Mammaliv i Nashville

Olika åsikter ang. barnuppfostran

Då jag frågade vad ni önskade att jag skulle skriva om, så fick jag höra att ni var nyfikna på olikheterna/likheterna på min & Andrews syn på barnuppfostran.
Detta skulle enkelt kunna bli en hel bok, haha, men jag ska försöka hålla det kort.
För det första så har jag & Andrew haft väldigt olika uppväxter.
Vi har växt upp i olika länder, med olika villkor, jag har haft många syskon, han hade ett.
Jag har även jobbat med barn på olika vis sedan jag var 14 samt är utbildad inom barnomsorg.
Jag är väldigt medveten om olika föräldrars val samt konsekvenser, jag är påläst & har väldigt bestämda åsikter då jag fått praktisera olika teorier i verkligheten.
Andrew är ju givetvis inte helt pantad, men han har liksom ingen kunskap då det kommer till barn, utan bara trodde att man skagörasomhanspärongjorde (obsattjagskriversåhärsådetintegårattöversätta, haha)
Så han har gjort sitt allra bästa, försökt att hänga med i mina svängar & långsamt allteftersom tiden gått, börjat förstå varför jag valde att gå en viss väg, varför jag inte vill använda ordet ”nej” jämt, varför jag valt att försöka lyssna på August, försökt att verkligen förstå honom då han är frustrerad, sätta mig in i hans situation, inte vara en diktatur samt praktiserat ”attachment parenting”.
Men det har tagit tid! Och vi jobbar fortfarande på våra olikheter.
Vi har bråkat, tjatat & gnällt på varandra en himla massa, men då jag är med August hela dagarna, har jag varit så otroligt envis med att jag har ”rätt att gå min väg” & att den är den bästa, vilket verkligen inte hjälpte oss då även Andrew är en person som tror att han alltid har rätt.
Men allteftersom, då vi såg vilken fin liten kille vi uppfostrat, så slutade vi tjata & bråka med varandra. 
Andrew har börjat anamma det mjuka i föräldraskapet vilket jag älskar. Vi är mer ett team & vardagen rullar på väldigt bra.
August är en väldigt trygg & kärleksfull liten kille, han är ganska försiktig men ändå nyfiken & livlig.
Så vi båda känner att det verkligen blev ”rätt”. Att vi gör ett himla bra jobb.
Och Andrew är en underbar pappa! 
 
Detta är ett otroligt känsligt ämne, så jag skriver inte ut smådetaljer, men nu har ni kanske fått stilla er nyfikenhet lite iallafall 🙂
 
 
Mina bästa killar! <3
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. A-mamman

    Intressant att läsa, tack för att du delar med dig! Man pratar om bakgrund och värderingar i relationer men det verkligt praktiska, hur det yttrar sig i vardagen, är ju inte alltid så lätt att sätta fingret på. Men mycket kommer till ytan när man har barn 🙂

    Grattis också till vinsten med barnmatsbilden, vad kul!

    Svar:
    Så roligt att många uppskattade inlägget! Och precis som du säger – MYCKET kommer till ytan när man får barn 😉 The true test! Phew. haha. Men klarar man kids utan att gå isär så måste ju det vara ett bra tecken? 😉
    KRAM & TACK!!
    jenny – mammaliv i Nashville
  2. Nora

    Förstår att det stundvis varit som en kamp. Är man övertygad om något ska man heller inte vika sig. Starkt jobbat, och det har ju fungerat finfint!

    Min man är ju också från USA, och i många frågor känner jag liksom av det. Säkert kommer det bli tydligt den dagen vi kanske får barn.

    Jag har försökt prata mycket med min svärmor om Justins och min egen barndom. Hur vi var, vad våra föräldrar gjorde osv. Det känns väldigt skönt att kunna göra så, för det har också gett mig en förståelse för hur han är uppfostrad.

    Sen är det ju så, precis som i ert fall, att jag har en annan kompetens vad gäller barn då jag också jobbat med barn och utöver det är socionom, så visst måste vi få "överhanden" när vi också har en annan grundkunskap 😉

    Kram på dig, och hoppas ni får en trevlig resa till Seattle!

    Svar:
    Oj det tog mig evigheter att svara på denna kommentaren! Sorry! Men jag ville skriva något vettigt tillbaka 😉 Det är ju jättebra att du pratat mycket om uppväxten med Js mor! Väldigt viktigt & nyttigt. I denna familjen funkar inte den strategin då prata inte är så himla enkelt 😉 hehe. Och jag tror definitivt att vi som utbildade får styra lite mer. Jag menar.. vi KAN ju detta 😉 hehe.
    KRAM
    jenny – mammaliv i Nashville
  3. sofiainengland

    Åh vad jag skulle vilja ha tips hur man klarar av olika åsikter i detta ämne…

    VI har ju bara en liten bebis än så länge, och bebisar kan man ju inte uppfostra men när han blir större så tror jag att det kommer bli diskussioner mellan mig och min man som är från England. Han är uppvuxen i en typisk engelsk miljö och blev skickad till internatskola som 9-åring. Där var det nog inte så mkt attatchment parenting som gällde inte…

    Svårt det där, för ens barn är ju det viktigaste som finns och man vill ju inte riktigt kompromissa känner jag?

