Göteborgsmamman

Det är något speciellt med omföderskor, två- eller flerbarnsmammor. Möter du en mamma med en tvåsitsvagn så utstrålar hon ett sådant lugn och att man minsann inte sätter sig på henne. Man viker hellre undan än pressar ut henne och hennes ekipage i vägen, man låter hennes barn skrika eller hjälper henne att underhålla dem medan hon själv blandar välling eller slänger fram tutten i godan ro. Man hänvisar inte till Google när hennes barn får feber eller berättar vad som orsakar magknip. Man låter henne vara för hon kan själv.

Annat är det med förstagångsmammor. Det är tydligen alldeles rätt att mästra och berätta för dem hur man ska göra, att barnet kanske lider av det ena och det andra medan de slänger blickar på dig för att du ammar på ett offentligt fik. Sen finns de ju de som vill hjälpa också – såklart – men tyvärr hörs inte de alltid högst. Att du bara skulle ha ett barn gör dig inte mindre kunnig för det – du är fortfarande ditt barns bästa mamma.

Jag minns när jag väntade Elise. Jag missbrukade Google, Familjeliv och läste en bok om hur det skulle vara att föda. Jag kände efter så att magen helt tiden rörde sig och så att byxorna inte satt för tight i midjan. Köpte mamma- och bebiskläder i mängder, en miljon amningsbh:ar och små söta skor som bebisen skulle ha på sig hem från BB (lappen sitter fortfarande kvar på). På BVC skrev jag in mig och Fredrick på föräldragrupper – både innan och efter förlossningen – så att vi kunde vara förberedda och få höra andras tankar som väntade precis som vi. Men sanningen är den att du inte kan vara förberedd. Du kan omöjligt ha ett uns aning om vad som väntar dig, hur förlossningssalen kommer se ut, hur många barnmorskor som kommer vara där inne, hur det kommer kännas och hur mycket du än läser så kan ingen beskriva en värk. Du bara vet när du känner den. Samtidigt är det väldigt härligt och rogivande att få ’drömma’ lite om hur förlossningen och bebisen kommer se ut. Vi försöker sätta oss in i en situation som man inte varit i närheten av förut. Är inte det häftigt?

Du kan heller inte förbereda dig efteråt. Du kan inte veta om bussresan kommer innefatta skrik eller inte, om du kommer bli nerspydd eller om du glömt maten hemma. Du kan bara intala dig att vara beredd på allt – att bestämma dig för att ta det som det kommer, vad det än är. Du kan släppa stressen och försöka andas dig igenom alla de scenarion som kan anses jobbiga. Tänk på att ingen bryr sig om ditt skrikande barn och skulle någon göra det så kan jag tycka att det är personen i fråga som får byta position. Tänk om det fanns de barn som aldrig skrek? Som var tysta eller som bara skrattade hela tiden?

Tänk om jag själv haft det lugn jag har nu både när jag väntade och när Elise var född. Att veta att lite feber inte var farligt, att tänderna kunde göra bebisar gnälliga, att Försäkringskassan faktiskt inte var så svårt trots allt och att alla barn slår sig någon gång. Jag hade varit lugnare om jag inte brytt mig om hur alla andra skulle tycka och tänka vid mina beslut och jag skulle haft tid till annat om jag inte letat barnmatsrecept på nätet.

För let’s face it – hur många puréer hinner man göra som förstagångsmamma? 😉

// Jag älskar den här bilden på Julia. Min fina lilla skrutta <3//