det positiva! )
Stanna hellre vid en hämtning och visa barnet att du är intresserad av förskolan och vad barnet har gjort under dagen.
🙂 kram
Har en pojke i Elsas ålder och har rätt jobbiga lämningar, det bästa har varit att prata om det redan när man vaknar att han ska få leka med sina kompisar osv, att bara prata positivt och att det hämtar ju pappa/mamma efter jobbet. Sen säga hejdå och vinka och sedan faktiskt bara gå, inte dra ut på lämningen för då känner barnet att man tvekar. Sen kan man själv bryta ihop utan för dörren, hehe. Jag brukar ringa dit efter ett tag om det känns jobbigt och då brukar man få höra att det gått över ganska så snabbt 🙂
Som Jenny skrev nedan så tror jag också att rutiner är viktigt för små barn. Att försöka få varje lämning så lika som möjligt. Kan bli svårt om man lämnar olika tider, med avdelningar som samarbetar vissa tider. Men kanske finns det alltid nånting att hänga upp lämningen på. Sen tycker jag att det är viktigt att förbereda barnet varje morgon. Min dotter är lika gammal som Elsa. Redan när vi vaknar börjar jag prata om förskolan, att vi ska dit och att hon ska få leka med sina kompisar som vanligt. Vi brukar också prata om vad hon vill göra när hon väl kommer dit, t ex äta frukost eller leka med nått. Jag upplever att lämningen alltid går bra när hon är väl förberdd, om det så är med släkting eller på förskolan, att hon har fått vänja sig vid tanken i god tid innan. Även om du är nått vi gör varje dag. Vi hade förra terminen en dag då vi lämnade senare och då var gruppen ute, men hade jag förberett henne så var det inga problem det heller, trots att det bröt den vanliga rutinen.
Jag lämnar aldrig mina barn om de är ledsna, men det är för att jag har möjlighet att stanna kvar för att jag arbetar hemifrån de dagar som jag lämnar på morgonen. Många föräldrar har såklart ont om tid och behöver vara på jobbet vid en viss tid, så då förstår jag att man vill ha så kort lämning som möjligt. Men som sagt, har du möjlighet att låta det ta lite tid så följ med barnet in och lämna när barnet har installerat sig. Och säg förstås hejdå så att barnet förstår att du går. Om personal stör sig på att du stannar kvar längre än normalt så bry dig inte om det. Du vet själv vad som är bäst för ditt barn och har all rätt att vara kvar en liten stund.
”Om personal stör sig” Vilket lustigt sätt att uttrycka sig på.
Jag är personal. Om du som föräldrar kliver in i en barngrupp/verksamhet lite då & då, var och varannan dag, kan det innebära en oro för alla andra barn, framförallt på en småbarnsavdelning. Dom barnen blir påminda om sina föräldrar, ev har dom också jobbigt med länmningar/separation och kan därför påverkas negativt av din närvaro. Det är först när du som förälder lämnar förskolan som barn söker sig till pedagogerna för tröst/närhet eller bara tanka lite energi. Det är också då vi som personal har möjlighet att lära känna ditt barn och vice versa, barnet lär sig känna tillit till pedagogen.
Kunde inte skrivit det bättre själv! Håller helt med dig. //också förskolepedagog (numera i skolans värld)
Nu kan det lätt bli tokigt när man ska uttrycka sig kortfattat i text. Jag har haft den här diskussionen förut och då mött kommentarer som att vi föräldrar kanske ”stör” personalen om vi är kvar, därav det kanske hårda ordvalet. Det är ingen förskolepersonal som har sagt att jag stör dem i verksamheten. Jag menar bara att om jag som förälder känner att det är fel att lämna mitt barn gråtande efter en kort överlämning så finns det ingen lag på att jag måste göra det. Alla föräldrar måste få göra det som passar sitt barn bäst. Att det skulle skapa oro bland andra barn har jag aldrig upplevt under de år som mina barn gått i förskola och därför har jag inte tänkt på det. Det är så klart inte min (eller någon annans) intention när jag stannar kvar lite extra för att just mitt barn ska få en så smidig överlämning som möjligt. Som sagt, alla måste få göra som de vill för att det ska bli så bra som möjligt för just sitt barn.
Visa för barnet att du som förälder känner dig trygg med att lämna han/henne där.
Medan barn fortfarande är rätt små tex Elsa, skulle jag prata med personalen om att få lämna i famnen på dem. Upplever ofta att det hjälper med mindre barn. Då kan personalen sitta eller stå och så kan man som förälder berätta att mamma eller pappa kommer sen, krama och pussa, sedan sträcker man över barnet till personalen som kan ta barnet i famnen. Det kan vara skönt för barnet sitta och observera och landa i personalens famn ett tag innan det är fullt ös i gruppen.
Varför blir alla beskrivningar ni gör alltid något som spårar ur o ska handla om sex? Ni känns så omogna. Nu menar jag på podden. ”Kallt bett o korta tyglarna efter semestern” som ni säger. Spårar ut o kopplas till sex i bur osv. Orka!
Kan det möjligtvis vara så att det är så tvillingarna är i personlighet? Dom kanske har en personlighet som ”spårar ur”.
Men vad spelar det för roll? Är det inget du är nöjd med så behöver man ju inte lyssna.
Kan man inte komma med konstruktiv kritik istället eller varför inte bara tipsa. Varför tala nedlåtande om andra personer bara för att det inte tilltalar just dig?
Förbered barnet genom att prata om de andra barnen och vuxna på förskolan, och allt roligt som man kan göra där. Visa inte för barnet att du själv tycker det är jobbigt. Var positiv för att signalera till barnet att det här går bra och mamma/pappa är inte det minsta orolig 🙂
Ganska kort lämning, inte gå ut och komma in tillbaka om barnet gråter. Var noga med att redan från början på inskolningen alltid vinka hejdå till barnet, inte bara smyga iväg. Säg gärna till pedogogerna att de skickar meddelande då barnet slutat gråta eller annars bara hur det går för barnet så behöver du som förälder inte fundera hur länge barnet är ledsen.
Det är vanligt att det blir lite extra känsligt efter ett långt sommarlov, det kommer säker gå över. Jag tycker det blir enklare om lämningen är ganska snabb, som du redan nämnt, och att man har en egen rutin tex att vinka i ett speciellt fönster eller vid ett speciellt ställe vid staketet beroende på om man lämnar inne eller ute. <3