Ibland är det lite ”sliding doors”-känsla över diskussioner. Ni vet, det där ordet som gör att hela diskussionen övergår till bråk, eller den där reaktionen som gör att allt lägger sig.
Ikväll påbörjades en diskussion som kunde blivit bråk, eftersom den innehöll frasen ”varför blir du irriterad” (ja, det var jag som sa!) och djupa suckar (yes, det var Mattias). Men istället blev det en rätt rolig munhuggig diskussion.
Den handlande om det alltid så engagerande ämnet ”pärmar i bokhyllor”. Tror det står på dagordningen inför nästa EU-toppmöte.
Jag tänker inte dra hela diskussionen (publiken protesterar: neeeeej varför inte?!!) utan bara lyfta det bästa. Russinen i kakan, grädden på moset, löken på laxen (fortf oklart om lök på lax är positivt eller negativt).
Det började alltså med att Mattias gjorde en upprörande upptäckt. Vad gjorde min svarta pärm i stora bokhyllan? Den hör ju hemma i lilla bokhyllan. Jag förstod inte problemet. Pärmen låg varken på golvet eller i någons säng, inte heller i duschen eller kylskåpet. Bokhylla borde vara ok, oavsett vilken.
Nä, nu låg den på tidningarna och det var onödigt eftersom det fanns en uppenbart bättre plats för den i den andra bokhyllan. Nämligen den avsedda platsen för den!
Här tänker jag citera eftersom jag fick lyfta fram mig själv som den bättre människan i vår relation:
– Jag är medveten om att jag har mina dåliga sidor när det kommer till städning. Jag kan exempelvis kliva ÖVER något som ligger på golvet och gå vidare utan att komma på att jag borde plocka upp det istället.
Medhåll från M, ”det ÄR en obegriplig sida”. Jag fortsätter:
– Men du måste ju också se att din nivå faktiskt ligger en bra bit ÖVER det normala för ordning.
M oförstående. En pärms plats är ju en pärms plats.
Jag fortsätter:
– Om det hade varit något annat, låt säga en bajskorv, som låg högst upp på tidningshögen så hade jag förstått din reaktion, nu gör jag det inte.
Här börjar diskussionen bli lättsammare. Jag menar, ordet ”bajskorv” kan ju lätta upp vilken tråkig situation som helst! (Åh, skriv upp det till EU-toppmötet alla ni politiker som lusläser min blogg varenda eviga dag!)
Diskussionens roligaste försök:
När Mattias gör jämförelse ”ja men då kan jag ju ställa in tv:n i lilla rummet då, om saker inte behöver stå på sin plats”.
Såklart inte alls samma sak. Men bra försök. Eller nä inte ens det. Men tummen upp för ”friskt vågat”!
Nåväl. Till slut landade vi i en ”lets agree to disagree” och jag lovade att gå den lilla omvägen via andra bokhyllan nästa gång, fast den är säkert två-tre meter längre än direktvägen in till sovrummet. Så himla fint av mig. Jag ba är sån.
Han är ju rätt fin ändå, trots att han tvingar mig att ställa saker på bestämda platser.
Underbar läsning! Frågade min sambo om jag skulle läsa din blogg högt och han sa ja. Jag hade inte läst den innan. Slutade med att vi fnissade och petade menande på varandra när vi kände igen oss. Tack:)
Men gu vilken fin kommentar! Tack!!
Åhh, vad det där skulle kunnat vara i mitt hem! 🙂 -För jag är som du. Och min man… Är nog lite som din. Ibland tänker jag att det är bra att jag lever med honom, för annars skulle mitt hem se bra mycket stökigare ut. Men ibland önskar jag bara att han kunde vara lite mer som jag och bry sig lite mindre om var påläggsburkarna i kylen står och när golven torkades senast… Men trots allt så är det fint att ha en man att munhuggas lite med ibland. 😉
Igenkänningen! Fast jag är som Mattias då alltså 🙂 Hemma hos oss kan det låta såhär:
Mannen (har letat ett tag): Har du sett grej x?
Jag: Är den inte på sin plats?
Mannen: Aha! Där var den!