God kväll godingar. ♥
Hoppas ni mår jättebra denna måndag. Fredrick sitter med sitt halvbrutna nyckelben och kollar på Avicii’s dokumentär och jag jobbar ikapp från dagen som varit. Men jag kan inte låta bli att snegla och på något sätt sakna denna person som jag inte ens kände. Sakna hans närvaro i världen och samtidigt tycka så fruktansvärt synd om honom. Det är nästan som om jag får en känsla av att JAG borde gjort något. Förstår ni hur jag menar? Man ångrar nästan att man inte åkt dit och tagit hand om honom på något sätt. Jättelustig känsla – jag som bara hört några av hans låtar. Det är bortom mitt förstånd, det som hände Tim. Stackars honom.
Ja, halvbrutna nyckelben förresten. Fredrick ringde mig igår från sin cykeltur och frågade om jag kunde ringa hans bror och be honom hämta honom. Han trodde att han brutit nyckelbenet i ett fall så jag åkte hem och lämnade barnen hos svärföräldrarna och sedan åkte vi direkt till akuten. Efter 5-6 timmar kunde vi åka hem igen – utan ett brutet nyckelben men med en massa smärtstillande. -”Ibland är det bara bättre om benet går av” sa läkaren till honom. Haha, schysst, men fick mig ändå att förstår hans smärta. Så nu behöver jag inte klä på bara 3 utan 4 barn på morgonen, haha. ♥
Och till den tredje dystra nyheten idag: imorse kom vi till förskolan och jag tyckte det såg väl dystert ut i fönsterna. Efter en sväng runt huset insåg vi att det måste vara studiedag och fick ringa svärmor för att fixa dagens barnvakt. Jag har sagt det förr, men säger det igen: vad hade vi gjort utan våra föräldrar?
Men därför sitter jag och jobbar ikapp nu och ska precis svänga om från Friskis till min egna mailkorg. Jag har mycket roligt den kommande tiden och det ska bli så himla kul att få dela det med er.
Så med det sagt: nu kan det bara bli bättre, inte sant? Nu siktar vi framåt och håller tummarna för att livet ligger lite lågt med oss ett tag, haha. Kom ihåg att ta allt som det kommer, inte haka upp dig för småsaker eller sånt du inte kan rå för och samtidigt sprida kärlek. Kärlek går inte att få i överdos.
Kram på er. ♥
Ps. Om ni undrar så kom Elise ut till oss igår kväll och sa:
-”Mamma och pappa, Julia har gjort något väldigt dumt i badrummet”
Väl inne i badrummet hade hon målat om med hela mitt röda Essienagellack. En flaska aceton och ett nagellack mindre så var vi iallafall klara sen. Livet som trebarnsförälder.
Åh, vi har EXAKT samma situation just nu här hemma – med en man som pga en olycka utökat familjen med ytterligare ett barn som ska servas. Tänk vad en liten olycka kan få hela tillvaron i gungning när ALLT vardagsbestyr plötsligt vilar på en själv 😉 Så lätt att glömma bort att det faktiskt inte är en själv det är synd om – även om det känn så 😉
Haha, jag måste ändå få skratta, men jag håller med dig till 110%. Man tycker nästan så synd om sig själv att man glömmer av att tycka synd om den det verkligen ÄR synd om <3 haha. Hoppas din man mår bättre och att det inte var alltför allvarligt <3 <3 <3