Idatuovinen

Hej!
Då går vi in i vecka 39, alltså 38+0 och jag kan väl avslöja att det aldrig kommer bli något 39+0 för min del, så det här är alltså sista uppdateringen.
När jag blickar tillbaka känns det både som en evighet och som att allt gått väldigt fort. Att vara gravid är som jag sagt tidigare inte min grej, min kropp mår inte bra av det och jag får nästintill stanna upp hela mitt normala liv när jag bär barn.
Den här gången har jag kunnat jämföra med min förra graviditet som var ännu tuffare och på det sättet kunnat säga att det åtminstone varit bättre och lättare, även om det inte har varit lätt nu heller.
Min barnmorska har kallat det för en lååång transportsträcka till något fint, och så är det verkligen. Snart när jag har min dotter i mina armar kommer jag aldrig kunna säga att resan inte var vård bördan, för det är såklart värt allt! Jag är så glad, tacksam och faktiskt stolt över mig själv som gjort det här två gånger. Snart är jag tvåbarnsmamma och för dessa två barn ska jag göra allt i resten av mitt liv!

Appen säger den här veckan såhär:

Min graviditetsvecka v. 38 har varit såhär:
En riktigt tuff vecka då både kraftigt illamående i form av kräkningar samt allergi blandat med förkylning slått till. Jag har varit mer eller mindre knockad dem senaste dagarna. Förvärkar har från och till eskalerat också vilket också gör en väldigt trött.
Hade det inte varit för att jag visste att slutet är nära hade jag antagligen brutit ihop hårdare, men nu försöker jag verkligen peppa mig själv med att slutet är nära. Det är så nära nu så jag kan inte fatta det riktigt själv faktiskt!
En till onödig grej var att jag spelade lite fotboll med Hayden och Johan i måndags, inte alls mycket men tillräckligt för att jag skulle få så ont i bäckenet efteråt så jag knappt kunde gå. Så lite krävs alltså för att min foglossning ska bli riktigt jobbig. Men vi fick sparkat lite boll och haft roligt, så det får det vara värt.

Bebis är fortsatt väldigt aktiv och vi var på vårat allra sista barnmorskebesök i måndags.
Jag fick göra basprov inför kejsarsnittet, vilket innebär att dem kollar vilken blodgrupp man har om man behöver en blodtransfusion.

En vanlig kontroll gjordes också och alla blodprov och urinprov såg bra ut, precis som det alltid gjort. Jag fick beröm för mitt blodvärde på 127 med tanke på att jag aldrig behövt ta järntillskott. Lyssnade på en dietist igår i en podcast och hon förklarade att om man äter bra innan graviditeten, mycket järnrik mat så är oddsen såklart mycket större att man klarar sig hela graviditeten utan tillskott. Jag är väldigt noggrann med min kost, så det är antagligen tack vare det som jag klarat mig så bra även om jag i början inte kunde äta så mycket alls.
Kvinnor som däremot slarvar med maten och äter dåligt redan innan graviditeten töms oftast fort på järndepåer och behöver därför ta tillskott. Det finns såklart säkert dem som äter jättebra innan som ändå behöver ta tillskott också.

Övrig info från bm-besöket:
SF- mått = 32 cm. Måttet har varit samma under flera veckor nu, mina 3 senaste gånger, alltså i 8 veckor ungefär. Jag blev lite oroad över det, men inte min barnmorska. Hon berättade att det är helt normalt då bebis antagligen borrat ner sig mer och mer och därför kan måttet visa samma. Är inte hon orolig så tänker inte jag vara det kände jag.

Min vikt = + 13 kg ungefär. När jag vägt mig hemma är det knappt 13 kg + och hos barnmorskan 13,5 kg. Men det är alltid så, tar morgonvikten hemma och är hos barnmorskan mitt på dagen oftast och dessutom med kläder på. Så ungefär 13 kg.

Bebisens hjärtljud = 150. I måndags slog dem på lite snabbare än under tidigare kontroller, men jättefint såklart och inga konstigheter. Hennes hjärtljud har annars legat någonstans kring 130 alla andra gånger.

Älskade bebis nu längtar vi så mycket efter dig och är samtidigt så otroligt pirriga, vem är du? hur ska det gå? <3

Älskar dig redan så mycket / mamma Ida