Det går inte en dag utan att jag ser nya artiklar som sprids på sociala medier där någon berättar vitt och brett om hur hen tycker barn ska uppfostras, om hur vi måste sluta curla, om hur vi bör amma, om hur vi inte bör låta våra barn spendera mycket tid på förskolan och så vidare i all oändlighet.
Det tar inte slut.
Vi bara matas matas matas med ”goda råd”.
Kanske skrivs artiklarna i någon sorts.. välmening..? Kanske skrivs dom för att röra om i grytan? För att peta på ömma punkter och därför locka till en större läsarskara och få lite cash?
Det provoceras, det tycks och det tänks högt som lågt.
Det finns inga spärrar!
När någon berättar om hur vi ska ha våra barn färre timmar på förskolan och inte satsa fullt på karriär för barnens (och vår egen??) skull – VEM vill man väl? Vem vill den här personen ”informera”?
Varför försöka trycka på ömma punkter och såra?
Jag ser nämligen inte en enda jäkla människa som skulle tänka ”Åh! JAHAAA! Det är så det är. Mind blowing! Jag lever mitt liv fel! Tack du krönikör för infon!”
Klart som jävla korvspad att alla föräldrar vill spendera tid med sina ungar.
VARFÖR vill vi ständigt uttrycka vad som är ”rätt” eller ”fel”? Såra varandra? Varför vill vi spela på det dåliga samvetet och trycka ner varandras föräldraskap?
VARFÖR VARFÖR VARFÖR?
Ammar man inte- bannas man för det. Har man ett barn som inte äter ALL mat – så gör man fel. Använder man sig av fri skärmtid, så förstör man barnen. Ammar man fortfarande när barnet är 3 år, ger man sitt barn men för livet.
Det finns en jäkla artikel om vartenda beslut vi tar som föräldrar och somliga verkar stenhårt köra på ”my way or the highway”.
Det enda rätta och det enda perfekta är den enskilde personens åsikt och även baserat på denne personens barn samt erfarenheter och liv.
Som att ALLA barn, familjer, vuxna – ALLA liv – funkar samma.
Som att det finns ett rätt. En väg. En lösning.
Är vi verkligen inte smartare än så?
Här sam-sover vi och det kan man tydligen också kriga om på internet..
Tack och amen!
Håller med dig till 99.9 procent!!!!
Det jag inte håller med om är att alla vill vara med sina barn. Tyvärr har jag sett i min omgivning de som inte villa vara med sina barn. De som sätter allt annat före och sina barn sist. Har även genom mitt jobb som polis sett samhällets baksida där barnen också kommer allra sist.
Tack för ett bra inlägg.
//Jossan
Det är lite detta jag menar. Det ÄR inte självklart att alla vill vara med sina barn. Helt plötsligt kommer en jävla treårstrots (tack jag vet!) och man vill inget hellre än att skicka bort ungen! Och är då förskolan tillgänglig att ta emot mitt barn så visst fan ser jag till att ”jobba över”… Tyvärr..
Håller med dig till HUNDRA PROCENT! Låt folk leva sina egna liv säger jag bara! Det finns dessutom alltid någon som måste komma med ett ”men” när man säger att det är dags att sluta kritisera och köra med pekpinnar. Oavsett vad man gör verkar det som att någon grupp på internet kan tänkas komma och basunera ut hur dålig det är.
Nej tacka vet jag där jag bor. Stöd och uppmuntran kör vi på här. Bara för att ett visst sätt passar en själv och ens familj så betyder det inte att andras sätt är fel. Folk verkar behöva börja tränas i att visa respekt för sin omgivning.
Du är klok Jenny! Och jag håller med dig. Nånstans får man väl ändå förutsätta att alla gör precis så gott dom kan. Och det som funkar för en funkar inte för en annan. Förstår min mor när hon påstår att det var mycket lättare att vara förälder på hennes tid. Jag måste bli bättre på att inte läsa att förmaningar och pekpinnar. Jag gör så gott jag kan helt enkelt, och det gör du med ❤
Hållar med, idag delades en artikel i mitt Facebook-flöde om hur föräldrar klär på barnen för mycket då de ska åka bil och bältet sitter fel, OCH BARNEN SVÄVAR I LIVSFARA! Ja, OM man krockar svävar både barn och föräldrar i livsfara men jag tvivlar på att det beror på att min son har overall vid -25 grader istället för tunn fleecejacka. Jag orkade inte läsa hela och lovade mig själv att ALDRIG klicka på såna artiklar igen, det gäller även alla ”välmenande” artiklar. Min son äter, kissar och växer. Det beviset räcker för mig.
Åh- jag hatar all hest som är på många bloggar nu om hur barn sitter och är klädda i bilen….visst, det är säkert i all välmening men jag stör ihjäl mig!
Vi vände vår son när han var 3år….han spydde ner hela bilen så fort vi åkt några meter – jag skrev en kommentar om det på ngn blogg och fick så otroligt mkt hat pga att jag vänt honom!
Folk skrev ”men då får man anpassa livet efter det”….jaha? Typ aldrig åka bil då? Inte ta sig till varken dagis eller affären eller någon annanstans som inte har gångavstånd, vilket i en medelstor stad är typ ingenting….? Dessutom var jag ensamstående när han var liten och att inte ha bil var helt enkelt inte möjligt!
Visst, det viktigaste är barnens säkerhet men ibland får man ju inte måla fan på väggen heller – livet måste fungera och idag är han 10år och han lever fortfarande!
