Göteborgsmamman

Hej älskade ni ♥

Hoppas ni mår bra denna torsdag. Snart är det ju helg igen och vi har ingenting planerat. Det är ganska skönt faktiskt – att bara få ta dagarna som de kommer och inte känna att man måste hitta på något för att man är tillsammans efter en arbetsvecka. Samtidigt vill man ju hitta på något eftersom man är fri från jobb, men då känns det ju som om helgen går så fort. Håller ni inte med? Men tänk så mycket man missar om man tänker så egentligen? Allt utom liggsåren efter för mycket tid i soffan 😉

Emilia har kommit in i en ledsen period på förskolan. De säger att hon ofta tyr sig till pedagogerna och att hon mellan mat och lek ofta kommer tillbaka till den för att mysa. Och det är ju bra – att hon känner trygghet där – men det gör mig lite ledsen att hon inte tycker det är sådär kul än. Men det kommer. Jag vet att det kommer.

Igår var en väldigt intensiv dag för min del med väldigt mycket jobb. Det känns som om jag vill hinna med extra mycket nu när jag är tillbaka, men jag glömmer lätt att det kommer en morgondag också. Idag var det lite lugnare, men jag känner ändå mig alldeles grötig i huvudet. Visst är det så när man börjat jobba heltid igen? 🙂

Jag har tänkt på en sak mycket idag. Det här med att vara mamma/pappa – hur känner ni er egentligen? Alltså, känner ni er som en MAMMA eller PAPPA? Under uppväxten så har man kanske oftast förknippat just någon annans mamma med en äldre kvinna med lockigt brunt hår, kanske ett par glasögon på näsan som alltid går runt och städar och som bakat bullar eller bröd varje gång man kommer hem till sina vänner. Min mamma var kanske inte den som bakade bullar, men vågigt brunt hår hade hon då, ett par glasögon och det doftade alltid underbart hemma när hon stod framför spisen. Hon är och har alltid varit den perfekta mamman för mig.
Men jag känner mig inte som det där. Jag känner mig som en mamma, men jag vet inte vad jag hade förväntat mig att känna mer. Hade jag förväntat mig något mer? Eller ville jag bara invänta känslan på något sätt?
Gud så jag blajar på, men förstår ni vad jag menar? Jag kommer aldrig känna mig som den mamma jag föreställt mig, samtidigt som jag känner mig som den mamman som är mina barns.
Jag vet inte vart jag vill komma riktigt, men jag förväntade mig en annan känsla när jag blev förälder. Som om jag skulle bli äldre i sinnet på något sätt. Men jag har aldrig känt mig så pånyttfödd som när jag fick barn. Det är som om man lever om från början genom deras ögon.

Nu är det lite jobb och mer soffa som gäller. Påminn mig att jag måste lära mig stänga av när kvällarna kommer 😉
Imorgon ska jag jobba hela förmiddagen och sen åker jag till Bubblerooms huvudkontor efter lunch – det blir spännande!

Hoppas ni myser där hemma och att ni klarar er från förkylningarna. Nu tycker jag alla nyser omkring en och ett tips är att äta en extra apelsin om dagarna – det ska visst hålla doktorn borta 🙂 (tips från min egen läkare – han kanske bara ville slippa mig? haha)

Kram.
Snart kommer en recension på AfterShokz nya lurar AfterShokz Air. AfterShokz Titanium har jag testat tidigare och då är det såklart extra spännande att testa uppföljaren 🙂 AfterShokz gör som ni kanske vet lurar med en benledningsteknik för att de ska kunna sitta på kindbenet vilket i sin tur gör att du fortfarande hör ljudet omkring dig. Jag är väldigt nojig på mina barnvagnspromenader och vill gärna höra barnen om det skulle vara något. Då är de här perfekta 🙂 Men recension kommer! ♥