God dag!
Idag tänkte jag sammanfatta mina första graviditetsveckor eftersom jag snart går in i andra trimestern.
Inlägget är mest till för att jag ska minnas och ha dem första veckorna sammanfattade på samma ställe, men tycker du att det är intressant att läsa om är du varmt välkommen att göra det.
Dagen jag kissade på stickan och såg två sträck var en lyckans dag. Jag och min man tog risken, vi bestämde oss för att skaffa ett syskon till vår son trots att jag mådde dåligt i 9 månader första gången jag var gravid. Det hände inte på första försöket om man säger så, men lite drygt 1 åt efter jag tagit ur min kopparspiral var det dags. Jag hade haft starka misstankar om att jag var gravid men var inte helt säker på min känsla förrän dem två sträcken visade sig på stickan.
Jag började tidigt känna av illamående men försökte träna något nästan varje dag ändå, leva precis som vanligt. Fram till vecka 6, för bom.. då var det som en bomb slog ner och kaoset bröt ut. Kräkningar, konstant illamående, yrsel.. Det gick inte att träna längre, det var bara att inse, dra ner på tempot.
V. 7 blev jag sjukskriven halvtid, medicinerad med lergigan comp men försökte bita ihop allt jag kunde för att fortfarande kunna jobba. Så fort jag hade en ledig stund gick jag till vilorummet på svt, och sedan bet jag ihop igen. Jag tror inte att någon anande att jag var gravid, men dem måste tyckt att det var konstigt att jag vilade så mycket, jag har alltid mycket energi i vanliga fall.
V.8 och kräkningarna har eskalerat såpass så jag får åka in och få dropp. Jag är helt uttorkad och svag, men droppet hjälper mig med lite ny energi, en något piggare hjärna åtminstone. Får lägga till primperan i min medicinering. Jag fortsätter jobba ett par gånger i veckan.
Fick göra mitt första ultraljud här och får konstaterat att det bara är en bebis i magen och den mår bra.
V10 eller 11 åker in och får dropp igen. Illamåendet håller i sig konstant och det blir snarare värre och värre än bättre. Dropp ger återigen ny vätska och energi till hjärnan.
Jag blir sjukskriven 75%, men i v 12 får jag inse att det inte kommer gå mer alls. Jag blir helt sängliggande, rör jag mig så kräks jag, så nu gäller det att vila så mycket det bara går. Vill ändå inte sjukskriva mig 100%, med hopp om att kunna göra några spontana timmar i veckan.
V.13 hade tidigt bokat in ett privat ultraljud då man bara gör ett i v.19 annars. Jag och Johan fick se en rörlig bebis i magen som växer som den ska. Känslorna är många och starka, det är denna unge vi nu kämpar för <3
V. 14 nu och jag har inte kunnat jobba några spontana timmar om man säger så. Igår var jag inne och fick dropp för tredje gången. Jag är otroligt tacksam över den hjälpen, men önskar såklart att det fanns mer att göra.
Har påbörjat en homeopatisk naturmedicin som förhoppningsvis kan hjälpa bättre. Återkommer med det.
Hoppas detta var tredje och sista gången!
Håller tummar och tår för en bättre andra trimester. Hoppet är det sista som lämnar en, så är det ju <3
Vill också skicka en extra ros till min bästa vän Susanna som nästan dagligen sedan start undrar hur jag mår. Människor som skriver ibland värmer mitt hjärta så mycket <3 Känsn många gånger ensamt just nu och dagarna går i snigelfart.
Min man och min son också såklart! Utan dem hade jag inte överlevt.
/ Ida
Hej Ida!
Har följt dig sedan din första graviditet då jag själv fick en son några månader efter dig. Jag blev gravid första försöket med honom, nu när vi försöker igen har det nu tagit än så länge 9 månader och är fortfarande inte gravid. Tog det exakt ett år för er? Gick du på någon kontroll eller blev du plötsligt bara gravid? 🙂 / orolig
Hej!
Såg inte det här förrän nu.
Det tog oss lite drygt ett år med barn nr 2. Vi hann till och med börja en utredning som man kan göra efter 1 år.
Det finns hjälp att få om det inte skulle gå <3.
Vi behövde dock aldrig få någon vidare hjälp, utan till slut blev jag gravid på naturlig väg ändå.
Lycka till <3