Men. Den här dagen blev inte som jag hade tänkt mig. Efter ultraljudet gick jag tillbaka till jobbet, försökte hålla ihop någorlunda, men när jag satte mig på bussen på väg hem och mamma klev på efter någon station brast det. Tårarna ville inte sluta rinna. De rinner fortfarande när jag nu sitter nedbäddad hemma…