Hej på er!
I all hast har jag glömt (i flera månader..) att skriva en liten sammanfattning om Julias utveckling. När barnen är såhär små så är det så mycket som utvecklas och det finns så mycket att dela med sig av! Elise är ju 2 år nästa månad och då kan hon ju redan gå, springa, har sagt sina första ord och äter utan kladd. Så ja, där finns det inte så mycket nytt på agendan just nu, haha.
Men låt oss sammanfatta lill-smulan här hemma! 🙂
– Julia växer så det knakar! Hon har storlek 74/80 i kläder och rund om låren. Det ska bli kul att se barnmorskan mäta henne den 24 augusti när vi ska till BVC. Och undra vad hon väger!?
– Hon sitter upp helt själv. Ja, det hände väl för ett par veckor sedan, men det är verkligen urgulligt att se henne krypa runt och plötsligt sitter hon där mitt på golvet. Även när hon sitter inne i hennes och Elises rum och sitter och plockar upp saker ur lådorna. Gullunge!
– Hon står mot ALLT! Visst har hon ramlat ett par gånger, men hon är väldigt stabil tycker jag. Allt är säkert att stå mot, men vi försöker hålla henne borta från TV:n för att slippa fettfläckar, haha.
– Julia är en master-walker. Hon går rätt bra när man håller i henne. Det är skoj! Känns som om hon tittar mycket på hur Elise gör och tar efter henne.
– Hon lyssnar verkligen till sitt namn. Ropar jag på henne från ett annat rum så kommer hon direkt. Som en liten vovve <3 Hihi.
– Hon är så medveten om hur hon ska leka, busa och väcka Elise. Sistnämnda gör att vi oftast inte kan ligga och gosa på morgonen om Elise ligger i samma säng – då drar Julia gärna henne i håret eller petar henne i näsan.
– Något jag slutat göra nu är att kolla klockan på nätterna. Det måste vara någon fix idé hos oss mammor? Haha. Jag har alltid kollat klockan när jag vaknat, men nu börjar man strunta i det. Det är ju bara att somna om och vakna när ljuset faller på.
Frågor på det? 🙂
Kram.
// Gunghästen och igelkottmattan på bilden ovan kommer från Jollyroom.
I samarbete med Jollyroom. //
Så söt hon är 🙂 Tiden går så fort med de små.
Gulliga du! Tack snälla! Ja, visst gör den?! Kram <3
Åh, min Alexander är precis lika gammal. Just där där med att sätta sig upp själv är så lustigt. Helt plötsligt hittar man en sittande bebis i sängen eller i rummet och det blir liksom -va? Vem är den där filuren? Är ju så van att ha.n liksom bara legat på mage eller rygg där man lämnat…
Hahaha, ja, men faktiskt! Det blir ett helt annat barn 🙂 Kram going <3