Göteborgsmamman

Hej alla fina.

Äntligen hemma, äntligen sitter jag ner och äntligen får jag bara rensa huvudet en stund. Elise och Julia sitter i soffan och tittar på film, Emilia sover och jag sitter här vid datorn och känner mig både lycklig och sorgsen på samma gång.

När tjejerna var lämnade på förskolan imorse satte sig Emilia och jag på spårvagnen för att åka bort mot mormor. Det har regnat hela dagen och jag glömde paraplyet hemma. Men vad gör det om 100 år?
Jag köpte med mig frukost till mamma som sovit över på ålderdomshemmet och gick in. Mormor sov när vi kom och Emilia vaknade när vi gick innanför dörren – glad och pigg som alltid. Efter en stund vaknade mormor och jag kunde känna hur tårarna pressades fram hos mig. Hon har varit dålig så länge, men nu kände jag bara hur jag bröts ner. Hur jag inte klarade att hålla fasaden uppe om att allt skulle ordna sig och att hon bara hade ’en dålig dag’.

Mormor har hög feber, kan inte prata, inte dricka eller svälja men ändå förstod hon att vi var där. Ett litet, litet leende kom fram när hon fick syn på den skrattande Emilia i min famn innan hon somnade om.

Det här med döden är tufft och hur positiv jag än är så vet jag inte hur jag kommer ta det den dagen mormor går bort. Hon har alltid funnits där, alltid lekt med oss, kliat oss på ryggen innan vi ska sova, lagat världens godaste spaghetti och köttfärssås och tillsammans med morfar varit världens bästa morföräldrar.

Idag är det en tuff dag och jag känner att jag bara behöver fokusera på familjen lite. Stänga av dator, mobil och allt annat som tar upp ens tid. Idag vill jag bara fokusera på att få ge och känna kärlek. Ta vara på livet helt enkelt.

Hoppas ni förstår och att ni får en fin kväll. <3

Kram.

Mammas fina lilla tjej <3