Göteborgsmamman

Någon med en bebis på 10 månader där hemma?

Det är som om jag trampat i hundskit, som om jag missat bussen eller som om någon tagit den sista mjölken som jag ville ha till kaffet. Jag känner mig hopplös. Emilia blir snart 10 månader och har sedan ett par veckor tillbaka varit inne i en förbaskat jobbig period. En period som bara gör att jag vill säga upp mig för ett tag och som gör att jag är helt slut när hon läggs för kvällen. Helt slut räcker förresten inte som förklaring. Jag kommer knappt ihåg kvällarna alls.

Jag kommer inte ihåg den här perioden med Elise och Julia, men jag minns att Julia hade någon period som inte var särskilt charmerande och som varade ett bra tag när hon var i ungefär samma ålder. Hon betedde sig säkert på samma sätt.

Jag kan inte sätta ner Emilia på golvet, jag kan inte kissa, inte gå en cm ifrån henne (eftersom jag inte ens kan sätta ner henne), inte hämta något, inte ta en dusch (om det inte är med öppen dörr så att hon kan komma in – gråtandes), inte träna, inte bädda sängen – jag kan inte göra någonting utan att hon gnäller. Ni tror att jag skämtar, men ni som är i samma sits eller som kommer ihåg den här perioden vet att den är fullkomligt fruktansvärd.

Igår pratade vi om det här på eventet – att mycket på sociala medier oftast  utger sig för att vara så perfekt, men om jag hade delat med mig av alla hennes skrik så hade ingen av er stannat kvar. Det är verkligen non-stop och jag vet att det bara är att stå ut – men det är tufft alltså. Det är tufft att inte få andas en minut eller bara kunna hämta ännu en kaffekopp som blir så nödvändig när man har barn.

Utöver detta så tränar hon rösten också. Hela tiden. Så skriken varvas med gråt som varvas med skrik som varvas med gråt.
Man blir trött och jag försöker hålla ut och vänta på att perioden ska vara över. Jag försöker orka bära henne, trösta och leka – men lika mycket som hon behöver ha närhet behöver jag få energi till att orka med allt det här.

Jag vet att jag inte är ensam – barn har oftast den här perioden. Mellan 8-11 månader utvecklas de som mest och inser att det finns en värld omkring dem. Jag förstår att det kan vara skrämmande till en början, men ibland vill man bara dra något gammalt över sig.

Går ni igenom någon trots där hemma just nu?

Kram till er alla och ni som känner som jag – ni är inte ensamma.

Just som när man verkligen håller på att gå genom jorden – då kommer den här perioden lägga av. Jag vet det – men jag kan inte hjälpa att vara lite extra trött just nu.
10-månader 10-månader 10-månader 10-månader