Hej!
Det mer normala livet har kommit på besök i några dagar. Ja normalt kanske är att ta i, men illamåendet har hållt sig mer stabilt och hanterbart.
Jag får ibland kommentarer som att, man får lära sig att stå ut med att må illa osv. Och har faktiskt slutat att ens svara på det. Förstår inte människor när man förklarat hur dåligt man mår så kommer dem ändå aldrig att förstå. Ingen skull säga så till någon som hade magsjuka i två månader tex.. men är man gravid så ska man tydligen bara orka oavsett vad.
MEN nu har det varit lite mer hanterbart i några dagar och då går det att kämpa lite, bita ihop och allt detdär som många tror ska gå att göra när det är som värst. Ingen är såklart gladare än jag, för det är förjäkligt att behöva ligga i sin säng hela dagarna.
Igår firade vi halloween med mat, fika och bus eller godis med barnen. Hayden fick mer godis än han kommer äta på ett helt år, och var överlag väldigt nöjd med dagen. Jag också!
Idag har vi varit iväg på crossbanan. Det var helt fantastiskt att få följa med eftersom jag inte kunnat göra det på länge nu. Han har verkligen utvecklats och är så duktig. Såklart stod jag tårögd och tittade på, inte bara Hayden utan dem andra barnen också. Dem är så duktiga allihopa och fina med varandra.
Klippte ihop en liten film från dagens körning på Stenungsund MS. Är det inte imponerande vad en fyra åring kan göra?