Jag håller med dig och det är lustigt att det är vissa regler när man får barn. Helt plötsligt så är det okej att säga precis vad som helst. MEN! Jag är själv förskolelärare och jag ser DAGLIGEN både föräldrar som lämnar utan att vara på jobb och sedan de barn som faktiskt LIDER av att vata på förskolan 12 timmar om dagen. Det är vanligt att små små barn, nyss fyllda ett år, blir lämnade för att finna ek trygghet hos andra vuxna. Det skär i hjärtat! Och i det området jag arbetar i handlar det inte om föräldrar som har 3 arbeten för att överleva utan välbetalda jobb och satsar fullt på karriär. Inget fel med det, men barnen är faktiskt bara små en gång. Älskade små korvar!
Ens barn är även bara tonåringar en gång. De är bara barn en gång. Osv osv. Varje år är bara en gång.
Sedan undrar jag – vad menar du med att du dagligen ser föräldrar som lämnar utan att vara på jobb?
Att de bara är ”små en gång” går ju inte att jämföra med att ”de bara är tonåringar en gång”…. Iaf inte om man tänker ur ett vara-med-barnen-tidsperspektiv, jag har en 10åring och jag märker ju redan hur han mer och mer lever sitt eget liv och (om jag inte haft de yngre barnen) därmed hade jag kunnat satsa mer på jobbet och egentid etc – jag antar att det är så hon menar?!
Det är klart att man bara är i varje fas en gång. Men det är ju en viss skillnad på en ettåring och en tioåring. Man bygger grunden på ett litet litet barn. Trygghet osv. Vi har föräldrar (och jag tror ju inte att detta är jättespeciellt för mitt område) som lämnar sina barn på förskolan hela dagar när de själv är lediga från skola eller jobb. Att det helt enkelt är jobbigt att ha tre barn hemma en hel dag. Detta händer dagligen och jag skiter fullständigt att föräldrarna men att barnen faktiskt sk lida och var dödströtta på förskolan tycker jag är hemskt! Alla gör som dom vill såklart och jag är ändå på jobb så om jag har 9 eller 15 barn är skitsamma.. Jag HATAR själv pekpinnar (har snart tre barn själv!) men ibland kan jag tycka att var sak har sin tid. Barnen blir stora och då kanske man kan lägga mer fokus på karriär osv. tänk er en ettåring som ska vara på förskolan 120%.. För mig är det orimligt. Jag har lyxen att arbeta 50% och tänker absolut göra det så länge ekonomin tillåter det. Mina barn är mina och ingen annan ska få spendera mer tid med dom än jag och nära och kära. Min tid kommer!
Jag frågade mest för att det är så otroligt mycket gnäll över mammor som lämnar det äldre barnet i förskolan i några timmar när de har en nyfödd och det är INTE ok att gnälla över. Blir oerhört trött på det. Jag tänker inte ens gå in i en diskussion här om det eftersom det inte verkar vara det du syftar på det.
Givetvis är det hemskt om föräldrar och inte alls ok att inte vill träffa sina barn, dock tror jag att du diskuterar en oerhört liten minoritet och det är oftast meningslöst i denna typ av forum.
Sedan vet du ingenting om individuella föräldrars situation. Oavsett hur mycket du tror dig veta. Du vet ingenting om deras psykiska hälsa. Du vet ingenting om deras ekonomi. Du vet ingenting om deras familjesituation och huruvida de har någon avlastning alls osv. Du gör antaganden om föräldrarna att de inte vill träffa sina barn. Du verkar göra antaganden om att detta sker överallt och till en större utsträckning. Du vet ju inte alls egentligen.
Dessutom inser tyvärr en del människor att de inte är vidare bra småbarnsföräldrar. Andra blir inte vidare bra tonårsföräldrar istället. Det är lika illa. Det verkar som folk enbart värderar småbarnsåren. Varje år i ett barns uppväxt är viktigt! Du kan ha en skitbra grund tills du är 10 men sedan är dina föräldrar skit och inte närvarande från och med då tills du är 18. Det kommer skada dig lika mycket, om inte mer för det minns man bra mycket tydligare än vad som sker i 3-årsåldern! Nej. Hela barns uppväxt är viktig. Inte bara upp till skolåldern som en del nitiskt verkar hävda.
Som du själv säger, vi behöver inte ja en diskussion i detta forum. Det blir bara tråkigt! Jag tar hand om alla barn oavsett bakgrund osv och skulle aldrig ifrågasätta föräldrars lämningar osv.. Jag står fast vid att jag tycker att det är fel (oavsett bakgrund!) att lämna barn på förskolan när dom själv fikar, handlar, städar eller var de nu gör! Jag av den erfarenheten jag har så vet jag att det inte handlar om en gång vid ett tillfälle detta handlar om!
Jag är SÅ trött på alla råd – man fattar väl själv hur man ska göra….och det som jag tycker är bra är väl inte bra för alla!
Det som stör mig mest är dock (ngt jag får höra jäääämt) ”Du måste sluta curla dina barn”…..som den nörd jag är så läser jag ofta olika studier och jag kan lova att det finns inte en enda liten studie som visar att curlade barn inte klarar sig i livet – däremot finns det miljoner studier som visar vad som händer med barn vars föräldrar inte fanns där, inte hjälpte till etc….
Mvh
Curlande mamma som icke är i behov av råd!
(vill jag ha råd så ber jag om dem)