Det här med graviditeter är verkligen ett av mina livs största prövningar. Nu är jag i slutet på v.16, det finns inga tecken på att det här måendet skulle vilja ta slut, Vågen stod igår på -1 kg sedan start, inte vågat väga mig innan förutom det jag varit tvungen hos barnmorskan. Ett minus när man är gravid och sedan tidigare normalviktig känns som ännu ett bevis på att kroppen är sjuk.
Jag försöker omringas av så mycket positiva tankar som det går samtidigt som kroppen försöker föra mig in i det negativa. Jag kan inte tillåta att psyket hamnar på samma nivå som det fysiska måendet den här gången.
Jag erkänner, det är tufft as f*ck att klara av att hålla huvudet glatt när kroppen säger emot. Men jag gör allt i min makt varje dag med positiva tankeövningar. Jag har ju det så väldigt bra runt omkring mig här hemma, en man och en son som dagligen skänker glädje och energi, bara av att se på dem hjälper till att bråka emot huvudets mörka tankar.
Ungefär såhär kan det se ut när jag börjar gråta, känna mig deppig, fången i min egen kropp, fånge i mitt egna hem och gör tacksamhetsövningar:
– Jag är så tacksam för Johan, för att han alltid finns där, hjälper mig med allt jag vill och behöver ha. Tacksam för hans varma kramar och snälla ord.
– Jag är så tacksam för Hayden, våran son! Att han har ett hjärta av guld, empati som jag aldrig kunde föreställa mig ett barn ha. Han frågar mig hur jag mår, förstår att jag inte orkar leka. Erbjuder sig att hålla min hand när jag ska gå om mina egna krafter inte räcker till.
– Jag är så tacksam för bebisen i magen. En till kärlek att älska, ett syskon till vår son, ett till gemensamt barn med han jag älskar mest.
Varje kväll tänker jag också på två bra saker som hänt under dagen, som jag är extra tacksam för och en sak som jag ser fram emot imorgon. Det kan låta såhär:
– Idag är jag tacksam över att jag orkade sitta med Hayden på hans rum och bygga med lego en stund.
– idag är jag tacksam över att jag orkade ta ett bad. Tacksam över att vi har ett badkar att bada i, vatten att fylla det med och idag hade jag även i badsalt.
– imorgon ser jag fram emot att bli väckt av min sons glada ögon. Tacksam över att han finns här och kan väcka mig.
Tacksamhetsövningar hjälper mig otroligt mycket, för att påminna mig om det jag har och inte bara fokusera på det jag inte har just nu. Lättare sagt än gjort ibland, ja absolut. Men nu har jag hållt på med det här så länge så jag programmerat om min hjärna. Det blir lättare och lättare även i svåra stunder.
Vad är du tacksam över idag?