    Svar:
    Ja det är ju verkligen skillnad! Så svårt, men om ni inte har stora åsiktsskillnader nu, kanske det inte blir så jobbigt senare? Vi hade problem från dag 1 ungefär. Verkliegn jobbiga problem/skillnader osv. Puh! Men jag körde mitt race fullt ut & har aldrig vikit mig för den där diktatur-uppfostran 😉 Och det funkade ju! haha. Och nu fattar ju gubben varför! Hoppas det kommer funka bra för er!
    En sak som jag verkligen insåg, är att inte prata så mycket om hur jag vill göra saker osv, för då det blir diskussion blir det värre. Om man "bara gör" så märker gubben nästan inte, vilket verkligen förenklar. Sedan apar han typ bara efter. Inte ge dom något utrymme att tänka & fundera på "hur man bör" göra alltså. haha. Förlåt men nu dumförklarar ju jag min man, men så funkar just han iallafall!
    Lycka till! <3
    jenny – mammaliv i Nashville
  4. Aida

    Så spännande att läsa, Tack! Jag kan tänka mig att det blir lite samma sak för mig och min sambo om vi skaffar barn. Jag tyckte att du skrev precis lagom, varken för mkt detaljer eller för lite. Kul att få veta lite mer personliga saker. Det känns nästan som att jag känner dig… hahah…

    Lite läskigt kanske för dig dock 😮

    <3

    Svar:
    Inte läskigt alls 🙂 Jag tycker det är underbart att så många känner att de "känner mig". Himla fint faktiskt 🙂 KRAM
    jenny – mammaliv i Nashville
  5. Nikita

    bra skrivet utav dig!

    här hemma har vi också ibland delade åsikter om uppfostran, men då får vi försöka mötas på halva vägen och prata är viktigt , att man tar sig tid att prata med varandra så man kanske kan förstå varandra även om man har delade åsikter om saker och ting, tycker jag.

    Svar:
    Jag satte dock ner foten & vägrade mötas någonstans då herrns syn varit väldigt hård, men inte för att han ville vara så, utan för att det var så han växte upp. Han visste ju inget annat. Så jag möttes absolut ingenstans utan fick bevisa honom att kärlek funkar 1000 gånger bättre. och det har han ju fattat nu 😉 Heja mig! haha!
    jenny – mammaliv i Nashville
  6. H

    Det var jag som ställde frågan, tack för att du tog dig tid att svara.

    Läser lite mellan raderna:)

    Tänker mig att det är ungefär lite som jag trodde. Den engelska/amerikanska uppfostran känns lite mer hårdare och auktoritär. Känns som att det går ut på "bestraffningar" och liknande.

    "Växa inte lyda", är en bok som tilltalade mig i mycket. Sedan är ju smaken som baken men jag är övertygad om att inga barn mår bra av att skambeläggas.

    Skönt att ni hittat er grej i alla fall:)

    Svar:
    Ja man kan verkligen läsa mellan raderna & visst har du rätt. Den är mer hård. Big no no för mig! Inget att ens diskuteras enligt mig. Här kör vi kärlek hela vägen! 🙂
    jenny – mammaliv i Nashville
  7. Trees, mamma i London

    Jag haller med ovanstaende, du lamnar ut precis lagom 🙂 Skont att det ar battre nu!

    Det gar sakert battre och battre ju langre tiden gar ocksa! Man far ’uppfostra’ (utan att det later helt fel) mannen lite ocksa ibland. Dem bryr sig inte alltid om smasaker som har storre inverkan an dem tror, AKA= dom har inte koll! 😉 haha

    KRAM <3

    Svar:
    Ja alltså.. jag kan ju inte mycket om allt utan måste lära mig från grunden & precis så är det ju för Andrew. Han vet ju inte & måste lära sig. Men det är ju för att han har noll erfarenhet. Och han förstår mer & mer att han fktiskt hade fel, vilket är SÅ skönt!! 🙂 <3
    jenny – mammaliv i Nashville
  8. Yohannas.se

    Å rent ego tänker jag att det är jätteskönt att höra att ni är och varit så himla olika i ert tänk. Jag tycker alla jämt har det så himla perfekt, alltid tycker lika, ler och är glada, och aldrig är osams eller så.. Å härhemma tycer vi olika om otrooooooooooooooligt mycket… å jag skulle aldrig kunna skriva om allt, folk skulle aldrig orka läsa 😉 Men du lämnar ut precis lagom tycker jag <3

    Svar:
    Ja jag har varit så himla avis på alla som bara håller med varandra om allt. Så himla irriterad & liksom inte fattat varför vi inte kan/kunde enas. Började fråga mig om detta skulle gå åt skogen helt ärligt. Och vi gjort fel val att bli föräldrar ihop. Men som tur är så rider man ju ut det mesta om man verkligen älskar varandra. Men PUH vilken prövning!! Ganska skönt att höra att andra också har det som vi haft. Så alla andra inte är helt perfekta & lyckliga & överens hela himla tiden 😉
    jenny – mammaliv i Nashville