Godmorgon Söndag.
August stannade uppe till halv 11 igår & jagade lightning bugs med sin pappa, haha. Så vi fick liiiite sovmorgon.
Igår kände jag mig otroligt tung & var faktiskt rädd att allt var på G igen, men nu på morgonen när jag vaknade var den där tunga känslan borta. Skönt!
Vi rullar på med lite fler svar på frågor med en gång hörrni.
Jag fick frågan – Hoppades du på att få en liten tjej den här gången? Så kul med en av varje!
Jag måste ju vara helt ärlig & säga att jag faktiskt önskade mig en till pojke. Av helt okänd anledning eftersom en bebis är en bebis liksom. Jag tror ju inte på det där med att det är någon skillnad i grunden att uppfostra de olika könen, bortsett från vad man själv väljer att sätta för regler & gränser.
Men ändå så hoppades jag på en lillebror. Kanske för att jag var rädd för storebror/lillasyster kombon? Då jag själv växte upp så & min storebror var min allra bästa vän, men sedan slogs från oss så hastigt? Liksom en mental spärr?
Rädslan över att uppfostra en tjej i en stat där gamla manliga & kvinnliga könsroller är väldigt vanliga? Rädslan över att skydda en flicka från allt jobbigt jag själv varit med om? Jag vet faktiskt inte.
Andrew höll tummarna från dagen vi började försöka att bli gravida, att det skulle bli en tjej.
Och dagen vi plussade visste jag i mitt hjärta att det var en liten lillasyster & genast kändes det rätt.
Vi längtar SÅ innerligt efter den lilla damen som kokar i magen & det känns verkligen som det är hon som kommer komplettera denna familjen. Hon är ”the missing piece” liksom som vi väntar på så otåligt ♡
Förstår dina känslor kring det som hände din bror! Det är fruktansvärt! Stor kram till dig! ♥
Ang kön på bebis. När jag väntade nr 2, blev jag sjukt irriterad varje gång någon kommenterade typ ”nu önskar du väl dig en flicka, efterom du redan har en pojke?” eller ”hoppas nu att det blir en av varje, det vill väl alla”. NEJ! Ville jag skrika. ALLA vill inte ha en av varje, eller ser det som den ultimata kombinationen.
Jag tyckte det var underbart att få en lillebror till vår son, jag ser ju hur kul de har nu.
Jag är själv uppväxt med en storebror, och visst, vi hade kul ihop när vi var små, men det går inte att komma ifrån att ju äldre vi blev, desto mindre hade vi gemensamt. MEN, det var en trygghet att växa upp med en storebrorsa som skyddade en och vi hade mycket ”utbyte” av varandra, även om intressena var olika.
Med första barnet ville jag SÅ gärna ha en pojke. Mer för min ”skräck” att få 2 flickor, haha! Låter kanske helt galet, men jag är ärlig.
Dessa känslor är normala tror jag, men lite förbjudet att prata om.
Jag har aldrig känt att jag skulle vilja ha en flicka, men vet många som gör. Alla är vi olika!
Lycka till med er fina familj!
Kram
Ja alla är vi olika & tur är ju det <3 tänk att du fick dina två pojkar! Underbart. Det är en sån himla tabu att önska kön alltså. Helt galet. Jag tycker det är ledsamt för nästan alla har ju en inre önskan, så är det bara!
KRAM <3
Märkligt det där med kön. Jag har två grabbar och är nu gravid med nr 3. Jag har också innerligt önskat mig en flicka i flera år men fick i förra veckan veta att det är grabb nr 3 som lurar därinne. Jag försöker vara stark och tänka att jag ska skatta mig lycklig som kan få barn överhuvdtaget, men det är inte lätt. Det skär i hjärtat när jag träffar systerdöttrarna av vetskap att jag aldrig kommer få tvätta små söta klänningar – bara kortbyxor, jeans och ”vanliga” tröjor. Självklart är jag glad för pojke nr 3 också, men jag kan bara inte säga att könet inte spelar någon roll. Det går inte. Ett barn är ett barn – ja visst – men så lätt är det inte. Jag missunnar såklart inte andra att få döttrar, men det känns bara så … orättvist.
Förlåt, inte meningen att skriva av mig hos dig, men eftersom det är något jag inte ”får” prata högt om behövde jag nog just det. Få ur mig det.
Jag tycker att det är starkt att vara öppen om sånt. Jag har en flicka på två och en nykläckt flicka på 6 dagar. Jag var redo för en pojke men skrattade mest när vi fick reda på kön (i min mans familj får alla bara samma kön och nu vågar han inte skaffa 4 barn som jag vill. Tänk 4 flickor
Jag tycker du är modig som vågar skriva av dig om dina känslor! Jag vet fler som har känt exakt samma sak & skämts för sina tankar. Nu har ju jag själv inte haft drömmen om ett särskilt kön, men kan förstå ändå på ett vis. Inget att skämmas över alls & du vet ju att du kommer älska din lilla pojke <3
Usch, vilka jobbiga tankar att kämpa med- det tragiska som hände med din bror får man ju tänka aldrig kommer ske igen och att den fina relation du och J hade kommer ju August och lillasyster nu få uppleva! <3
Ja det är jättejobbiga & dumma tankar. Men så svårt att slå bort ibland då det är djupt rotad sorg liksom. Jag hoppas med hela mitt hjärta att August & lillgrynet kommer få samma underbara relation som vi hade <3
Åh vilka jobbiga tankar, nu har det hänt och man kan aldrig tro att detsamma ska hända inom familjen en gång till. August kommer bli en lika bra o snäll storebror, det har Jonas sett till
Nej det är svårt att föreställa sig att det skulle hända igen, men rädslan den finns där.. Fy farao alltså..
Vad hände med din storebror? Om det inte är allt för personligt och något du vill dela med dig på bloggen självklart.
Grattis igen till lilltjejen, krya på dig och hoppas allt går vägen nu! 🙂
Han omkom 2004. Jag tror jag skrivit ett inlägg om det någonstans men kan inte hitta just nu. Återkommer om jag trillar över det!
Tack för fina ord <3