God morgon sunshines ♥
Hoppas ni mår fantastiskt bra denna lördagsmorgon. Jag har varit ute på en löprunda och vi har ätit frukost med regnet smattrandes utanför. En perfekt start. Jag har inte känt mig hundra sedan förra helgen och därför har det varit lugnt på löparfronten hela veckan. Imorse kände jag mig väl egentligen inte heller helt hundra än, men kände att jag behövde röra på mig lite ändå. Det blev 3,5 km och i ett väldigt lugnt tempo. Kroppen verkade tycka det var helt okej iallafall 🙂
Den här veckan har bjudit på ett par bergochdalbanor och därför var det ett par dagar sedan jag bloggade. Jag fick nämligen ett nytt jobb i veckan och behövde samtidigt säga upp mig från Friskis. Förstnämnda superkul – sistnämnda jättejobbigt. Jag har fantastiska kollegor idag som känns riktigt jobbigt att lämna, samtidigt som det här nya jobbet är en ny utmaning som jag verkligen tror på. Det kommer bli kanon och jätteskoj, men ni vet hur det är – har man kollegor som verkligen är så som de jag har så är den delen väldigt svår att släppa.
Och sen till nästa känslobana den här veckan. Innan sommaren hade jag problem med min mage. Jag tog prover (avföringsprov är förresten en helt ny dimension av provtagning, haha) och fick tillbaka bra provsvar – att inget var fel. Först fick jag ett brev på blodproverna som sa att det var bra, sen ett på de andra proverna som sa att det var bra.
Samma dag som jag sa upp mig nu i veckan så låg det ett brev i brevlådan. Det var inte alls hundra procent bra, utan man kommer nu gå vidare och göra en rektoskopi (på tal om nya dimensioner ..) för att se vad det kan vara.
Men visst skapar det en oro i kroppen och nu ska jag få vänta runt en månad på att få tid hos läkaren igen. Det känns tufft. Väldigt tufft.
Det som kan vara något positivt är att de inte kallat in mig akut samt att de skickade ett brev. Läkaren jag var hos sist sa att hon skulle ringa om proverna visade på något allvarligt, men samtidigt är det ju något ändå.
Blä, jag avskyr sånt här.
Så ja, den här veckan har varit en riktigt bergochdalbana. Och det finns ju ett par såna tillfällen i livet.
Därför tar jag den här helgen till att bara vara och till att låta allting sjunka in.
Hoppas ni får en fin helg och att ni njuter av allt som händer ♥
Kram.
Lite bilder från livet just nu. Firande, inbjudningsskickande till Elises kalas, lite mat, kvällsmål till de stora som är min favoritsyssla här hemma och glada barn 🙂
♥
Tufft att inte få något direkt svar! Att vänta är ju det jobbigaste.
Jag har tagit cellprov och vävnadsprover efter varandra sedan november förra året och fick nu i somras veta att läkaren vill operera bort förändringarna då de är allvarliga. Jag har en son i Emilias ålder så hela min värld rasade ju först innan jag förstod allt då pappret som kom hemskickat pratade om cancer osv. Otroligt dåligt skött av vården kan jag tycka, då jag lugnades ordentligt av läkaren när jag en månad senare fick komma dit. Men nu nästa vecka är det dags, operation, känns läskigt men skönt att ta bort det om det nu kan innebära en fara i framtiden.
Mitt hjärta brister när jag läser det här. Det får inte gå till såhär! Vi är inte heller de första som fått gå med oro. Om de bara visste hur jobbigt det är ….
Lycka till på operationen – det kommer gå så himla bra <3 Tänker på dig! KRAM!