Göteborgsmamman

Ni vet själva när ni är så hungriga att magen kurrar högre än allt annat, humöret sviktar och man hade i princip kunnat äta vad som helst? Så kände jag mig idag, förutom att jag inte kunde komma på vad det där ’vadsomhelst’ var och smsade Fredrick för att fråga vad han ville ha till lunch. Han smsade tillbaka samma hamburgerställe ungefär 20 gånger innan jag gav upp.

-”Du får något från affären, för det är där jag är”. Han fortsatte skriva samma hamburgerkedja och jag la ner telefonen. I ren protest tog jag tag i första bästa färdigmat bland hyllorna och kom hem med köttfärssås – ni vet sån där man älskade att äta som liten?

När maten var klar kom Fredrick ut och tittade skeptiskt på tallriken. -”Har du kokat vatten?” retades han. Vi satte oss ner och började äta. Jag ser på hans min att han ätit godare saker förut. Det tog många tuggor innan maten åkte ner och jag tittade undrande på honom – jag kände ju själv att det smakade skit. -”Vad?” -”Det var inte så gott bara. Väldigt vattnigt och det smakar lite bränt”.

HUR kunde jag misslyckas med något som skulle vara färdigt redan i affären? Inte nog med det. Makaronerna var överkokta. Jag glömde av att det var snabbmakaroner och det var som att äta gröt med vattnig köttfärs. Gott, eller hur?