Det var en fråga jag fick häromdagen från en tjej som är 3 veckor ifrån sin egna förlossning och helt plötsligt så började jag fundera, gå igenom mina två tidigare förlossningar och hur känslan och tankarna spratt runt när man låg där.
Är jag nervös? Är jag orolig? Är jag förväntansfull? Vad är jag egentligen?
Det är en annorlunda känsla att vänta sitt tredje täta barn kan jag lova. Den 7e februari 2014 fick vi veta att vi väntade Elise. Jag minns så väl hur jag kissade på stickan när Fredrick åkt till jobbet för att jag på något sätt var så säker på ett plus och ville överraska honom när han kom hem. Den arbetsdagen var så lång för mig och det var en befrielse att få låsa till kontoret och kila iväg till Lindex där jag köpte strumpor i minsta storleken och fick dem inslagna i ett gulligt paket. Fredrick kom hem, jag hade lagat mat och räckte över paketet. Jag undrar om han förstod då? Han rev upp pappret och log mot mig – det leendet glömmer jag aldrig. Vi hade då försökt få barn i någonstans runt 10 månader och han har efteråt berättat att han tänkte ÄNTLIGEN när vi fick resultatet. Jag kan inte annat än att hålla med. Hon var så efterlängtad.
Sedan den 7e februari 2014 har jag varit gravid non-stop. Det blir 3 år nu lite drygt. 3 år av äta/icke äta, dricka/icke dricka, mage/inte mage – ja, ni förstår 🙂 Nu efter 3 år känner jag mig rätt trött på att vara gravid faktiskt – om man får säga så. Och det får man. Utgången är ju fantastisk och vi kommer om 2 månader ha 3 fantastiska små flickor. Jag känner mig så lyckligt lottad att känslan är obeskrivlig.
Inför förlossningarna har jag aldrig varit nervös (kanske lite, när vattnet gick med Elise – då fattade man att det var på riktigt, haha) – vilket känns konstigt att säga. Jag känner bara att jag inte kan påverka något ändå och det känns som det känns när man ligger där.
Fredrick har varit ett helt otroligt stöd under förlossningarna och jag vet att trots att jag är borta av all lustgas så har han stenkoll – det har varit väldigt viktigt för mig att kunna slappna av och känna de tryggheten.
Den här gången känner jag likadant, men också att det ska bli så jäkla skönt att ha den här förlossningen gjord. Jag har sagt förut att det känns som om man går och väntar på att hon ska komma ut för att sedan kunna starta familjelivet på riktigt. Hon är så efterlängtad. Vi ska bli 5.
Hur känner ni som är gravida? Är ni nervösa, förväntansfulla eller är det blandade känslor? 🙂
Kram.
Gillade du det här inlägget? Gilla gärna genom att trycka på hjärtat här nere <3
// Att vara mamma är … obeskrivligt. <3 //
Jag längtar till förlossningen men känner också att det går lite väl fort nu i slutet så jag skulle gärna vara gravid ett tag till! Men om bebisen inte kommer tidigt så är det ju alla fall lite mer än en månad kvar, så jag kanske hinner tröttna haha! Det är mitt första och här planeras inga täta graviditeter. Så jag tycker det ska bli skönt att "få tillbaka" kroppen igen, kunna träna som vanligt, bygga muskler, känna mig stark och kunna ha vilka kläder som helst 🙂
Jag är också gravid med trean, tre täta graviditeter på 2 år och 9 månader. Jag är inte nervös för förlossningen, däremot fasar jag inför den extrema smärtan som jag vet kommer.
fina bilder 🙂
Tack snälla! <3 Stor kram!