Hej!
Jag måste bara få skriva av mig lite. Dela lite tankar med er och hoppas på att någon av er kan dela med er av erfarenheter 🙂
Den 8 december 2015 så föddes Julia. 14,5 månad efter Elise. Elise var supersnäll – intresserad men petade inte eller slogs som jag hört mardrömshistorier om. Nu däremot – barnen älskar varandra och leker allt bättre och bättre, men visst kan de kivas lite om vem som ska ha vilken leksak.
Om max 2 månader kommer nästa syskon och jag funderar på hur det kommer bli. Jag tror verkligen att Elise kommer se henne som sin lilla docka som hon ska pyssla om, ge napp till och ge sina nallar till. Elise känns så stor nu och lite mer omhändertagande än Julia. Därför undrar jag lite hur Julia kommer reagera. Hon som bara är och kommer vara något äldre än vad Elise var när hon fick sin första syster.
Julia och Elise är så otroligt olika till sättet. De är som natt och dag. Och eftersom Julia är så otroligt kelig, lite mammig och mycket pappig så undrar jag om hon kommer bli avundsjuk när någon annan vill dela tiden med henne och Elise?
Det är klart det kommer bli alldeles fantastiskt, men jag kan inte låta bli att låta tankarna springa runt lite.
Ni som har fler barn – hur har de reagerat när de yngre syskonen kommit hem från BB?
Kram.
// Du kommer bli världens bästa storasyster lill-Julen. På delad förstaplats med din syster <3 //
Jag har ju bara 2 barn (23 månader emellan dem och de bli 1 år och 3 år inom några månader). Storebror var så liten när Lillasyster kom och jag tror inte han minns att han var ensambarn i nästan 2 år. Sedan ändras deras relation till varandra dag för dag i och med att båda blir större. Jag tror inte man kan förutse eller planera för hur barnen kommer att reagera men däremot kan man ju försöka förbereda så att det finns tid för de större när småsyskonet kommer. Jag hade stor hjälp av min svärmor som bodde hos oss de första veckorna så att jag kunde leka och vara en hel del med Storebror. Men jag tror inte att man ska måla upp problem innan de finns utan kommer de så får man helt enkelt försöka hantera (och acceptera att de ännu är små och inte förstår allt ännu ) 🙂
Jag håller verkligen med dig! Man får liksom bara ta det som det kommer med det mesta som rör barnen. Även förlossningen är ju en sån sak som man inte kan påverka så mycket – bara till att vänta och se 🙂 Tycker du resonerar så himla bra 🙂 Stor kram till dig! <3