Kommer ni ihåg att jag sprang 4km på midsommar och va jätte stolt över de? Jag har inte tränat sedan dess, inget alls utan bara svullat på livet. Idag har regnmolnen hängt över oss hela dagen och det är svårt att inte få en dusch när man går ut. Men trots de blev jag peppad till att springa ett varv runt sjön igen. Först var jag jätte taggad, men i bilen hem började jag tveka, kände mig som sockervadd och va inte alls sugen på att smälta. Lite mer peppning och vips så stod jag där i träningskläder. Det gick sakta med det gick framåt och jag orkade typ lika långt som sist, kan inte säga om det va mer eller mindre men det kvittar, jag är nöjd vilket som.
Som dom lärda säger all träning är bättre än ingen träning. Du va jöklig duktig som tog dej ut endå. En annan sitter å kollar på och vägrar som en treåring ”jag vill inte”