Mammaliv i Nashville

Än är det inte godmorgon här i Nashville (klockan är 4, hehe..) men jag kan inte sova för stunden så jag tänkte att jag skriver väl lite här innan det är dags att blunda någon timme till.
Det är SÅ himla svårt att hitta på något att skriva om nu när livet inte är ”som vanligt” liksom.
Jag kan inte gå & ta kort på något gulligt klädesplagg till lillgryn på August/Mally eller berätta om vilken kul dag vi haft när vi flängt ute som vi vanligtvis gör.
Lite underligt känns det allt.
Eller, väldigt underligt.

Något som dock känns helt underbart är alla fantastiska vänner som står på led att hjälpa oss ta oss igenom dagarna till mina föräldrar kommer. Är så tacksam att jag fäller tårar alltså.
Vi har ett litet schema redo så Andrew kan jobba ikapp lite varje dag, August får leka med vänner, vi har en extra hand utifall vi behöver något litet från affären, hjälp med tvätt/plock/disk/lunch- ja vad det än nu må vara.
SÅ innerligt tacksam att jag inte finner ord alltså.

När bebis är här & vi båda repat oss ska jag ha världens största köttbullskalas för alla.

Ni får se lite gamla insta-bilder tillsvidare. Denna klänningen alltså!! Så himla mjuk & fin. Underbara mannen har tvättat upp miniplagg nu som väntar på att få bli använda ❤️ (Om några veckor!! Hör du det lillbebis!?)